Bloggar

Jag känner personer som är olyckliga i sin kropp. Det syns så väl i långa perioder av ensamhet och kamp att vara någon inför andra. Frågan jag har så svårt att besvara, ”Är det Guds vilja att jag byter kön?” är smärtsam för mig. Men det är ändå något som väger lätt mot den som brottas med frågan själv.

Kvinnor som betraktar sig som katoliker – vad annars? – de har inga mål utanför kyrkan eller i en annan kyrka – utan inom Kyrkan. Målet är att kvinnor ska kunna tjänstgöra som präster med ordinarie sakramentala vigning och bli kardinaler och bli påve (Päpstin – på tyska).

Människor tänker oftare med sina känslor. Många andliga ledare varnar med rätta de troende att uppfatta sin tro utifrån känslomässiga erfarenheter. Tro är inte känslorna, sägs det. Nej, men känslorna är kroppens uttryckssätt och kan inte undvikas. Talgoxen och blåmesen spelar ut sin kroppslighet i karaktäristiskt kvitter. Människan uttrycker sig hela tiden i känslor, i sina samtal, i konsten, i sin livsfilosofi.

Giftermålsbalken 1920 ersattes av Äktenskapsbalken 1988 som med Partnerskapslagens försvinnande 2009 förändrades så att samkönade äktenskap likställdes med heterosexuella från och med 1 maj samma år. Regeringen var noga med att inte föreslå Riksdagen en ny Äktenskapsbalk utan en till den moderna tidens krav anpassad äktenskapslag. I princip infertila relationer jämställdes med äktenskap vars syfte också är barn. Även om det bara handlade om en förändring av en paragraf var det en historisk förändring av stor betydelse som berörde själva grunden för samhällets bestånd.