Bloggar

”Ni skall alla leva i endräkt och inbördes förståelse”, säger den Helige Ande genom aposteln Petrus (se Första Petrusbrevet 3:8-9). Vi instämmer alla i detta höga och alltid lika giltiga ideal. Men hur ofta måste vi välsigna dem i Kyrkan som upprör oss genom att gå långt i förväg och föreslår något nytt, oprövat och egentligen inte heller av sensus fidei (de trognas spontana ’ja’ eller ’nej’) accepterat?

En engelsk domare har velat fastslå att ett ofött barn till en kvinna som anses olämplig som mor och förälder skall aborteras. Protester har undertecknats av tusentals personer och en annan juridisk instans bestående av professionella domare har underkänt den första domarens beslut.

Förföljelsen av kristna – hur ser den ut i dag? Det är en förenklad bild vi får om vi bara ser till den fysiska förföljelsen eller hotet till döds eller påtryckningar att fly bort från sitt hem eller sitt land. Det är naturligtvis förföljelse av ett kollektiv, av en grupp eller en stam eller en klan. Den som bor i ett kristet område kan bli förföljd därför att man tillhör gruppen. Men det är inte alltid förföljelse av den kristna tron eller av den kristnes tro.

Tanken att gifta män kan prästvigas för att lösa problemen med bristen på präster i många delar av den katolska världen kan för många verka klok och genomförbar, om folket ”accepterar” det. Påvens öppenhet för sådana framtida vigningar uppskattas på flera håll, till exempel bland de ortodoxa vars församlingspräster oftast är gifta. Påven har redan möjliggjort för katolska män av den östliga riten att vara gifta utanför deras patriarkat.

Det finns en del möjliga förklaringar till vad som skett och sker med katolsk tro i vår tid. Svenska katoliker från den lutherska och kulturprotestantiska bakgrunden (som var folkskolans uppdrag att implementera) måste på något sätt få ett erkännande i det svenska samhället som fullvärdiga medborgare och inte leva vidare som ghettokatoliker utan möjlighet till inflytande i samhället.