Söndagsbetraktelse 5 juli 2020
Matteus 11:25–30
Vid den tiden sade Jesus: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.«
Betraktelse
De lärda och kloka i denna värld är de som litar på sitt eget omdöme och gärna skriver ett nytt evangelium eftersom de inte riktigt kan hålla med om vad Herren säger.
Man säger att förkunnandet av ordet, att förkunnande över huvud taget ”inte går in” därför att folk inte är öppna, de kan inte ta emot det, det låter inte bra, det låter hårt…så man måste göra något annat.
Vad då?
Om människor inte är öppna för vad Kyrkan lär, (och Kyrkan, i Hennes traditionella och eviga lära lär det som Jesus själv lärt), inte heller är öppna för förkunnelse, katekes. - så är det därför att synden står emellan.
Det är synden som gör så att någonting inom oss stöter bort och vägrar att ta emot en sann och sund och klar lära. Synden kommer alltid att stöta ifrån sig sanningen och säga att ”det är skandal!”. Men förkunnandet och katekesen får inte upphöra, tvärtom, den måste öka i intensitet, på bredden och på längden, på djupet och på höjden.
Människors självkärlek och tillfredställelse med sig själva hindrar dem från att sanningens ljus ska sprida sina strålar även över dem.
Men det är inte Guds fel!
Det är inte Gud som måste ändra sig.
Evangeliet gäller detsamma nu som för 2000 år sedan. Hans ord består. Hans lära består.
Synden var i vägen då också, det fanns många som inte ville ta emot Hans ord.
Vi måste förstå med vårt förstånd att det som sägs är rätt, att det som jag hör, men inte tycker om, är sant, och att mitt inre spjärnar emot därför mitt ego, min egenkärlek, tar för stor plats. Egenkärleken vill inte höra om uppoffring, krav, förpliktelser, vill inte höra sånt som att katolsk tro är nödvändig för frälsning, synden leder till helvetet… dessa ord är skandal och människor som kompromissat i sin tro och med sin tro, - men ändå har tro, fast en tro som tror på Jesus ”och det räcker”- tar inte emot utmaningar, självförnekelse, eller sanningen om Guds rättvisa som alltid är förenad med Hans barmhärtighet och tvärtom.
Tro hör ihop med ödmjukhet.
Jesus som har all kunskap därför att Han är Vishet – är ödmjuk.
Han böjer sig till Faderns och Faderns vilja, oket som Fadern givit Honom är inte tungt, det är lätt, därför att Sonen älskar Fadern.
En ödmjuk person är den som söker Guds vilja. Den personen ger lite vikt och betydelse till sig själv men ser istället till Gud – för allt! Det betyder inte att det inte är svårt. Så var korset och lidandet svårt även för Jesus som bara sökte sin Faders vilja.
Skrifterna visar, från början till slut, att Gud älskar de fattiga, de små och svaga, de som inte kan göra någonting av sig själva men bara genom Guds barmhärtighet och nåd.
De som ständigt ser till Gud.
Herren säger till oss att bära våra ok och för att vi inte ska oroa oss för morgondagen säger Han också att ”var dag har nog av sin börda”.
Vi vet alltför väl hur svårt det är att glömma morgondagens bekymmer, de bekymren sniglar sig in redan idag och tar plats jämte dagens problem. Svårigheter som vi förutser blir verkliga redan nu.
Vår svårighet att överlämna oss till Gud och be Honom att visa oss vägen har en stor betydelse i allt detta.
Vi litar på vårt egna omdöme, vi bestämmer oss för att göra ett och undvika ett annat utan att först och främst i bön och tystnad fråga Herren vad Han vill.
Gud har en vilja för oss, i allt, även i det lilla minsta.
Vill vi veta den?
Be och lyssna.
Vi vet att sann ro finns bara i att göra Hans vilja.. vi går så sällan till Honom, så hur kan vi veta Hans vilja?.
Vi tar själva hand om våra problem och vår ångest, eller så lämnar vi vår tillit till psykologer och ekologi....
Ofta får Gud inte någon plats alls - förutom en stund på Söndagen – på så sätt kan vi inte veta eller förstå att oket är lätt.
Herren ser på folkmassan som ser ut som borttappade får, kringirrande i hunger och törst därför att de inte går till Honom eller går sist av allt och alla, till Honom.
Gud har gömt sina hemligheter för de kloka och visa, inte därför att Han är orättvis men därför att Han är Barmhärtig.
Barmhärtighet kan de få som ser att de behöver det, de är också de som ser att de egentligen behöver Guds rättvisa och därför ödmjukt ber om barmhärtighet..
Hur kan Han ge ut sina hemligheter till de som redan vet? Eller till dem som vill vara ett med världen och ändå hålla kvar vid Gud?
Det är ingen världslig kunskap som Jesus erbjuder men kunskap om Honom själv.
I Honom lär vi oss vem vi är.
Fel och brister kan vi alla återspegla till varandra, men vi är inte bara fel och brister.
Vi är mycket mer, mycket, mycket mer.
Den kunskapen får vi bara hos Gud.
Ju mer jag förstår vem jag är, ju mer förstår jag vem Gud är….
”Han måste bli större och jag måste bli mindre”…
”Kom till Mig”
Hör i dessa ord rösten av Den som Älskar, som längtar efter oss, som ger sitt liv för oss, väntar på oss, lider för oss, återskapar oss.....
När Hans kärlek nått vårt hjärta söker vi oss till Honom, söker Honom på Hans villkor, inte på våra.
Det är i den människan som Gud finner sitt välbehag och kan ge kunskap om sig själv.
Endast i ödmjukhet kan Gud bli behagad, Maria är den som Gud allra mest blev behagad utav, hennes ringhet och ödmjukhet drog till sig Guds kärlek och Han förenade sig med henne, denna ringa tjänarinna;
Herren kommer till oss, ridande på ett åsneföl….
”...Kom till Mig...”
Marias Lamm
