Söndagsbetraktelse 27 juni 2020

Matteus 10: 37–42

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.

Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot den som har sänt mig. Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig därför att det är en rättfärdig, han skall få en rättfärdigs lön. Och den som ger bara så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små därför att det är en lärjunge — sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.«

Betraktelse

Vår belöning i himmelen beror på hur mycket vi har bidragit till att ha Kristnat världen och att vi hjälper dem som försöker att göra det.

Kärlek till föräldrar och barn, familj och vänner är naturlig,

mycket bra och mycket nödvändig men kärlek till Gud kommer först.

Om vi prioriterar den naturliga kärleken före Guds kärlek kan inte det himmelska bli en belöning. Vi kan inte ignorera det som Jesus kräver för att få frid med våra föräldrar eller barn.

Låter detta hårt?

På ett annat ställe i Evangeliet frågar Jesus”vem är min mor, mina bröder och systrar?

Jesus svarar på sin egen fråga och säger att den som gör Hans vilja är Hans mor, syster, bror... Alla som gör Guds vilja är i sanning mödrar, fäder, systrar och bröder.

Det är den nya familjen som Kristus själv har kallat samman.

Att bli värdig Kristus...

Vi behöver ständigt förnya oss och förkovra oss i bön och läsning  för att bättre älska Jesus och så förstå vad det betyder att bli värdig Kristus.

För det är Kristus vi behöver lära känna genom att kontemplera Hans sår, Hans gudomlighet, Hans obegripliga kärlek, Hans medlidande och Hans lidande för att förstå vem det är vi ska bli värdig av.

”Vem är som Gud”!?, utropar Ärkeängeln Michael med auktoritär stämma.

Vi vill gärna tro och nu tror också många, att Evangeliet handlar om att vara trevlig och om att bli tröstad...

För dem som tänker så kommer detta Evangelium som en chock, någonting man hellre hoppar över.

Det är för utmanande, och så sträng är väl ändå inte Gud att vi inte skulle få älska vår egen familj!!

Men det handlar om att älska vår familj enligt Guds vilja. Älska min familj för Gud.

För Gud.

Hur kan familjen annars vara en väg till Gud? Äktenskapet är ett sakrament, ett sakrament är ett yttre tecken på en inre nåd. Nåden att detta tecken leder till Gud- om det följs enligt Guds vilja och inte vår egen.

Kristi lära är krävande, men det är ingen motsägelse eller motsats till Guds barmhärtighet!

Världen kommer alltid att bli skandaliserad av Kristus.

Må vi inte bli det!

I sådana här tydliga texter ser vi att vi har ett val och att det valet inte är lätt, eller rättare sagt, det är ett absolut omöjligt val - utan Jesus.

Och det är bara Jesus som kan kräva en sån sak, alls säga en sån sak:

"den som älskar sina föräldrar eller barn mer än mig är inte värdig mig"(!)

Vad väljer vi?

Svåra val. Ändå är det så Gud vill ha det. Älska Gud mer än oss själva. Det är så Gud vill ha det. Och med all rätt! Vi måste be om tro och nåd att se det.

Att bli värdig Kristus..

I samma veva talar Jesus om att vi ska ta upp våra kors.

Man efterföljer Kristus även i förhållande till sin familj, sina föräldrar och barn.

Det är inte min mors frid och ro som först gäller om den är byggd på en falsk frid och ro. Det är min mors eviga liv som kommer först!

Hon kommer inte att acceptera?

Helt säkert inte i hennes fallna natur men i djupet av hennes ande där Gud fortfarande verkar, väntar, älskar, kommer något att studsa tillbaka till hennes inneboende hunger för Gud, men... vi måste be för det! För vårt inre organ som är gjort för att ”ta in Gud”, kan vissna bort och dö när det aldrig används, man får helt enkelt en avsmak för det heliga.

Ju förr vi säger ja till Gud i våra liv ju mer kan vi förbereda oss för Hans belöning: Evigt liv med Gud och Hans familj!

För det behövs förberedande.

Korset i våra liv förbereder oss.

Om vi tar upp det.

Mer än att söka närhet till vår familj måste vi söka närhet till Kristus.

Sedan följer närhet till familjen och alla andra och allt annat.

Vi tar upp våra kors och arbetar oss igenom vår Katolska tro tills den skiner som stjärnor på himlen så att också andra, som söker, kan finna.

När vi tar upp vårt kors låter vi också förvandlingen ske i oss. Vi blir lik Honom som gav allt i kärlek till Fadern.

Men inte bara vår egen förvandling utan också världens. Vårt offer, vårt överlämnande till Kristus och till Hans lära blir del av Guds frälsningsplan, och vi blir Hans och allas syster, bror och mor!

Valet handlar om: Kristus - eller allt annat.

Läser vi Evangeliet för Petrus och Paulus högtid på Måndagen kan vi dra paralleller av vad Jesus säger i Matteus evangeliet; att älska Jesus kommer först.  För att i sanning kunna älska våra bröder och systrar måste vi först älska Jesus.

