Söndagsbetraktelse 21 juni 2020
Matteus 10: 26–33
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Var inte rädda. Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. Vad jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset, och vad jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken. Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet. Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar. Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen.«
Betraktelse
Det som först verkar oklart och främmande blir allt ljusare genom nåden som tiden ger och i tron som växer. Jesu ord, Guds ord, börjar som i ett mörker, som en viskning, som något som ännu inte ger ljus men verkar istället dunkelt, och stämmer inte helt in med ens liv.
Jesus ger oss Sakramenten, Han ger oss sin kärlek, vi erfar ordet vid olika svängar och situationer i livet, ordet som Jesus viskat i våra öron går så sakteliga ner och in i hjärtat, det borrar sig in i själen där Hans ord finner sin plats för att sedan bära frukt och nå tillbaka till Gud tiofalt och hundrafalt.
Ordet som sagts i mörker blir levande genom trons erfarenheter. Jesus drar oss till Honom och då vi kommer Honom närmare blir Hans ord klara, rena, vackra, ljuvliga... de blir liv, utstrålar sanning, släcker törsten och ger glädje därför att de ger ljus, ljus för alla att se, musik för alla att höra.
Så har Kyrkans evangelisation pågått i 2000 år.Ordet har förts vidare från en till en annan och tro har gått vidare från en till en annan. Generationer kommer och går och ordet som viskats ekar in i evigheten.
Det ska besvaras av varje generation.
Jesus är Ordet, Han måste vi kännas vid, inte låtsas som om att vi inte känner Honom för då slutar det illa; Han ska inte heller visa att Han känner oss - inför Fadern!
Men det är Jesus vi ska lära känna, den Jesus som säger ”Jag Är”,
”Jag är Livet”, som säger ”den som inte äter mitt kött och dricker mitt blod har inget liv i sig”...
Hon känner Jesus som inte förnekar Hans ord, Hans Evangelium, Hans Väg - som nästan ingen går idag…
men ändå säger de gärna att de känner Honom för de säger gärna att Hans väg har ändrats….
”förnekar ni Mig, ska jag också förneka er inför min Fader”…
De som känner Herren såsom Han presenterar sig, såsom Den Han själv säger att Han är; dessa välsignade barn är inte rädda! De behöver inte vara rädda för de har inte gjort om, inte ändrat om det Jesus sagt. De är inte rädda därför att de förtröstar på Jesu Heliga Hjärta och vet med sig, som sparvarna, att de är burna på Örnens vingar, de föraktar världens världslighet som vill skriva och tror sig kunna skriva ett nytt evangelium!
De orädda barnen förkastar djävulen och hans pomp, de förälskar sig i Gud, Guds Son som i rättvisans och barmhärtighetens namn kastar ifrån sig och låter förgöras i helvetet de som kastar ifrån sig sanningen, Livet, Vägen och Evangeliet.
Så vid tidens slut ska sanningens ande, som söker allt och finner allt som är gömt i Gud och som är gömt i hjärta och själ hos människan, uppenbara det för alla att se.
Också detta blir Gud till ära!
Den överflödande nåden är det vi behöver ta tag i och inte någonsin låta den sippra ut genom våra fingrar!
Den överflödande Nåden är Jesus själv, Han som vet vem som i sanning känns vid Honom därför att Han prövar och rannsakar njurar och hjärta; så vill vi att Han ska känna oss helt och fullt, inget gömt inför Honom;”Herre, du utrannsakar mig och känner mig.
Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån...
Herre Jesus, omslut mig på alla sidor så att Fadern känner Dig i mig och känns vid mig i Dig.
”...två sparvar...”
Marias Lamm
