Bloggar

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö” (Joh. 11:25-26). Dessa ord uttalar Jesus innan Han uppväcker Lasaros och kallar honom ut ur graven i klipphålan. ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh. 14:6). Dessa ord finns bevarade från Jesu sista undervisning innan Han går till sitt lidande för världens och människornas skull.

Vi tycker spontant att den ligger i vår familj. Så långt är tiden för livets slut en helig tid. Vi vet när den tiden närmar sig och vi har en kärleksfull kontakt med de äldre och kanske de yngre som lider av sjukdom. Vi tänker på dem dygnet runt och vi är trogna i kontakterna och besöken.

Det sägs ju med rätta att de gifta paren, männen och kvinnorna, kompletterar varandra. Grunden för äktenskapets sakrament förklaras genom den ömsesidiga förståelsen av den sexuella olikheten som måste vara kompletterande av naturen och ha karaktär av lag, det vill säga som ett mönster som hela tiden upprepas. Visserligen kan det finnas avvikelser från mönstret, som vår tids filosofer efter Isac Newton sagt, nämligen ”att om något sker i naturen på exakt samma sätt ett hundra gånger, utesluter det inte att det den ett hundraförsta gången inte sker”.

Senfärdigheten i svenskt beslutsfattande och den relativt milda straffskalan för allvarliga brott är inte en fråga om partipolitisk tradition och ideologi utan om protestantisk rättfärdiggörelseteologi i luthersk tradition. Frågan aktualiseras i kommentarerna efter den av så många beundrade domarens Ruth Bader Ginsburgs död i hög ålder. Inte minst framhålls hennes svåra kamp mot cancern som tog hennes liv.