Gåvan att få vara kvinna

 

Maria; kvinnans vackraste föredöme

Gud har förhärligat Jungfru Maria och upphöjt henne över varje människa som Guds Obefläckade Moder.

Kyrkan kom att förstå henne som Drottning av himmel och jord och Förmedlerska av alla nåder.

Jungfrun Maria, mer än något annan, hjälpte till att upphöja och förhärliga kvinnan som någon ovärderligt älskad, och hon gav ett nytt sätt att se kvinnan, både för män och kvinnor.

Det är i den katolska miljön - så genomsyrat med Maria doft - som vi kan lära oss vad sann kvinnlighet är.

Jungfru Maria är kvinnlighetens stolthet!

Maria är den absolut bästa förebild för kvinnor.

I henne ser vi ödmjukhet och tålamod,  lydnad till Guds vilja, i henne ser vi självförsakande. Vi ser framför allt Marias kärlek till Gud, hennes accepterande av lidande, hennes medlidande och moderlighet till alla människor, särskilt de små och ringa. Vi ser att Jesus är hennes allt. Hans vilja är hennes allt.

Kristus kunde ha kommit till jorden utan mor, men istället ärade Han - som är  förebilden för varje Kristen man - kvinnan närmast honom med den högsta ära som någonsin tilldelats någon människa!

Från Vår Fru av Fatima, och av Jesus själv, har vi lärt oss att Jesus önskar ha Marias Obefläckade Hjärta vördat jämte Hans Heliga Hjärta; sida vid sida. 

Det är något att betänka.

St. Louis de Montfort förundrar sig över vår Herres liv med Maria: ”Gud som blev man fann sin frihet genom att se sig själv fängslad i Marias livmoder. Han har låtit sin Allsmäktighet lysa fram genom att låta sig bäras av den saliga jungfrun. Han har funnit sin och Faderns ära genom att dölja sin härlighet från alla varelser här på jorden och avslöjat den endast till Maria.

Han har förhärligat sin självständighet och sin Majestät,  genom att låta sig bli beroende på den ringa Jungfrun, i hans befruktning, i hans födelse, i frambärandet i templet, i hans trettio års dolda liv, och till och med i hans död... Det är hon som har ammat honom, närt honom, stöttat honom, uppfostrat honom och sedan offrat honom till oss… Jesus Kristus gav mer härlighet till Gud Fadern genom underkastelse till sin Mor under de trettio år  de levde tillsammmans, än han skulle ha gett honom om Han konverterat hela världen genom att göra de mest häpnadsväckande mirakel. 

                                                                                /True Devotion to Mary, # 18/

 

Hemmets betydelse

Pius XI:e skrev: ”om mannen är huvudet, så är kvinnan hjärtat, om mannen då upptar styrandets huvudplats, kan och bör kvinnan göra anspråk på den främsta platsen i kärlek” (Pius XI, Casti Connubii ).

Mödrar ger barnen en kärleksgrund som fäder inte kan ge.  Maria var denna grund till Jesus i sitt liv på jorden. Hon visar oss att det dolda livet i hjärtat av hemmet verkligen är en ärorik och upphöjd kallelse.

Pius XI:e kallar detta ”kvinnans verkliga kungliga tron" (ibid).

 

I människans uppbyggnad är hemmet en av de viktigaste platserna, där formas och förbereds man för att kunna leva ett liv på jorden. Ett liv som egentligen inte har någon annan mening än att kunna dö i Guds vänskap.

Människan har av Gud  fått fem sinnen. Sinnena är rotade i själen men använder sig av kroppens organ. Information går in i människan genom hennes sinnena;  hörsel, syn, etc., detta ger intryck på själen, där sinnena är rotade.

Intrycken ger ett stadigvarande memo i själen; dofter ger förknippande, smak sätter igång minnen, igenkännande och identitet…

Sinnena berör människans psykologi och inger stabilitet, trygghet, lugn och ro - om de har fått uppleva något gott. Om de inte fått det, blir sinnesminnet istället en plåga.

