Bloggar

Jungfrun Maria, kallad är att vara Moder. Kristi Moder. Hon bär på det lilla Barnet i nio månader, hon växer in i Honom, hör Honom, lär känna Honom, talar med Honom...älskar Honom. Hon begrundar denna mäktiga sak som hänt henne: en Herrens ringa tjänarinna i en liten by som ingen känner till. Ärkeänglar har besökt henne och bugat sig inför henne.

Johannes satt i fängelse. Där väntade han, inte på att komma ut, men på Messias. Det var Johannes mörka natt. Förut hade han inte tvivlat på att Jesus var Messias. Han hade sett den Helge Ande vila över Honom, han hade inte tvivlat att Han är Guds Lamm, att Han är Lammet som borttager världens synder. Johannes hade lekt med Jesus som liten, han hade hoppat till av glädje vid ljudet av Jungfruns röst när han och Messias låg i deras mödrars sköten - och vid ljudet av samma röst blev hans mor Elisabeth, fylld av Helig Ande.

Johannes Döparen, Kristi förelöpare och profet. Hans utmanande och uppriktiga språk, hans profetiska sanningsenlighet och krävande liv, krävande var han också av dem som sa sig vilja följa Guds lag och ord, hans torftiga mat och till synes otillräckliga klädsel, hans avskildhet och ensamhet och inte minst Johannes Gudsfruktan och hängivelse till Gud - påminde människor om den store och mäktige profeten Elias som väntades återkomma. Elias återkomst var ett tecken på Messias snara antågande.

Som det var i Noas dagar, så och i våra dagar; man äter och dricker och gifter sig, med andra ord; man söker lyckan. Men människan upplever igen och igen en otillfredsställande längtan. För det mesta söker hon lyckan i det naturliga och världsliga där vår inneboende längtan efter lycka aldrig kommer att kunna tillfredsställas  mer än för några ögonblick; så länge jag äter glassen jag längtade efter, är jag lycklig, men när den är slut (eller under det att jag fortfarande äter den) är längtandet efter nåt annat åter i språng!