Söndagsbetraktelse 22 mars 2020

Johannes 9:1–41

Vid den tiden, när Jesus kom gående, fick han se en man som hade varit blind från födelsen. Lärjungarna frågade honom: »Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?« Jesus svarade: »Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. Så länge jag är i världen är jag världens ljus.« Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon och sade: »Gå och tvätta dig i Siloadammen.« (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: »Är det inte han som satt och tiggde?« Några sade: »Jo, det är han«, och andra: »Nej, men han är lik honom.« Själv sade han: »Det är jag.« Då frågade de: »Hur öppnades dina ögon?« Han svarade: »Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se.« De frågade honom: »Var är han?« Han svarade: »Jag vet inte.« De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. Det var på en sabbatsdag som Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. Nu frågade också fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: »Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se.« Några fariseer sade: »Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten.« Men andra sade: »Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?« De var alltså oeniga, och därför frågade de den blinde en gång till: »Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?« Han svarade: »Att han är en profet.« Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar och frågade dem: »Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu?« Föräldrarna svarade: »Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv.« Detta sade föräldrarna av rädsla för judarna. Redan då hade nämligen judarna kommit överens om att den som erkände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. Det var därför som mannens föräldrar sade: »Han är gammal nog. Fråga honom själv.« För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: »Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.« Han svarade: »Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.« De frågade honom: »Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?« Han svarade: »Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?« Då snäste de av honom och sade: »Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.« Han svarade: »Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.« Då sade de till honom: »Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!« Och de körde ut honom. Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: »Tror du på Människosonen?« Han svarade: »Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.« Jesus sade: »Du har sett honom. Det är han som talar med dig.« Då sade han: »Jag tror, herre« och föll ner för honom. Och Jesus sade: »Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.« Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: »Är kanske vi också blinda?« Jesus svarade: »Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.«

Betraktelse

”Tror du på Människosonen”?

Den blinde mannen är ”god jord”, en sån jord som återger hundrafalt.

Han vittnar på en gång till Jesus och låter sig inte skrämmas av utfrågning, kritik eller av andras trolösa tvekan, inte heller hån och förakt skyggar han för.

Han är redo att tillbe Honom som talar till honom för han

känner Hans röst och ser Hans ansikte, vilket de som sa sig se, inte gjorde.

Mannen som varit blind fick nu syn,

men lidandet slutade inte.

Det förändrades.

Han fick nu lida därför att han kunde se,

se Människosonens kärlek och ta del av den även då han inte var någonting i världens ögon.

Han blev utkörd och förkastad.

Då, när han var blind, hade han haft sin plats i samhället: en blind mans plats, men nu tog även hans föräldrar avstånd från honom.

Nu hade han en mycket ensam plats, nära korset, nära Jesus, där Människosonens ljus skiner så starkt att han inte längre kan identifiera sig med sitt blinda gamla jag.

Han ser!

Blindhet i Johannes Evangeliet handlar inte om berövad synförmåga eller om mörkret omkring oss - men om mörkret inom oss; frånvaron av trons ljus.

Seendet börjar i vårt hjärta, inte i våra ögon.

Tills Jesus får öppna våra ögon ser vi inte!

Jesus ger oss inre syn. Den blinde mannen fick inte bara fysisk syn, det var med den inre synen han kände igen Jesus. Den inre synen är tron. Men inte bara.

En rent och enkel själ behövs också.

Med trons ögon ser vi;

världen i förhållande till himlen,

tid i förhållande till evigheten,

vårt liv i förhållande till Kristi liv.

Och Gud stryker helande Sakrament över våra ögon så att vi ska se hur blinda vi varit fast vi trodde att vi såg.

Han spottar på jorden som Han använde när Han skapade människan. Han, Ljuset, ger seende ögon genom att använda lite jord blandat med Gudomlighet så att vi ska förstå att Skönheten finns i ögonen på den som beskådar Människosonen och tillber Honom!

En ny skapelse börjar när vi ser att vi inte sett fast vi trott att vi såg.

Jesus smörjer oss till kungar och präster och profeter sen sänder Han oss för att tvätta sårade ögon med bön, bot, sakrament och Guds ord tills ljuset börjar skina och såren läkas.

Människosonens händer,

jord och spott,

vattendammar..

allt finns i Kyrkan.

Kung David med de vackra ögonen är Jesus Kristus, den Smorde.

Det är Han som sitter för evigt på Davids tron, och hela världen och undre världen ska falla ner och tillbe Honom.

Då ska de se in i Hans ögon

och de som ser får se men

de som inte ser ska inte se,

de ska höra men inte förstå...

Världen ser inte Jesus eller Hans Kyrka: Ljusets Källa.

Arrogans är ofta roten till vår blindhet;

vi behöver seendets underverk varje dag.

                               ”...Hur öppnades dina ögon?...”

Marias Lamm