Sinnena tar djupa intryck av vad som ger en känsla av ”hem”, som sedan barn, kvinnor och män bär med sig hela livet.

Det här har med den sociala bilden av ett rätt samhälle där allt finner sin rätta plats, att göra.

Vad större trygghet, glädje och hemkänsla finns för ett barn, för unga, för vuxna män, än att få bli mottagen i ett hems värma och lugn, sitta i köket och bli given nåt gott att äta?

Människor låter sig bli tröstade och lugnade genom nåt så enkelt som när kvinnan sätter fram nåt från kylen eller skafferiet, i sin harmoniskt utstrålande kvinnlighet och moderlighet.

En mor som reder en sås, tar i sina nypor lite mjöl ”på en höft”, skvätter över mjölken och tar en nypa salt, och ännu en nypa mjöl, vispar i pannan, smakar av och låter huset fyllas med dofter av nylagad mat till make, barn och barnbarn när de kommer hem från svamp eller bärplockning i skogen. Detta fostrar en familj där ”barnen sitter runt bordet likt olivtelningar, och hustrun likt en vinranka som bär frukt.                                                                                                  

(Psalm 128:3)

 

Men vad är det först och främst som skapar denna vackra familje bild?

Den sista raden på Psalm128:3 ger svaret:

”för så blir en man välsignad som fruktar Herren”.

 

Äktenskapet

En kvinna måste så förena sig med en man som har en sann fruktan för Herren, för utan det kommer de inte att uppleva mycket av vare sig glädje, frid eller ”familj”.

Jesus har i sin vishet givit oss äktenskapets sakrament.

För att kvinnan inte skulle behandlas och bli sedd som ett sex objekt och för att hon inte skulle anses ha en lägre värdighet, förkunnade Evangeliet ett oupplösligt äktenskap, det livslånga bandet mellan en man och en kvinna, som också betryggar försörjning för kvinnan och barnen.

Gud har, i Kristus, givit oss Sakramenten därför att de tilltalar våra sinnen; vatten, olja, mjöl, druvor, ljuslåga, musik…

Här måste man snabbt tillägga att den Traditionella Mässan uppfyller allt och gör allt för att sinnena ska få sin del och bli en väg in till bönen.

I Julfirandet behövs en grön äkta gran, ljuslågor och doft av lacka, julsånger om Kristi födelse och om den heliga Jungfrun.

En katolsk kultur: det enda som bygger upp kropp och själ.

I det avkristianiserade samhället gör man avslag på familjen, på äktenskapet, på ett barns behov, på ”stränga regler” om trofasthet och tradition. Man vägrar att gå i spåren av ”stereotypa roller”…

Att bli älskad av en man som går ut i arbetslivet för att kunna försörja sin älskade och deras gemensamma barn - vad är stereotypt med det?

Kan en mammas omsorg och fostran av barn kallas stereotypt?

Det är sant att en kvinna behöver en inre frid, en inre mognad, en inre förnöjsamhet med livet, med henne själv och med hennes plats, för att riktigt kunna leva hemma i frihet.

Kvinnan i hemmet måste bära inom sig en ”hemlighet”; övertygelsen och den ödmjuka tillfredsställelsen att det hon är och det hon gör är en gåva, är beundransvärt, är vackert, är sant, är gott.

”Vad ni än gör till de minsta av mina bröder, det gör ni till Mig”.

Det en kvinna gör i hemmet, gör hon för Jesus. Det en man gör för hans hustru och barn gör han för Jesus. Jesus är alltings mål.

Äktenskapets mål; förening med Kristus.

Mässa, bön, bra böcker, vara kreativ hemma, hålla sig informerad och förnyad, att dela med ens livspartner tankar och idéer, frågor och kriser, allt det ger glädje och mening, det formar paret till ”ett” och visar på en djup vänskap mellan mannen och kvinnan, inte en demokrati eller ”unisex”  där bägge tar första platsen och är likadana. 

När en kvinna är en kvinna och när en man är en man, förenas de i deras olikheter och ser hur väl de gör upp för varandras olikheter.

