Söndagsbetraktelse 24 maj 2020

Johannes 17: 1–11a

Vid den tiden lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: »Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig; du har gett honom makt över alla människor för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus. Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. Förhärliga nu mig hos dig, fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen var till. Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord. Nu förstår de att allt som du har gett mig kommer från dig. Orden du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och verkligen förstått att jag kommer från dig, och de har trott på att du har sänt mig. Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig.«

Betraktelse

Jesu prästliga bön, där Han talar till Fadern, offrar Honom sitt lidande och död, och visar oss vad Hans Mission huvudsakligen handlar om.

Jesus lär oss också hur vår bön ska se ut, alltså, något av vad som utgör själva grunden för all bön: Guds förhärligande och själars frälsning.

Jesus ber om sin mänskliga naturs förhärligande, Han ber att Fadern ska ta emot Han offer, att Han ska förhärliga det, göra det fruktbart.

Han ber också till Fadern för Hans lärjungar som ska förkunna omvändelse till Kristus, att de ska vara trofasta läran som Jesus har givit dem.

Apostlarna har förstått att det Kristus sagt är Faderns ord till dem.

Jesus talar inte här om enskilda Kristna individer och deras personliga förhållande till Kristus men här ber Jesus för Kyrkan. Bevarandet av Kyrkans mysterier, Kyrkans Sakrament, Kyrkans bön och lära. Det är i Kyrkan vi lär känna den ende sanne Guden och Jesus Kristus som Han har sänt!

Jesus anförtror Kyrkan, genom Apostlarna, att tala till världen om att Fadern och Kristus är ett, att allting som varit före Kristus och ska komma efter, måste vika undan och ge plats till den ende sanne Guden och Hans Son Jesus Kristus.

Han ber inte för världen - världen är och förblir i Satans händer. Nationer och institutioner sätter regler för ett världsligt liv som går rakt emot tro på Kristus.

Därför har Jesus kallat Hans efterföljare ut ur denna världen.

De är i, men inte av världen. Att leva i världen som Kristi efterföljare är att använda allt som finns där till sin egen och andras helgelse, därför bär vi på ansvaret att urskilja de värderingar som världen ständigt erbjuder, det är först och främst Kyrkans ledare som bär det största ansvaret att leda och hjälpa oss med det, men vi själva bär också ett ansvar att söka sanningen.

Guds ord visar oss färdriktningen, Kyrkans läroämbete är grundat på Tradition och på Guds ord.

För det mesta kolliderar det med världens ledande riktningar. Världen och Kyrkan kan enbart förenas när en nation är överlämnad till Kristus och Hans Rike, när Kristus får vara den Han i sanning är; Konung!

Katoliker kan och borde lyfta upp det som är gott och sant, för om vi istället dras med i de världsligt gällande riktningar riskerar vi att bli av världen. Våra liv i världen måste alltid vara grundade på sanningen som Kristus genom Kyrkan har uppenbarat för oss.

Kristus visar genom sin uppstigning till himlen vad Hans plan är för oss: Han vill att vi ska vara där Han är. Våra liv måste levas så att vi kan, genom Hans stora barmhärtighet, följa Honom dit.

Vi tillhör himlen, vi är skapade för himlen alltsedan världens början, men det finns en möjlighet att vi förlorar den, genom att låta världen och Satan sluka upp oss.

Att göra daglig självrannsakan: andlig urskiljning i ljuset av Guds vilja för oss, är av stor hjälp i detta.

Vi kan aldrig och bör aldrig, tro att vi kan fly denna värld. Men vi kan och bör, leva i den som Vallfärdare, alltså inse att detta inte är vårt hem (”Moder Jord”!), att vi inte ska rota oss här, inte följa det eller dem som inte leder oss dit vår Vallfärd pekar: Till Fadern.

När Jesus ber för världen blir Hans ord kött i den självutgivelse som Han offrar till Fadern för dem som Fadern har givit Honom. Den självutgivelsen kommer ständigt, så länge jorden finns, att vara inför Faderns ögon. Det är endast genom att Fadern ständigt beskådar denna levande och för evigt verkliga Ikon, som vi kan ha hopp om evigt liv med Gud. Men det räcker inte med att Jesus har gjort sig till ett Offer för oss! Från vår sida måste vi också identifiera våra liv med Hans liv, och våra ord med Hans ord. Vi måste lyda Honom, göra Hans heliga vilja, för bara då kan Fadern känna känna igen återspeglingen av Hans älskade son i oss.

Utan Jesus har vi absolut ingenting som kan vara tilldragande i Faderns ögon.

I Jesu sista måltid talar Han om den härlighet som Han och Hans Fader ger varandra. Jesu förhärligande är Hans kors därför att Han därigenom visar hur djup och bred och hög Faderns kärlek är för oss, och hur genom korsets kärleksakt människan får friheten att leva som Guds barn. Detta är fullbordandet av Guds verk, Guds förhärligande genom missionen som Fadern sänt Kristus till jorden för att fullborda.

”...så skall det vara med ordet som går ut från min mun,

förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det”.

                                    (Jesaja)

Nu lämnar Jesus jorden men fortsätter Faderns verk genom Apostlarna och de som kommer efter dem.

Jesus har fullbordat sin mission och Apostlarna ”höll ihop under ständig bön med Maria, Jesus Moder…” Sådan var deras förberedelse till att sprida Kristi lära och att etablera Kyrkan som Kristus grundat på Apostlarna med sitt eget Blod och liv.

Kyrkan, Kristi mystiska kropp, fortsätter fullbordandet av Faderns verk, även när det inte ser så ut.... Gud själv fullbordar Kyrkans Mission, inte människor, men människan kan vara Hans ödmjuka redskap och hjälpare…

när vi håller ihop; i en tro, i ständig bön med Maria, Jesu Moder.

                       ”...dem som du har gett mig...”

Marias Lamm