Söndagsbetraktelse 10 maj 2020
Johannes 14:1–12
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.« Tomas sade: »Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?« Jesus svarade: »Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.« Filippos sade: »Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.« Jesus svarade: »Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.«
Betraktelse
Känn ingen oro.
Jesus förberedde lärjungarna för Hans korsfästelse och allt som kom att hända under och efter det.
Lärjungarna kommer att känna misstro, besvikelse, oro...
precis som vi…
De som frivilligt blir så upptagna med jordiska affärer och ständigt söker världsligt välbefinnande -finner ingen vila i sina hjärtan och själar; därför att de älskar och de söker efter vila och ro i det som är så litet och ynkligt, det som inte bär med sig och inte heller har i sig självt varken ro eller vila.
De söker inte och älskar inte Gud som ÄR vila och ro.
Platsen som Jesus berett är evighet med Gud, evigt liv i Guds kärlek, evigt förhållande till Gud i frid.
Himlen är att förhålla sig till Gud, till Kristus och hela Hans rike.
Att älska och vara älskad av Honom och av hela Hans hushåll.
Synd är att inte tro på Kristus.
Så alla som inte tror på Kristus är syndare?!
Det är Kyrkans uråldriga lära att Kristus är den enda vägen, Han är den ende Frälsaren,
Han är den ende som förberett vägen till himlen för oss människor genom sin kropp och sitt blod, utav kärlek till oss.
Han är Guds Son, Han är Gud från Gud Ljus från Ljus.
Det är också Kyrkans uråldriga tro att Gud ger alla nåd att finna Kristus och att tro på Honom. Alla människor har blivit skapade genom Kristus och i Kristus, för utanför Honom finns ingenting skapat som är skapat. Därför finns det ett gensvar i djupet av var människas själ för Sanningen. Sanningen, som ju är Jesus, lever där, Han har satt sig där likt ett sigill.
Gud vill allas frälsning och Hans älskade Son har lidit och dött för alla. Synd är att inte ta emot Guds Lamm som borttager världens synder. Synd är också att tro på Jesus men sen inte följa Honom enligt Hans ord. Vi måste be om att få tro och mer tro, för oss själva och för andra.
I det ögonblick jag väljer en handling framför en annan handling har jag gjort ett beslut som på något vis återspeglar min tro.
Dag efter dag gör vi en massa beslut, det bästa är att först rådfråga Jesus. Även i små saker, för vår Herre har en vilja för oss, i allt. Vi ser också enligt vår Katolska tro, om våra handlanden och åsikter är enligt vår tro.
Det blir på ett sätt en träningssak, men en träningssak som kommer ur tron; tron att Han är med mig, har en vilja för mig, bereder en plats för mig.
Trons värdefullaste gåva ger ljus och är ljus i mörkret.
Tro är ett förhållande till Gud som älskar oss och som vi därför vill älska tillbaka, vi vet att Han söker oss och vi vill låta Honom finna oss.
Den öppnar vidderna i vårt förstånd.
Tron ger frid, därför säger Jesus; ”känn ingen oro”.
Men vi har oro.
Den Helige Anden ger oss oro om vi bär på något som Han vill att vi ska renas ifrån.
Gud sänder oss prövningar, i prövningar kan man känna oro, rädsla...men man håller fast vid tron.
Att känna oro kan också vara ett tecken på att vi saknar tillit till Gud, att vi håller själva i alla trådarna!
Men Gud vet bättre än jag vad jag behöver, allting är i Hans händer.
I orons ögonblick måste vi på en gång överlämna oss till Guds försyn med tillit, med förtröstan; tro på att Gud är Gud!
Fadern och Sonen är ett även om de är två Personer.
En Gud. Filippos behöver den Helige Anden för att se, för att förstå att Fadern lyser i Jesu ansikte.
Men det var också så att Filippos behövde den Helige Anden för att se Jesus! Han hade inte sett vem Jesus verkligen var, för hade Filippos sett Jesus hade Han också sett Fadern.