Mannen och kvinnan åtnjuter lika värdighet, de har rättigheter och skyldigheter till varandra - vissa ömsesidiga och vissa enskilda.

Föraktar kvinnan sin roll som mor och hustru?

Föraktar mannen sin roll som far och make?

En sån lögn att säga att de är påhittade roller.

En traditionellt kristen vision av man och kvinna helar sår.

En inre frihet är viktig, ett sammanklang av värdighet.

”Jag är underbart gjord”,  jag älskar och är älskad…en väsentlig grund för äktenskapets frodighet och förfinande, så att hon kan vara hemma i glädje och tacksamhet och han kan gå ut och komma in och finna frid.

Det säger sig självt att en man och en kvinna måste älska varandra, upphöja varandra och inte nedsätta den andre. Men detta måste man lära sig och lära varandra. Allt är inte givet, det tar tid.

En biskop sa till ett par som förbereddes för äktenskap:

”innan du har gift dig handlar det om ”dig”

när du har gift dig handlar det om ”den andra”      

och när ni får barn handlar det om ”oss”.

Äktenskapet är en resa där man lär sig att se till den andra, där man lär sig att tjäna varandra för bägges goda, och för barnens bästa, till Guds ära.

Att dela samma tro är mycket viktigt. Att kunna dela tro med varandra och hjälpa varandra till helighet, till kärlek till Gud, till tro och till hopp - är vad det handlar om. Korstes väg är helt klart den enda väg för det gifta paret men så är det också för de ogifta och var enskild människa.

 

Himmelsk logik

Två unga män förde en dialog med varandra om deras roller som män, det här är mer eller mindre vad de sa:

”I himlen har Maria en högre plats än t.ex. St. Josef som, när han var hennes make på jorden, hade den högre platsen som familjens fader.

Det finns ingen skillnad mellan man och kvinna när det gäller de saliga beskådandet, men det finns skillnad på grader av kärlek i var själ, även bland helgonen, alltså bland alla i himlen. Dessa grader utgörs inte av om man är man eller kvinna men enligt själens omvandling till Kristus”.

I himlen mäts allt i proportion till ödmjukhet; ingen kan ta en mer sista plats och ödmjuka sig så som vår Herre.

Men efter Honom är det den heliga Jungfrun som övergår oss alla i ödmjukhet. 

Hennes höga och unika kallelse besvarade hon alltid och överallt med ringhet, i ett undangömt liv i en total tystnad om henne själv och hennes person. 

I många Mystikers berättelser läser vi om deras möten med Jungfrun.

T.ex. hur Maria böjer sig ömt inför Mechtild av Magdeburg för att stryka av grusdammet som fastnat vid foten av hennes mantel. Till en annan kom Maria i dennes lidande stund, övergiven av alla människor. I hennes ensamhet och ledsamhet upplever hon hur Maria varmt och innerligt ömt lägger sin arm omkring hennes axlar och inger henne med övertygelsen om att den heliga Jungfrun är hennes Moder och står bredvid henne.

Maria bad att få leva ett liv där ingen skulle märka att något var ”annorlunda” med henne. Hennes skönhet, intelligens, förening med Gud… fördoldes i vardaglighet.

Elisabeth under inverkan av den Helige Ande, kände igen Maria som Guds Moder, och även barnet i Elisabeths sköte uttryckte sin glädjefyllda vördnad när han hörde Marias röst.

Det hjälper att kontemplera Jesus, att betrakta Hans helighet i det att Han avstod från allt och antog en människas gestalt. Gud älskar ödmjukhet, det finns inget tvivel om det, Han dras till den ödmjuke och lyfter henne upp till sin kind och viskar gudomliga hemligheter i hennes öra, vilket gör henne alltmer ödmjuk;

Gud står emot de högmodiga men de ödmjuka visar Han nåd” (Jakob 4:6).

Så den äktenskapliga hierarkin är kristen tradition;

”Kvinnor foga er efter era män som efter Herren. Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud…”

                                                                                            (Efesierbrevet 5:22)

 

De två unge männen fortsätter sin dialog med att kommentera på Paulus ord ungefär så här;

”Enligt den feministiska tanken skulle detta vara under kvinnans värdighet.

