I väntan på det glädjefyllda hoppet om Herrens uppståndelse. (foto: Sidney de Almeida / Shutterstock)

Laetare ("Gläd er") söndagen var en nådefull paus i vår fastebotgöring. Efter att ha njutit av sin sorglöshet fördubblar kyrkan nu sina ansträngningar. Med blommorna, musiken och den rosa mässs-dräkten på Laetare-söndagen bakom oss kallas vi nu av kyrkan in i den dystra "andra fasen" av fastan. Det är dags för oss att gå in i Passionstiden.

Under den första delen av fastan fokuserade vi på att undersöka var vi står i vår egen relation med Herren Jesus och på botgöring, när vi försöker lyssna till Paulus kallelse:

"Därför ber jag er bröder, vid Guds barmhärtighet att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud, det skall vara rer andliga gudstjänst.. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja, det som är gott, behagar honom och är fullkomligt" (Romarbrevet 12:1-2 B 2000).

Skiftar fokus

I den här andra delen av fastan flyttar vi vårt fokus. Vi är nu kallade att förena oss med Herren Jesus och andligen förbereda oss för hans påskmysterium.

Som troende går vi nu från botgöring och självrannsakan till en gemensam hågkomst av Herrens kommande sorger och lidanden. Vi kommer närmare Herren Jesus när han förbereder sig för sitt lidande, sin död och sin uppståndelse.

De som vill följa Herren Jesu väg måste vara villiga att dö bort från sig själva, från sin syndfullhet, sin fallenhet, sina preferenser och önskningar och på så sätt vandra med Herren som sanna lärjungar – det vill säga som män och kvinnor som kommer att älska, lita på och autentiskt följa honom till korset.

Den helige Paulus hjälper oss att förstå syftet med våra lidanden och botgöringar när han skrev:

"Jag har blivit korsfäst med Kristus. Och det är inte längre jag som lever, utan det är Kristus som bor i mig. Och det liv jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig" (Gal 2:19-20).

Vi är kallade till förening med den korsfäste Kristus. Våra botgöringar och uppoffringar är inte för deras eget bästa. De tjänar som en hjälp för oss att förenas med Herren Jesus, som kommer att lida och dö (och härligt uppstå) för vår frälsning.

De kommande två veckorna av denna andra del av fastan, som traditionellt kallas passionstid, utgör en intensiv inre period av hågkomst och andlig solidaritet med Kristus.

Passionstiden är en fjorton dagar lång djup inre förening med Herren Jesus och en djup kontemplation över hans lidande medan vi förbereder oss för den övre salen, Getsemane örtagård, den falska rättegången inför Sanhedrin, kröningen med törnen, gisslet vid pelaren, bärandet av korset, hånet, avklädningen och värdigheten. och den olidliga smärtan och kvävningen från tyngden av korset.

Passionstiden är en uppmaning att gå djupare, att klamra sig närmare Herren Jesus när hans lidande och död snabbt närmar sig.

Som andlig visdom lär oss: "inget kors, ingen krona." Om vi vill ta del av uppståndelsens härlighet måste vi vara villiga att ta emot och bära korsets tyngd. Och så kallas kristna troende under passionstiden för att börja sin kontemplation av Herrens Via Dolorosa ("Lidandets väg"). Nu är det dags att göra våra hjärtan redo för den liturgiska återupplevelsen av Herrens lidandes och dödens fasor på skärtorsdagen och långfredagen, så att vi värdigt kan bereda vägen för våra själar att härligt fira och dela hans triumferande uppståndelse vid påsken.

Förbered dig för Triduum

Enkelt uttryckt bör Passionstiden hjälpa troende att förbereda sig för att fira ett djupt andligt Triduum. Det är en helig tid att rikta våra själars energier mot Jesus Kristus.

Passionstiden är därför en tid för att gå djupare i vårt fastefirande genom att göra oss redo för den heliga triduum eller, om det har varit en dålig fasta hittills, kan det vara en möjlighet att återuppta en minifasta under de kommande två veckorna. Hur som helst var Laetare-söndagen övergångsfestivalen. Vi är i Passionstiden nu.