Tro utan lydnad är ingen tro, inte heller är det kärlek...

Jesus frågar Petrus om han älskar Honom, efter att ha frågat detta tre gånger ber Jesus honom att leda fåren.Först när vi älskar Jesus kan vi älska Hans får och lamm.

Varför frågade Jesus Petrus ,och inte de andra Apostlarna om de älskade Honom mer än de andra?

Var det inte därför att Petrus var den utvalde bland de utvalda Apostlarna, han som talade i Kyrkans namn, han som var ledaren för gruppen?

Vi vet att Petrus har ”gråtit bittert” efter sitt förnekande av Jesus men nu då

Guds barmhärtighet helt och fullt har förlåtit Petrus får han ett nytt ansvar, en ny uppgift, Petrus får ännu en bekräftelse av Jesu kärlek och trofasta vänskap!

Jesus lovar Petrus martyriets krona. Johannes Chrysostomos säger om detta att

”Petrus hade sagt ett antal gånger att han skulle lägga ner sitt liv för Jesus. Nu besvarade Jesus honom därför att det var Petrus ärliga önskan”.

Ändå så var den önskan en gåva från Jesus, för det är Jesus som ger Petrus nåden att vilja ge sitt liv för sin Herre. Gud hör och besvarar de böner som är enligt Hans vilja. Därför borde våra liv vara i lydnad till Honom, till Hans ord. Då först ber vi om det som behagar Gud och får då ta del av Guds Frälsningsplan.

Jesus ber Petrus: ”för Mina får på bete” och ”var en herde för Mina får” därmed förstår vi att Jesus anförtror Petrus hela Hans flock för att han ska ”herda” dem.

Petrus kommer att ta upp sitt kors, den som inte skulle göra det vore inte värdig att kalla sig kristen. Vad som betyder någonting är inte våra liv men Guds liv i oss, i våra systrar och bröder. Därför dör Petrus för sin flock; för sin Kyrka; för Kristi Kyrka.

Jesus har ju vid flera tillfällen redan innan uppståndelsen, antytt eller rättare sagt klart visat att Petrus ska vara Kyrkans ledare i den enda Kyrka som Jesu skapat. Petrus får ta del i Jesu auktoritet.

1:a Vatican konciliet uppgav att Jesus i denna del av Evangeliet, gjorde Peter till det ”synliga huvudet” och primat i hela den universella Kyrkan.

Auktoriteten att valla Jesu lamm, eller att Petrus skulle vara ”Klippan som

"Jag bygger min Kyrka på” eller att ”allt du binder på jorden ska vara bundet i himlen” eller att ”dödsrikets portar aldrig ska få makt över Kyrkan”...kan inte ha varit menat enbart för Petrus. Varför skulle dödsrikets portar bara var beskyddade under Petrus liv? Alla de löften som Jesus gav till Petrus kommer helt enkelt att bestå genom tiderna och inte försvinna med Peter!

Kristus har givit löftet till sin Kyrka och inte till en enstaka person.

”Att Paulus och det Nya Testamentet inte talat om den Petrinska successionen måste ”betraktas som ett tecken på evangeliernas trovärdighet som förmedlare av en autentisk tradition. I Rom från första början utgick man ifrån att den rad av biskopar som där fanns förtecknade också varit efterträdare till Petrus. Dessutom så framträder det klart att platsen för Petrus martyrium är huvudinnehavare av den Petrinska fullmakten och spelar en framträdande roll för tradition och de nytestamentliga skrifternas utveckling till Bibeln. ”

                                                                       (Joseph Cardinal Ratzinger).

Att Petrus höll Herren kär har han visat i det att han ledde Kyrkan i trofasthet, lämnade Jerusalem för att följa Honom till Rom för att där överlämna sin kropp och sitt liv som ett väldoftande offer för Jesus och Hans Kyrka.

I frågan som Jesus ställer Petrus: ”älskar du mig mer än de andra”,

frågar Jesus Petrus om han älskar Jesus mer än allt annat han älskar på jorden; alltså mer än sitt liv.

Quo Vadis Domine?

(Herre vart går du? )

Herren skulle till Rom för att åter igen korsfästas. Petrus har lyssnat till Jesus, till Hans ord, Petrus tror och han lyder.

Jesus gjorde det klart att Petrus älskar Honom. Lydnad är inte enbart en följd av tro men framförallt av kärlek:”de som hör mina ord och gör dem är de som älskar Mig”.

Peter följer Kristus för att det är först och främst Kristi liv som gäller, och sedan  för att bli till föda för de som kommer efter.

Han som kallas "klippan" lägger Peterskyrkans hörnsten med sitt blod i det att han ber för sina bröder att de inte ska falla bort från tron.

Låt oss be….

                            ”...Den som tar emot mig...”

Marias Lamm