Men eftersom makt i kristendomen inte är källan till storhet, utan ödmjukhet, så är ledarskap en utmaning för den kristna mannen då han måste använda sin makt med ödmjukhet.

Den katolska mannen imiterar Kristus genom att ge upp sitt liv för sin fru och sina barn.

Det är därför St. Paulus föreskrift till äkta par är strängare för mannen än kvinnan: ”män, älska era hustrur som Kristus älskade kyrkan och gav sitt liv för henne”.

                                                                                              ( Efesierbrevet 5:25)

 

Således är det katolska äktenskapet inte en feministisk maktkamp, ​​utan en helig tävling i ödmjukhet.

Detta är den typen av helig iver som har kännetecknat troende familjer och som är en fruktbar grund för barn som växer upp med dess mor och far strävandes efter ödmjukhet - inte överlägsenhet”.

Kvinnan helgar sin man när hon imiterar Jesu Moder, inte som i en fantasi att hon själv är Maria, den Obefläckade Avlelsen, inte heller som i en påklistrad helighet som är en falsk bild av en falsk Maria men i ett ärligt fördjupande och i öppen mottaglighet för vad Kristus vill för henne; som kvinna, som hustru och som mor.

Enkelhet, sann ödmjukhet och innerlig tacksamhet.

Den katolska tron som sedan urkyrkans tid har upphöjt Maria, säger att den ödmjuka platsen är till kvinnans  värdighet - inte till hennes nedvärderande, så har Kyrkan förstått Evangeliet.

Ödmjukhet gäller också för män, det finns inget helgon som inte är ödmjukt.

I ett liv med Kristus är ödmjukhet så avgörande att man inte kommer nånstans utan det, vare sig i förhållande till Kristus eller till andra. Ödmjukhet är sanning. Sanningen om Gud och sanningen om mig själv. När vi ser oss själva i sanning måste vi ödmjuka oss, eller rättare sagt, blir vi ödmjukade.

Denna sanning är en nåd att be om.

Det äktenskapliga livet är en Guds gåva, Gud själv har välsignat det och rest det upp till sakramentets värdighet i den Katolska Kyrkan. Kyrkan har många gånger upprepat att familjen är kärnan, grogrunden för de män och kvinnor som ger sitt liv till Kristus i jungfrulighet.  

Ordenslivet

En ung kvinna kan också ge sitt liv till Gud.

Sr. Imelda, nu en Ordenssyster, vart tillfrågad av sina föräldrar när hon var liten, vad hon ville bli när hon blev stor. Hon svarade utan dröjsmål;

”En brud”!

Föräldrarna och syskonen skrattade förstås hjärtligt åt henne och sa att vara brud inte var något yrke…

Men faktum är att hon blev en brud, hon gav sitt liv till Jesus, ingick i ett livslångt förbund med Han som är Brudgummen.

Så det blev hennes yrke. Fint, eller hur?

Att vara kvinna är en välsignelse också för att Ordenskvinnan på ett naturligt (även då det är högst övernaturligt) sätt kan leva som Kristi brud.

Det är lättare för en kvinna att gå in i den verkligheten, att se på Jesus, sin Brudgum som ens livsVän, som ens enda Kärlek, som den man vill bli alltmer förenad och förevigad med; Han är min, jag är Hans.

Han är den hon vill lära sig att älska, ständigt mer, lära sig förstå, lära känna, bli lik, och mesta av allt; tjäna.

Kristus, som är man, (Han blev man och inte enbart människa!), tar den ledande rollen, den styrande rollen!

Han är den som, per definition, alltid har rätt!

Han är den vars vilja Hans brud måste foga sig efter, Han är den som på ett eller annat sätt visar vad Han tycker om eller inte tycker om hos sin brud. För att inse det måste hon vara uppmärksam på Brudgummens ”signaler”, hon måste bli en bönens person, för om hon inte är det, är det risk för att deras äktenskap och förenande blir, från hennes sida; ljummet, avlägset, själviskt och delat.