Nästa vecka kommer vi att vara i Jerusalem med Herren på palmsöndagen. Följande torsdag och fredag kommer vi att få se hans skamliga passion och död.

Kommer vi att vara redo att vara med Herren i hans lidanden? Kommer vi att tillåta oss att följa med honom andligen och förvandlas av hans radikala kärlekshandling? Kommer vi att utföra passionstidens andliga arbete så att vi helt och fullt kan fira Herrens härliga uppståndelse?

Ceremonier under bön

Som en hjälp för oss i detta andliga arbete rekommenderar kyrkan vissa yttre ceremonier. Var och en av dessa seder, även om de är frivilliga på många platser, föreslås som ett sätt att göra Passionstiden mer synlig för oss.

Den mest iögonfallande av dessa sedvänjor är övertäckningen av statyer. I många delar av kyrkan är statyer beslöjade från och med denna helg fram till påskvakan. Sedvänjan kan verka udda för både troende och gäster, men traditionen har följts i generationer. Den är avsedd att lugna kyrkans andliga landskap, dra våra hjärtans ögon till en djupare reflektion över Jesus Kristus och höja vår förväntan på den fullständiga uppenbarelsen av hans härlighet vid påsken.

Som liturgen Msgr Peter Elliott skriver:

"Seden att beslöja kors och bilder under de två sista veckorna av fastan har mycket att berömma när det gäller religionspsykologi, eftersom den hjälper oss att koncentrera oss på det stora väsentliga i Kristi återlösningsverk."

Som ett komplement till beslöjningen av heliga bilder ber kyrkan att den liturgiska musiken ska få ett mer dämpat uttryck. Passionstiden är inte ett tillfälle för någon form av festlig ouvertyr. Kyrkan är i djup bön och andlig hågkomst.

När det gäller de musikaliska inramningarna ber kyrkan att alla klockor ska tystna under passionstiden. Om klockor används vid mässan begär man att de ska hängas upp. I den kristna traditionen ses klockor inte bara som en påminnelse till de troende (ett slags "hej, vakna"), utan ses som sakramentala uttryck för uppståndelsens glädje och härlighet. Klockorna tillkännager att Kristus är uppstånden. De visar glädjen över att Gud är med sitt folk.

Under Passionstiden ber man därför om att all användning av klockor ska avbrytas. Detta görs också för att klockorna vid påsk ska bli ännu mer uppskattade och bidra till de troendes glädje över att Herren har uppstått från de döda.

Dessa seder, oavsett hur de iakttas eller inte iakttas i de lokala församlingarna, är avsedda att hjälpa oss att förstå allvaret under de kommande två veckorna. Vi förbereder oss för att vandra med Herren längs den svåraste och mest förrädiska vägen i mänsklighetens historia.

Vi måste ta passionstidens centrala andliga arbete på allvar. Vi måste lugna våra hjärtan och reflektera över Herrens sorger och lidanden och på så sätt förbereda oss för den heliga Triduum. Detta är fokus för Passionstiden. Detta är inbjudan till denna andra del av fastan.

YTTERLIGARE REFLEKTION VIA EWTN

Hitta reflektioner från fader Joseph Mary den här fastan, baserat på de sju sista orden i EWTN Learning-serien. Registrera dig också för två gratis e-böcker från fader Joseph, samt hans reflektioner som skickas via e-post varje söndag fram till påsk.

Dessutom hittar du en separat e-bok (på spanska) från fader Pedro Nunez, med hans reflektioner som skickas via e-post varje söndag fram till påsk, plus tillhörande videoarkiv.

Fader Jeffrey Kirby

Fader Jeffrey Kirby, STD, är pastor i Our Lady of Grace-församlingen i Indian Land, South Carolina, och värd för YouTube-kanalen "Daily Discipleship With Father Kirby". Följ med fader Kirby på en pilgrimsfärd i St Pauls fotspår i juni: 206Tours.com/frkirby.

Till svenska, april 2025, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Synden gör dig dum - fastan gör dig smart

Läs också: Fastan och minnets rening

Läs också: Nu är det dags att förbereda sig för fastan