Vi har fått den Helige Anden, ändå måste våra ögon ständigt tvättas i Andens renande vatten för att vi ska se och se mer utav denna Gudomliga verklighet. Ju mer vi är fria från synd, otro och oro, ju klarare ser vi, ju bättre förstår vi Gud och Hans lära; Hans levande ord.
Vart är du på väg? Och vilken är vägen du tar?
Vår egenkärlek och vår bundenhet till världen kan lätt hålla oss borta från den väg som leder till platsen Jesus har berett för oss.
Vi tar omvägar. Vi känner någotsånär vägen som Jesus talar om men vi tar det inte så allvarligt. Först måste vi få göra det vi vill och brinner för, utan att först be och utan att först se om det tar oss till den plats som Jesus berett för oss.
Platsen som Jesus förberett för oss är inte ett återvinnings verk där vi ska bli till näring för en grönare värld.
Inte heller är platsen ett ställe där vi kommer in i ett upplösningstillstånd och simmar in i ett hav av universellt medvetande.
Så vad är platsen Jesus har berett för oss?
Kristi Heliga Hjärta.
Vägen dit är Kristus själv, Hans lära..på den Vägen söker vi sanningen, där lever vi livet som grundar sig på Ordet. Ordet ändras inte, för ordet är Sanning och den ändras inte, varken med tid eller med kultur.
Kristus har förberett platsen genom att gå korsets väg.
Den är också vägen för oss: "...och vägen dit vet ni", säger Jesus till Thomas som kliar sig i huvudet.
Så vi snavar på vägen och tar andra vägar, tvekar i vår tro och vänder sanningen ryggen för det som är mer tilltalande och passar in i tiden eller passar in i min egenvilja.
Relativism smyger sig in och vi tror att vi kan köpa en påse ”blandat godis” och sen gå vidare på den väg vi fortfarande inbillar oss är ”Vägen”.
Men om vi då och då känner oro är det kanske den Helige Andens knackningar!
Lyssna!
Öppna dörren, sopa ut och bort allt slag damm och smuts som inte är förenligt med Vägen med Sanningen och med Livet såsom Jesus har uppenbarat det i Hans Evangelium och i Kyrkans tradition. Och med det liv vi anar Han har velat för oss.
Jesu kropp, Hans lidande, Hans korsfästelse har öppnat himlen för oss alla. Där finns plats för alla - som vill vandra Hans väg –. Vi lär oss att gå den vägen bara genom att vandra på den..hålla fast, inte bara vid ordet men också traditionen.
Tro...
På Hans väg blir våra hjärtan fria, våra tankar blir klara. Plötsligt så ser vi att Sanningen har mött oss på vägen och fyllt våra lungor med livsviljans friska luft och vårt sinne med ljus!
Vi är på väg till Fadern, till allt livs ursprung, och Jesus är den enda Vägen som går dit, som når dit. Han själv säger det. Hur skulle Han som är Sanning kunna säga det som är osant?
Det är Sanningen som gör oss fria, men utan tro hjälper det oss inte.
Så länge jag inte har en stark tro till Jesus måste min tro finna ett annat objekt: mig själv eller något annat/annan.
Relativism är ett tecken på otro. När jag inte har tillräckligt med tro på Kristus, och Hans Kyrka (för de är ett), söker jag att styrka min tro med andra bekännelser.
Vi kan bara besvara Jesus med kärlek för det Han gjort för oss och gör för oss, genom att lyda, göra Hans vilja, gå på Hans Väg, leva våra liv enligt Hans föredöme:
”han som hör mitt ord och håller det, han är det som älskar Mig”...
Alltså inte med en kärlek där mina egna känslor och tankar styr, men en kärlek som rättar sig efter Hans ord och tradition.
Då ska vi se Hans ansikte, då ska vi vara fria och i ro även då vi har oro.
När vi har gjort allt för att hålla oss på Vägen som leder till Fadern ska Jesu ansikte lysa i oss så att de som sett oss har sett Fadern!
Halleluja!
Marias Lamm
