Söndagsbetraktelse 8 mars 2020
Matteus 17:1–9
Vid den tiden tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom. Då sade Petrus till Jesus: »Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.«
Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.« När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stig upp och var inte rädda.« De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.
När de gick ner från berget sade Jesus åt dem: »Berätta inte för någon om det ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda.«
Betraktelse
Jesus är Guds uppenbarelse!
I Hans Skönhet och strålande Ljus vill Petrus stanna kvar, där vill han bo.
Vem vill inte det?
Skönhet och ljus är en inneboende del av vår tro.
Vi behöver vackra kyrkor, liturgier och katedraler, målade kyrkfönster i vilka vi kan "läsa" Bibeln, höra musik som lyfter våra själar till att förnimma Guds sanna närvaro.
Gud är idel Ljus, utanför det Ljuset - är mörker.
I Jesus är Gud tillfullo uppenbarad. Han är det enda Ljuset. För alla.
Det gamla är borta –något nytt har kommit. Andra religioner upphör i och med att Faderns älskade Son är här.
”Lyssna till Honom”!
Även Kristna har svårt att acceptera det!
Ljuset som skiner från Kristus är det Ljus som övervinner mörkrets makt.
Det här med att lysa och skina återkommer ständigt i skrifterna, både i det gamla och i det nya testamentet.
Moses ansikte lyste så mycket att han var tvungen att beslöja det när han talade med folket...
i den himmelska staden Jerusalem behövs varken sol eller lampa för Guds härlighet lyser över dem...
Kristus själv säger att Han är den strålande Morgonstjärnan...
de himmelska härarna klär sig i vita, vackra linnetyg och likaså skiner Jesu brudar i strålglans, säger Uppenbarelseboken...
Kanske är det ett sätt att uttrycka de heligas klarhet inför Gud, deras förvandlade och förhärligade kroppar och själar genomstrålar av Guds egen renhet och klarhet.
Det är inte kläderna som skiner utan hela deras väsen är klädda i ljus. Guds ljus. Var och en skiner med det ljus Gud tilldelat just honom eller henne, efter den belöning Gud givit dem.
Jesus säger att ”de rättfärdiga ska lysa som solen”.
Ljuset som människor söker, finns bara i Kristus, det är det rättfärdigande ljus som Fadern söker i oss; frukten av Guds obeskrivbara nåd i dem som förenat sitt lidande och osjälviska kärleksarbete med Kristus; frukten av hur vi levt vår tro, hopp och kärlek.
Det ger oss likhet till Kristus. Ju mer vi låter våra liv danas av dessa tre teologiska dygder, ju mer kommer avtrycket av Jesu anlete att formas i våra själar.
Det är vad Fadern vill se i oss.
När den helige Paulus säger att han bär ”Kristi sår i sin kropp” förstår vi att Paulus alltmer liknar Kristus, inte bara till det inre men också till det yttre.
Lyssnar vi till Kristus, såsom Fadern säger åt oss att göra, blir Hans ord, som vi tar emot inom Kyrkans trygga murar, som bröd att bita i, tugga, äta och svälja tills det blir en del av oss och vi kan leva utav det, ta näring från det, bygga vårt hem i det.
”Lyssna till Honom”, säger Fadern, som genom dessa ord visar oss vad som behagar Honom och Vem som behagar Honom!
Utan att ha sett Guds glänsande sken i Kristi ansikte är det svårt att fortsätta att tro när vi senare nån gång får se den vanställde Kristus med föga mänskligt utseende
(jfr. Jes.52:14).
Den kärlek och godhet, sken och briljans vi stundom får erfara måste bli jorden under våra fötter. Därför att precis som ljuset som skiner från Kristus på Tabor kommer att gömmas bakom blodiga sår som människor ska vålla Honom - kommer också vår tro att prövas.
Apostlarna behöver bli styrkta i deras tro, för lidandet och korsfästelsen är alldeles nära och om de inte får se Hans gudomlighet idag blir frestelsen imorgon för stor.
Deras tro kommer ändå att vackla. Även då de har sett och hört och rört, måste de alltmer och alltjämt bli stärkta i deras tro.
Apostlarna hade aldrig sett Jesus som Han nu visade sig.
Det var så överväldigande att de ville stanna kvar i det ljuset.
Men så skulle det inte bli.
Borta är plötsligt den strålande Jesus och hela visionen av detta gudomliga fyrverkeri, nu befinner Apostlarna sig i ovisshetens moln och de är rädda!
Lika mycket som de vill stanna på Tabor, vill de inte stanna på Golgata.
Är vi inte likadana?
Vi vill gärna vara där frid och fröjd strömmar, utan konflikter utan motstånd, utan smärta....
Men vill inte Fadern se något av Jesu sår i oss?
Varför säger Fadern till Apostlarna, och till oss, att vi ska lyssna till Hans älskade Son - när Jesus inte alls talar under tiden som förvandlingen varar?
Vad är det vi ska lyssna till?
- Till det som Jesus sagt alldeles innan Hans förvandling, nämligen:
”om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv ta upp sitt kors och följa mig”.
Efter Tabors ljusuppenbarelse bär det iväg till korset.
Därför lär Han oss, om vi lyssnar, att leva i en inre frihet som kommer från självförnekelse, ödmjukhet, medlidande, botgöring, lydnad till Guds ord, och kyskhet.
Han lär oss att leva av korset och dess välsignelse.
Vi är skapade för något mer, skapade för detta Ljus som finns bortom korset men ändå är så innerligt förenat och förankrat i det..
”… ingen utom Jesus.…”
Marias Lamm
