Det absurda i idén om könsbyte

Det talas om ”nya verkligheter” som förpassar den erkända naturlagen och moralen i förseglade fallstudier till samhällenas långtidsförvar för framtida forskning. ”Nya verkligheter” betyder människans självpåtagna makt att legitimera det absurda.  

Att ändra sitt medfödda kön och kemiskt reglera sin fruktsamhet hör till de ”nya verkligheterna” som vi förmodas acceptera och anpassa oss till. Läkarnas historiska ed att söka bota sjukdomar och rädda liv är en ”gammal verklighet” som respekteras som man respekterar en utdöd djurart eller minnet av en tyrann. En enkät om inställningen till dödshjälp visar i dagarna att en högre procent av aktiva läkare kan tänka sig att på någons begäran avsluta personens liv på värdigt men oåterkalleligt sätt. Förutsättningen är att gärningarna är lagliga.

Redan i början av förra seklet beskrev prästen och konvertiten till Katolska kyrkan, Hugh Benson, i boken ”Lord  of the World”, den ordnade men ännu inte legitima dödshjälpen med hjälp av gift inblandat i en sista cocktail som personen själv förde till munnen och drack. Platsen var ett vilohem i vacker lantlig miljö.

 I vår tid diskuteras dödshjälpen som en ”ny verklighet” – liksom aborterna och samkönade ”äktenskap” – och könsbyte som väntar på godkännande i samhällslagarna.

Skillnaden mellan det som beskrivs i Hugh Bensons roman och vår tid är offentligheten och det med skattemedel bekostade ”nya verkligheterna”. De tar sin plats inom den offentliga sjukvården med all den legitimitet den får i allmänhetens ögon.

Det som är den enda verkliga grunden för mänskliga lagar och moral, nämligen naturen, eroderas långsamt bort för att ersättas med nya normer och begrepp. Problemet är att begreppen inte har någon inre betydelse eller substans utan är fritt svävande muterande koder av emotionell karaktär. Det är den begreppsmässiga rörligheten och förmågan att smita undan sitt eget ansvar som är tidens kännetecken. Blir det fel någonstans är det alltid någon annans fel.

En sådan ”ny verklighet” är idén om könsbytet.

Naturlagen säger oss att människans kön är samordnat med hela hennes hormonella system som regleras genom hjärnan. Det systemet är en biologisk konstant och kan inte ändras om de yttre genitala formerna för mannen och kvinnan förändras genom behandling.

Det som kan åstadkommas är en person som i viss mening har ett annat kön än det han eller hon är född med men ändå i sina hjärnfunktioner förblir det kön som han eller hon är född med. Tanken på en samhällelig legitimering av ”könsbyte”, ”dödshjälp”, abort av levande foster, och ”samkönade äktenskap” är absurditeter eftersom de genom ingrepp och gärningarna skapar varelser som är främmande för den mänskliga naturen.

Ett samhälle som bygger på emotionella koder är ett absurt samhälle.

När flera ”debattörer” nu utan att skämmas talar om ”nya verkligheter”, som om de var verklighetens skapare och herrar, har man anledning att understryka naturens och naturlagens överordnade betydelse för all samhällelig lagstiftning och uppbyggande av en fungerande moral. Vi måste alltid respektera naturen. Gör vi fel som människor kan vi bli förlåtna. Åtminstone ibland, som talesättet sammanfattar så väl: ”Människan förlåter ibland, Gud förlåter alltid, men naturen förlåter aldrig”.

                                                                                                                          diakon Göran Fäldt