Bloggar

De lärda och kloka i denna värld är de som litar på sitt eget omdöme och gärna skriver ett nytt evangelium eftersom de inte riktigt kan hålla med om vad Herren säger. Man säger att förkunnandet av ordet, att förkunnande över huvud taget ”inte går in” därför att folk inte är öppna, de kan inte ta emot det, det låter inte bra, det låter hårt…så man måste göra något annat. Vad då? Om människor inte är öppna för vad Kyrkan lär,  (och Kyrkan, i Hennes traditionella och eviga lära lär det som Jesus själv lärt), inte heller är öppna för förkunnelse, katekes. - så är det därför att synden står emellan.

Vår belöning i himmelen beror på hur mycket vi har bidragit till att ha Kristnat världen och att vi hjälper dem som försöker att göra det. Kärlek till föräldrar och barn, familj och vänner är naturlig, mycket bra och mycket nödvändig men kärlek till Gud kommer först. Om vi prioriterar den naturliga kärleken före Guds kärlek kan inte det himmelska bli en belöning. Vi kan inte ignorera det som Jesus kräver för att få frid med våra föräldrar eller barn. Låter detta hårt?

Det som först verkar oklart och främmande blir allt ljusare genom nåden som tiden ger och i tron som växer. Jesu ord, Guds ord, börjar som i ett mörker, som en viskning, som något som ännu inte ger ljus men verkar istället dunkelt, och stämmer inte helt in med ens liv. Jesus ger oss Sakramenten, Han ger oss sin kärlek, vi erfar ordet vid olika svängar och situationer i livet, ordet som Jesus viskat i våra öron går så sakteliga ner och in i hjärtat, det borrar sig in i själen där Hans ord finner sin plats för att sedan bära frukt och nå tillbaka till Gud tiofalt och  hundrafalt.

Firande av den Heliga Treenighetens Högtid går tillbaka till fyrahundra talet då en man vid namn Arius spred irrläran att Jesus var en skapad människa och därför inte Gudomlig, på så sätt var det uteslutet att Gud var tre Personer. Kyrkofadern Athanasius förkunnande att Gud är tre Personer och att Jesus är sann Gud. Detta blev sedan fastställt i den Nicenska trosbekännelsen.

Apostlarna sitter rädda bakom reglade dörrar. En kylig och misstänksam värld ligger utanför. Jesus är borta. Allt det som så nyligen har hänt är överväldigande och förvirrande. Plötsligt står Jesus framför dem! Han har kommit in genom stängda dörrar, stängda hjärtan och vacklande tro. Människosonen i fotsid klädnad och med ett bälte av guld runt bröstet! Han som är den förste och siste och den som lever, står plötsligt framför dessa fiskare för att ge dem nycklarna till döden och till dödsriket!

Jesu prästliga bön, där Han talar till Fadern, offrar Honom sitt lidande och död, och visar oss vad Hans Mission huvudsakligen handlar om. Jesus lär oss också hur vår bön ska se ut, alltså, något av vad som utgör själva grunden för all bön: Guds förhärligande och själars frälsning. Jesus ber om sin mänskliga naturs förhärligande, Han ber att Fadern ska ta emot Han offer, att Han ska förhärliga det, göra det fruktbart.