Bloggar

Utan Marias jungfruliga moderskap förstår vi inte Inkarnationen

I samband med julfirandet ville man i Rom under 600-talet hedra Guds Moder på årets första dag den 1 januari som då blev ”den första romerska mariadagen”, läser vi i inledningen till Maria Guds Moders högtid i Kyrkans breviarium. Om Jesus är Gud Faderns enfödde Son, som antagit mänsklig natur genom jungfrun Maria, hur skulle Hon då kunna vara annat är Guds Moder, frågade S:t Kyrillos av Alexandria (370 - 444)?

Söndagsbetraktelse 15 december 2019

Johannes satt i fängelse. Där väntade han, inte på att komma ut, men på Messias. Det var Johannes mörka natt. Förut hade han inte tvivlat på att Jesus var Messias. Han hade sett den Helge Ande vila över Honom, han hade inte tvivlat att Han är Guds Lamm, att Han är Lammet som borttager världens synder. Johannes hade lekt med Jesus som liten, han hade hoppat till av glädje vid ljudet av Jungfruns röst när han och Messias låg i deras mödrars sköten - och vid ljudet av samma röst blev hans mor Elisabeth, fylld av Helig Ande.

Den som gapar efter mycket missar ofta hela stycket

Människan får uppleva många blomstringstider. Både industri, jordbruk, handel och kultur kan blomstra och människor har något att ge sina efterlevande i arv. ”Den som spar han har”, säger ett ordspråk. ”Den som spar för mycket förlorar mer än han vinner till slut”, varnar ett annat ordspråk. ”Den som gapar efter mycket missar ofta hela stycket”, säger ett annat.

Söndagsbetraktelse 8 december 2019

Johannes Döparen, Kristi förelöpare och profet. Hans utmanande och uppriktiga språk, hans profetiska sanningsenlighet och krävande liv, krävande var han också av dem som sa sig vilja följa Guds lag och ord, hans torftiga mat och till synes otillräckliga klädsel, hans avskildhet och ensamhet och inte minst Johannes Gudsfruktan och hängivelse till Gud - påminde människor om den store och mäktige profeten Elias som väntades återkomma. Elias återkomst var ett tecken på Messias snara antågande.

Människan kan inte välja sitt öde efter döden – julbetraktelse

Ingen människa kan välja sitt öde efter döden eftersom varje människa är skapad med en evig själ. Andevarelserna som skapades av Gud före ljusets och världens tillkomst är eviga andliga varelser. Deras antal är oräkneligt. De existerar lika säkert som vi existerar. Trosbekännelsen säger: ”Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt, både synligt och osynligt.”

Det lutande skoltornet i Pisa – och kunskapen om Gud – var ligger våra barns kunskapsnivå?

Den viktigaste kunskapen våra barn kan få är kunskapen om Gud. Den kunskapen lutar inte utan står rak och riktar sig mot himlen som den kommer från. Maria besitter kunskapen om Gud mer än någon annan skapad varelse. Hon är dess säte. Gud har lagt visheten i hennes bröst. Kyrkan, med Skriftens Ord, kallar henne Vishetens säte.

Varför skulle liberalkatolicismen attrahera det mörkt diktande Sverige? – En adventsbetraktelse

Den andliga diktningen i Sverige är oerhört stark och rik – men fascinerad mer av mörkret som livskänsla än av längtan till ett befriande ljus. Stjärnornas ljus, som de tre vise männen upptäckt, börjar nu i advent föra dem till en för dem okänd trakt och till en för dem okänd konung! Men vad gör vår tids vise män – och kvinnor? Vem vill de tillbe? Vilken ny religion vill de skapa sig? Varför så stor oro i Kyrkan?

Söndagsbetraktelse 1 december 2019

Som det var i Noas dagar, så och i våra dagar; man äter och dricker och gifter sig, med andra ord; man söker lyckan. Men människan upplever igen och igen en otillfredsställande längtan. För det mesta söker hon lyckan i det naturliga och världsliga där vår inneboende längtan efter lycka aldrig kommer att kunna tillfredsställas  mer än för några ögonblick; så länge jag äter glassen jag längtade efter, är jag lycklig, men när den är slut (eller under det att jag fortfarande äter den) är längtandet efter nåt annat åter i språng!

Söndagsbetraktelse 24 november 2019

Jesus Konungen blev korsfäst och folket stod och såg på… där fanns förstås också de som inte bara såg på men som aktivt bidrog till korsfästelsen. På anslaget ovanför honom stod det att han som hänger där, är Konung, det som var skrivet på anslaget rimmade illa med vad de som stod där såg. Han ser ut som en förlorare, någon som har förlorat all makt och kraft. Men människors bedömanden slår ofta fel, också denna gång, inte bara därför att den korsfäste inte var kriminell, inte heller var han hädare - men också därför att han fortfarande var i totalt utövande av sin kraft och av sin makt!