Grundläggande samhällsinformation för nyanlända – och infödda?

Grundläggande samhällsinformation för nyanlända – och infödda?

Den som kommer till Sverige som flykting måste känna en nästan svindlande känsla av lättnad och förnyat hopp om livet. Vad man än lämnat bakom sig är det nya och oprövade en förbättring. Saknaden av vänner och familj, vardagliga traditioner, språk, sång och musik, uppvägs av de stora möjligheterna att forma ett nytt liv med nya relationer, traditioner, språk, sång och musik.

Men asyllandet ställer också krav. Den nyanlände visar sin tacksamhet mot asyllandet genom att låta sig informeras av samhällsfunktionerna och myndigheterna. Man inser att svenska språket är nyckeln till framtida arbete och förståelse av de egna barnens integration i det nya landets kultur.  

Politiskt och religiöst är Sverige inte så enat som man först tror. Svårigheterna med regeringsbildandet och regerandet, som är demokratiskt grundat, hör till det vardagliga livet i Sverige av idag. Det måste den nyanlände också acceptera och försöka anpassa till sitt eget samhällsbidrag. Alla nyanlända som visar samhällsvilja och inte isolerar sig i nostalgiskt tillbakablickande på den kultur man valt att lämna av olika skäl kommer att dela samhällsproblemen med de infödda, svenska, medborgarna.

Alla kommer att bekymra sig på samma sätt över framtidens nya villkor. Inifrån kommer samhörigheten med Kyrkan att utmanas av det sekulära religionsneutrala samhälle som inte är så neutralt man först kan tro. Det har värderingar det vill ska omfatta alla som ett slags gemensamt kitt.

Starka grupper i Sverige vakar över sina progressiva framsteg i frihet från religiös tradition. På samma sätt som det finns en oro bland nyanlända att förlora sina ”rötter” och en del av sin identitet i det nya landet, på samma sätt känner asyllandet oro över de nyanländas värderingar som inte överensstämmer med de moderna, sekulära, värderingarna.

Till och med de infödda behöver stärkas i sina medborgerliga åsikter och värderingar, vilket framgår av till exempel Statistikmyndighetens SCB:s pågående samhällsundersökning (oktober 2019). 30 000 slumpvis utvalda svenska medborgare får digitalt (eller på papper) besvara ett hundratal frågor om inställning och värdering i mycket intima och personliga områden: allt från inställning till partners otrohet, inställning till oaktsamma våldtäkter, inställning till hbtq grupper, förståelse av metoo upproret. Jag har själv besvarat enkäten.

Resultatet av en sådan undersökning ”förser samhället med statistik för beslutsfattande, debatt och forskning” – på regeringens uppdrag.

Både för infödda och nyanlända är det statliga sättet att integrera befolkningen i grundläggande samhällsinformation detsamma. Man kan kalla det ett påverkansprojekt på den relativa frihetens grund. ”Samhället” både tolererar och inte tolererar – både kräver och inte kräver, lagligen. Ta förskolan som exempel: den är tänkt som ett obligatorium för samhällsformationen från barnens första tid och det ogillas om föräldrar inte följer den politiska inskolningen. Men det är inte olagligt (med påföljder) att välja hemmet som ”förskola”. ”Samhällsattityden” är ogillande men ”demokratiskt tolerant” – tills vidare (beroende på regeringskonstellationen). 

På ett socialt sätt är vi alla jämlika, nyanlända och infödda. Det finns en slags kulturuniform i Sverige som infödda är relativt förberedda på genom att inte känna till en annan uppväxtmiljö. Men för nyanlända är det en annan kulturuniform att växa in i.

Hur blir då framtiden i det gemensamma? Hur blir framtiden för den uppväxande, omedvetna, delen av befolkningen i fråga om ”värderingarna”?

Katolska kyrkan i Sverige har ett stort ansvar att hjälpa det katolska folket att bevara sin religiösa identitet i ett föränderligt samhälle där många strider om inflytande och makt över medmänniskorna. Kyrkan har i år som hjälp gett ut en stor bok med Kyrkans hela sociallära (på Veritas förlag, som är det katolska stiftets förlag).

Det är den kristna samhällssynen med sitt bidrag till utvecklingen som alla kan försöka lära sig något av. Med den katolska identiteten kan man alltid känna sig lugn när det gäller respekten för människans värdighet under hela hennes liv, som kristen och som samhällsmedborgare. Gud har en plan för allt mänskligt samhälle. Frågan är om ”samhället” har möjlighet att öppna sig för den gudomliga planen som grund. Vår mission som katoliker är att försöka verka för en sådan öppning och förståelse för ”den grundläggande samhällsinformationen”. Vi eftersträvar inte en ”teokrati” men vi strävar mot att låta Jesu Kristi evangelium genomsyra samhällskroppen. På den vägen kan vi inte frukta något – inte ens ett martyrium för Jesu namns skull.

                                                                                                      diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.