Eftersom vi här talar om en andlig verklighet förhåller det sig tillika för män.

Den man som ger sitt liv till Gud, till Jesus Kristus, för att för all tid och evighet, leva med Honom i kyskt celibat -är också han en brud.

Därför att när det handlar om den otroligt stora gåvan att kunna ge sitt liv till Gud - att ingå i ett förbund med Gud, att söka ett intimt förhållande till Kristus - handlar det om Kärlek, ren Kärlek. När en persons liv är intimt förenat med Kristus, den Himmelseke Brudgummen, oavsett personens sex, så är själen brud.

Det handlar om ett förenande så personligt att det äktenskapliga förhållande blir enbart en ”typ” av den Gudsvigdes förening med Kristus, även då äktenskapet är den traditionella bilden för förening, intimitet och närhet. St.Paulus säger att äktenskapet i sin tur är en bild utav Kristi förening med Kyrkan (Efesierbrevet 5:32).

Han säger också att jungfrulighet - för Kristus- är bättre än äktenskap (1Kor 7:38), men det betyder förstås inte att det äktenskapliga livet är syndfullt eller att det inte skulle vara bra.

Men det är viktigt att inte förneka att det jungfruliga/celibata tillståndet är i sig bättre/högre än det äktenskapliga tillståndet. Att leva jungfruligt är att leva så som Jesus själv levde. Jungfrulighet är bättre därför att det gör det möjligt för personen att mer direkt älska Gud(1Kor. 7:25-35).

”Om någon säger att det äktenskapliga tillståndet ska placeras ovanför jungfrulighet eller celibat, och att det inte är bättre och mer välsignat att förbli i jungfrulighet eller i celibat, än att förenas i äktenskap; låt honom vara anatema” (Trent 24:e sammanträdet, kanon 10).

Jungfrulighet/celibat inbjuder en människa att uppoffra intimitet, barn, familj, en man/kvinnas ömhet och kärlek och istället söka allt detta hos och med Kristus. Det är ett svårare tillstånd och för att det ska levas vackert och fruktsamt måste det levas med ett rent hjärta, en ren intention, och man måste veta med sig att detta är vad Gud vill av mig, för utan kallets nåd är det omöjligt.

”Jungfrulighet”, säger St. Augustinus, ”är inte ärat för att det är jungfrulighet i sig, men för att det är tillägnat Gud” (de Virginitate #8).

Idag hör vi allt oftare den hedniska yrkandet att jungfrulighet är opassande, omöjligt, hyckleri….

Det är ignorant att påstå sådant. Miljontals män och kvinnor har givit sina liv till Kristus under två årtusenden. De har givit sig själva med all deras styrka och kraft med all deras hjärta och själ, de har tillhört Gud med allt vad de är och har, de har lämnat land, familjer, kultur,  ägodelar, världslig succés…de har lett syndare till Gud, de har haft omsorg om familjer, barn, sjuka, fattiga, sett till utbildning…

Förutan dem så skulle kultur och kristen civilisation varit död.

Men för att världen ska kunna bli berikat med ämbetspräster och Ordensfolk, behövs äktenskapet.

För att så många som möjligt ska kunna nå evigt liv behövs barn, äktenskapets vackraste frukt.

Ju fler barn som föds  ju fler människor får möjlighet till evigt liv med Gud.

Som inspiration till själva livet, till ett sunt och friskt liv i samhället, behövs äktenskapet.

För att påminna familjen om deras mål - som är Gud - och för att bli stärkta i tro och kärlek till Gud, för att bli påminda om det eviga livet; behövs Ordensfolket.

För ett sant liv i Gud, vare sig det gäller Ordensfolk eller gifta par - behövs Maria: Jesu Moder och vår Moder.

När var och en, likt den heliga Jungfrun, gör det Gud vill och söker att bli den Gud velat att hon ska bli, då är allt på sin plats i Guds frälsningsplan.

Marias Lamm