Söndagsbetraktelse 15 mars 2020
Johannes 4: 5–42
Vid den tiden kom Jesus till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen. En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Ge mig något att dricka.« Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. Samariskan sade: »Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.« (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra). Jesus svarade henne: »Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.« Kvinnan sade: »Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?« Jesus svarade: »Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.« Kvinnan sade till honom: »Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.«
Jesus sade: »Gå och hämta din man.« Kvinnan svarade: »Jag har ingen man.« Jesus sade: »Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.« Kvinnan sade: »Herre, jag ser att du är en profet. Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.« Jesus svarade: »Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.« Kvinnan sade: »Jag vet att Messias kommer« (alltså den Smorde) »och när han kommer skall han låta oss veta allt.« Jesus sade till henne: »Det är jag, den som talar till dig.« I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: »Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?« De gick ut ur staden för att söka upp honom. Under tiden sade lärjungarna till honom: »Rabbi, kom och ät.« Han svarade: »Jag har mat att äta som ni inte känner till.« Lärjungarna sade då till varandra: »Kan någon ha kommit med mat till honom?« Jesus sade: »Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.«
Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: »Han har sagt mig allt som jag har gjort.« När samarierna kom till honom, bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. Många fler kom till tro genom hans egna ord, och de sade till kvinnan: »Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.«
Betraktelse
Vad är törst?
”Törst är en så stark längtan efter något
att om vi inte får det, dör vi”
/ Teresa av Avila/
Trött från resan Han gjort, satte sig Jesus ned vid brunnen och bad den Samariska kvinnan om vatten.
I Judarnas ögon var Samariterna orena, ett folk man inte umgicks med. Det var otänkbart för en Jude att tala med en Samaritisk kvinna.
Kvinnan som Jesus mötte hade haft fyra män. Nu hade hon en femte.
Denna situation uttrycker en existentiell otillfredsställelse
(även om man idag kallar det för "frihet").
Kvinnan går varje dag till brunnen för att hämta vatten och sedan hem; hon har kommit till en punkt i hennes liv där hon är uttråkad och apatisk.
Hon går till brunnen vid middagstid då solen är som hetast och inga andra kvinnor går ut.
Hon undviker dem, kanske de skvallrar om henne, hon orkar inte bemöta dem, orkar inte höra dem.
Jesus kommer in i hennes liv.
Han ber henne att ge honom att dricka!
Vi hittar vägar att undanhålla vår törst, vi hittar fel vägar att besvara den...
Jesus törst för människan, tar henne ut ur hennes instängdhet och får henne att träda fram i sin synd, inför Honom. Han törstar efter människan. Därför har Han tagit på sig det som står emellan Honom och henne:synden.
Men människan måste ändå brottas med sig själv för att finna modet att uttala namnet på sin synd:
”Jag har ingen man”...säger kvinnan till Jesus,
fast hon hade haft fyra och den hon hade nu
var inte hennes man,
...vi hittar vägar att undanhålla vår törst,
inflätad i vår djupaste synd...
Utan den vissheten och öppenheten kan vi inte riktigt överlämna oss och våra liv till Jesus, istället fortsätter vi då att törsta utan att veta för vad.
Är det inte därför Jesus ber så innerligt att vi förtröstar på Honom?
Han säger till heliga Faustina att det som gör Honom mest ledsen är människors bristande tillit och förtröstan på Honom.
Vi ger Honom inte vårt innersta, fast det är i vårt innersta Han vill leva!
Han ger oss inte ”bara” frälsning men Han ger oss sig själv.
Hans kärlek är personlig, nära, intim, förenande.
Han förenar sig med oss i vänskap och kärlek - om vi vill. Men synden måste blottas, annars kan den inte behandlas och konsekvenserna är att vi inte kan leva med Jesus i vårt innersta. För Han har förvisso tagit på sig vår synd, men det är inte Han som är syndaren, det är vi...
De fem männen kan vara vad som helst; män, kvinnor, ära, pengar, makt, egenvilja, sex, hat, njutning...
allt det som vi använder om och om igen för att söka tillfredsställa vår törst,
bara för att finna att vi går runt, runt...
i en ond cirkel.
Bara Jesus kan bryta den cirkeln.
Jesus vill att den Samariska kvinnan, ska förstå att det är hon som måste be Honom om vatten;
”Om du bara kände till Guds Gåva...skulle du be Honom att ge dig att dricka”.
Kärlek vill bli mottagen.
Orden som Jesus säger till kvinnan:”ge mig att dricka”, tar oss till korset där Jesus sa:
”Jag törstar”.
Vid korset stod Jungfru Maria. Hon besvarade Hans törst med sin totala renhet, sin totala ”allt för Dig”, hon besvarade den genom att ge sig själv som ett offer förenat med Hans, för mänskligheten.
Jesu mänskliga Hjärta är en Ikon av Guds törst för människan.
Marias Obefläckade hjärta är en Ikon av människan törst för Gud.
Det är klokt att be Maria hjälpa oss, leda oss in i Jesu törst för vårt verkliga jag, leda oss ut ur vår egen missriktade törst och falska jag.
Som den Samariska kvinnan kan vi leva vårt dagliga liv utan att ha hört vår egen törst.
Vi måste lyssna till vår törst för att förstå varifrån den kommer och hur den kan släckas. Eller ännu bättre; hur den kan riktas till Jesus, som är och förblir människans djupaste törst.
Kvinnan gav aldrig Jesus något vatten ur brunnen, för hon kunde inte tro att Han verkligen kunde be henne om något...
Gud har ett hjärta, Hans hjärta tog kött i Jesus.
I Guds mänskliga hjärta finns det lidande, glädje, kärlek, ensamhet, sorg.
Ensamhet och lidande gör en mer sårbar, också Jesus.
Det är så få som söker Honom, som tror på Hans ord, som följer Honom, så få som ger Honom sin tillit, ger Honom sin törst, ger Honom sitt liv.
Den här dagen förändrades allting för den Samariska kvinnan.
Hon till och med glömde sin vattenhink vid brunnen, och i sin iver att berätta om Jesus, sprang hon till de kvinnor som hon tidigare hållit sig borta från.
Nu hasar hon sig inte längre fram med vattenhinkar, men springer;
fylld till bredden!
Hon har mött Honom som hon innerst inne hade letat efter bland de fem män hon haft.
Jesus fick inget dricksvatten av henne men Han fick vad Han mest törstade efter: denna själ.
Jesus, sann Gud och sann människa, har gjort en lång och tröttsam resa när Han lämnade sin Gudomlighets Tron för att bli människa.
I trettio år levde Han ett undangömt, vardagligt och till synes obetydligt liv på innan Han så ödmjukt uppenbarade sig bland törstande människor för att ge dem bröd, fisk och vatten...
Under Hans sista tre år slet Han i svett och blod för att ge världen budskapet om Guds oändliga, gränslösa, smärtsamma och törstande Kärlek, brinnande i Jesu Hjärta;
den enda Källan som släcker all törst!
”...så att jag aldrig blir törstig...”
Marias Lamm
