Kallelsen – var och ens bebådelse

Kallelsen – var och ens bebådelse

Varför har Gud i varje människa skapat ett djupt inre rum där Han kan uppenbara sig för oss? Det måste vara ett rum av obeskrivlig skönhet, frid, ständig tillgänglighet och livslängtan, som vi är omedvetna om.

Fra Angelico (1287 - 1355), Bebådelsen
Fra Angelico (1287 - 1355), Bebådelsen

 

Vilken skönhet måste inte ha funnits hos kvinnan som Gud ville uppenbara sig för! Vilken inre stillhet, vilken beundrande blick på skapelsen, vilken röst som formar ord, vilken outsägligt ren och frisk kroppslig rörelse, som det unga rådjuret som böjer sig ner för att dricka ur bäcken!  

När Gud kallade oss, var det inte i ett ögonblick av renaste existens i livet, en stund av häpnad över livets skönhet? När Gud kallade oss, var det inte som när kärleken väcktes inom oss första gången! När vi upptäckte oss?  

Bebådelsen till Jungfru Maria! Guds vänlighet och mildhet, Guds egen hänförelse över sitt verk! All tid upphör att finnas, all rörelse hejdas, varje blick och varje ord som kommer ur jungfruns hela väsen är skapelsens tillbedjan av sin Skapare. ”Ske med mig, ske genom mig, ske för mig” – Din godhet och skönhet, o min Gud!

En annan kvinna, Marta, bjöd Honom hem till sig i byn där hon bodde med sin syster Maria och sin bror Lasaros. Han sade till Marta, ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Maria har valt det som är bäst, och det skall inte tas ifrån henne” (Lukas 10:41-42).

Det var Bebådelsen till den andra Maria. ”Hon satte sig vid hans fötter och lyssnade till hans ord” (Lukas 10:39).

Varje kallelse är bebådelse! Men varför har Gud skapat ett sådant rum i varje människas själ där Han kan uppenbara sig för människan? Gud låter oss bära en hemlighet inom oss själva som bara Gud känner. Här vet vi intet, här säger vi intet, här förstår vi intet! Vi får upptäcka oss själva vid Guds bebådelse av kärlekens skönhet som inte känner några gränser!

Vilken ankomst bebådar Gud för oss? Har vi redan sagt ja, eller dröjer vi med svaret? Djupt i vårt inre finns ett svar vi inte kan känna till förrän Gud kallar oss!

                                                                                                diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.