Söndagsbetraktelse 23 februari 2020
Matteus 5:38–48
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.
Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.«
Betraktelse
”Ni ska vara heliga ty Herren er Gud är helig”.
Det var svårare för människor i det gamla testamentets tid än det är för oss som lever efter Kristi ankomst.
Vi har ju Kristus att se på, Han är vår ende förebild.
Vad vi försöker imitera i Maria och helgonen är Kristus i dem.
De är transformerade, förvandlade av den Helige Ande efter att ha förälskat sig i Kristus, som sedan leder dem till att söka fullkomlighet.
Femte, sjätte och sjunde kapitlet av Matteus Evangeliet är Jesu bergspredikan, den innefattar en helt ny väg att gå, Jesu väg, ödmjukhetens väg; vacker, svår, men tillgänglig för alla.
Jesus själv är den fullkomliga förebilden på hur man inte besvarar ont med ont.
Kärlek till Gud och vår nästa är måttet, kriterium för våra handlingar.
Vi ska inte bara undvika att besvara ont med ont men vi ska söka att vilja den gott som gör oss illa!
Om vi inte kan göra det, måste vi erkänna att vi fortfarande behöver lära oss att älska, att utvidga våra små hjärtan.
Jesus säger att vi inte kommer att bli belönade för att vi har älskat våra vänner.
Om vi inte älskar våra fiender är det så att vi inte riktigt älskar våra vänner heller.
Vi är menade att älska våra vänner för Guds skull och inte för vår egen skull.
Bara i den slags kärlek kan vi ge våra liv för våra vänner (Joh.15:13).
Om vi älskade våra vänner i Gud och för Hans skull, skulle vi också älska våra fiender eftersom de också är gjorda i Guds avbild, också de är Hans evigt älskade barn.
Om Gud älskar dem, hur kan då inte jag göra det?
Att älska min ovän betyder inte att jag måste bli hennes bästa vän men att jag vill det bästa för henne.
Detta radikala sätt att bemöta våra fienden släcker hämndlystnaden i oss och det hjälper oss att gå till roten med vår fallenhet till synd.
Höjdpunkten i Jesu bergspredikan är att Han kallar oss till att bli fullkomliga som vår himmelske Fader är fullkomlig.
Fullkomligheten som Jesus kallar oss till är inte en yttre perfektion men kärlek.
Kärleken är fullkomlighetens fäste.
Det är den kärlek som är andlig förening med Gud.
Kärlek – Caritas – är den viktigaste dygden, den binder samman fullkomligheten: den förenar oss med Gud, Gud som är Kärlek; fullkomlighet.
Det är dit Jesus kallar oss.
Marias Lamm
