Söndagsbetraktelse 10 november 2019
Lukas 20:27–38
Vid den tiden kom några saddukeer — de förnekar att det finns en uppståndelse — till Jesus och frågade: »Mästare, Mose lär oss ju i skriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog barnlös. Den andre och den tredje gifte sig med änkan, likaså de återstående, och alla sju dog utan att lämna barn efter sig. Slutligen dog också kvinnan. Hur blir det med henne vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? Alla sju hade ju haft henne som hustru.« Jesus svarade: »Denna världens människor gifter sig och blir bortgifta, men de som befinns värdiga att komma till den andra världen och uppstå från de döda, de gifter sig inte och blir inte bortgifta. De kan ju inte mera dö, de är som änglar, och de är Guds söner, eftersom de har fått uppstå. Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.«
Betraktelse
Folk gifter sig och får familj och så lever vi vidare på jorden.
Men det är tron på uppståndelsen som ger liv till den förpliktelse som äktenskapet innebär.
Tron på uppståndelsen ger mening till, och förklarar varför en familj vill kämpa sig igenom motstånd, barriärer och svårigheter - och växa, leva! Uppståndelsen ger mening och ljus till äktenskapet.
Så är det också i ett Gudsvigt liv. Uppståndelsen ger ljus till var dags rutin och arbete, till hur vi lever tillsammans i en kommunitet. Också till trofasthet i bön, och lyhördhet till Guds ord, vilket leder fram till iver för själars frälsning: människors eviga liv.
LIV.
Bara Gud kan ge liv och evigt liv. Äktenskapet eller Ordenslivet är inte det slutgiltiga, men är menade att vara vägar till Liv. Och måste ses som det.
Paulus talar idag om att förkunna ordet för själars frälsnings skull. Han ber om bön för att Herrens budskap snabbt ska spridas - inte för att han ska få medlemmar till Kyrkan men för själars frälsnings skull. Den Katolska Kyrkan är Jesu Kristi Kyrka, grundad av Jesus Kristus för själars helgelse och frälsning. Det är alla människors möjlighet och plikt att träda in i den Katolska Kyrkan och att underställa sig hennes auktoritära lära. Det är Gud som talar till människor, inte enbart genom Skrifterna, men också genom Tradition och Kyrkans läroämbete. Vi måste tro det Jesus lär oss genom Hans Kyrka. Det går emot kärlekens bud att vara likgiltiga eller att uppmuntra människor att leva i villfarelser.
Människor har rätt till hela sanningen.
Kyrkan är Kristi Brud, hon är det Nya Jerusalem och genom den heliga Eukaristin ger hon oss en försmak av Guds rike.
Paulus söker att sprida Kristi doft genom ett sant budskap. Gud ger gåvor av nåd för att vi ska kunna leva det Han kallar oss att leva.
Inte utan svårigheter.
Ett liv i celibat är en sån gåva och nåd.
Celibat är bland annat ett vittne till det som ska komma: evigt liv där ingen man eller kvinna längre gifter sig men lever som änglar.
Kristus är vår sanne Brudgum och i det celibata livet har vi börjat att leva av den verkligheten. Snarare än att ett sånt liv skulle vara snävt och omänskligt...så är det en unik gåva i frihet och glädje - för dem som har blivit kallade till det och tålmodigt fortsätter att leva det.
Ett sant celibat liv leder till en innerligt nära kommunion först och främst med Kristus och sedan med människor. Vi förenas redan nu i ljuset och hoppet av uppståndelsens kärlek som av Andens kraft spränger alla jordiska gränser.
Jesus säger att Moses redan har bevisat att de döda uppstår när han talade om Gud som Abrahams, Jakobs och Isaks Gud.
Vari ligger det beviset?
- Om Gud är Abrahams, Jakobs och Isaks Gud så lever de!
Gud är Gud över de levande, inte de döda.
Abraham, Jakob och Isak lever någonstans även om de har varit döda sedan länge, länge.
Låt oss vara levande i tron, tron som kommer från Kristus och som är en gåva för de levande. Tron leder oss in i uppståndelsen därför att den utmanar vårt förhållande till den levande Guden.
Mycket av det Jesus sa ville många inte lyssna till därför att det berörde dem där deras tro inte räckte till.
Jesus gick för långt, sa man. Nu säger man likadant; Den Katolska tron går för långt, den begär för mycket av människor och människor når inte upp till det.
Det som Kristi tro alltid lärt och människor av varje folk, ras och stam genom årtusenden tagit emot, slipas nu ner till vad som liknar hedendom..
Men Gud är levande och Han, nu liksom förr, kräver tro i våra liv och liv i vår tro.
För att tron ska leva vidare i oss måste den underhållas av kärlek till Gud; den som älskar mig gör min vilja, säger Jesus.
Vi behöver hålla fast i en tro som är levande, inte döende.
Första budordet.
Älska Gud.
När vi ställer människan i första plats, utan hänsyn till Guds budord, behövs ingen tro, inte heller Kyrkan, bönen eller Sakramenten.
Men söker vi liv så är det hos Jesus och Hans Kyrka vi ska söka, för därutöver finns det helt enkelt inget liv! Kristus är Livet - Kyrkan är Hans brud med vilken Han är evigt förenad; ”vad nu Gud har sammanfogat, de må människan icke åtskilja”.
Jesus i den heliga Eukaristin ger oss liv och evigt liv.
Varför skulle vi tro att det går lika bra utan det?
Vi tror på Honom som säger;”Jag är Sanningen och Livet, Han ska resa upp de döda i ett litet ögonblick. De som har dött i Kristus ska uppstå oförstörda och de ska få ett nytt liv i en ny förhärligad kropp i en ny himmel med Gud och Hans hushåll. Detta till Guds eviga ära och förhärligande. Halleluja!
Vi upprepar med den helige Paulus; ” be för oss att ordet vinner spridning och anseende”.
”…De som befinns värdiga…”
Marias Lamm
