Att döma rätt i domstol – med hedern i behåll – är inte alltid garanterat
Rättsskipning utan hedern i behåll är korruption. Felaktigt dömda kan bli rentvådda och glömmas bort men ett felande rättssystem blir alltid ihågkommit. Den skammen kan kanske aldrig tvättas bort. Historien har flera exempel på kränkande domar som sedan underkänns och där de dömda rentvås: Dreyfusaffären i Frankrike 1894 - 1906 och i vår tid affären kardinal George Pell i Australien augusti 2019 till 7 april 2020. Han är nu rentvådd av Högsta domstolen i huvudstaden Canberra och har lämnat högriskfängelset Barwon i staten Victoria. I dagarna kom hans dagbok från fängelset i del I ut på Ignatius Press, San Francisco, med inledning av George Weigel. Pell var i lägre instans dömd till 6 års fängelse.
En domstol får inte påverkas av påtryckningar utanför domstolen som har kompetensen och därigenom samhällsuppdraget. En domstol måste vara omutligt självständig mot allmänna opinionens dom och politisk inblandning. Kraven är därför högt ställda på ett lands tillsatta och utvalda domare. De hör till kärnan i en stats maktutövning.
Som katoliker fängslas vi av domaren Rosario Livatino på Sicilien som mördades av maffian för 30 år sedan för att han dömde brottslingar för brott de begått med risk för sitt eget liv. Påven Johannes Paulus II har kallat Livatino ”martyr för rättvisan och indirekt för tron” under ett pastoralt besök på Sicilien 1993. Påven Franciskus har erkänt domaren Rosario Livatinos martyrskap och kommer att saligförklara honom nu i maj månad enligt Vatikanen. Domaren mördades brutalt av maffian när han pendlade på vägen till sitt arbete vid en domstol på Sicilien.
I grannlandet Finland utspelas ett annat drama i form av ett av Riksåklagaren väckt åtal mot riksdagsledamoten, partiledaren och tidigare inrikesministern Päivi Räsänen. Hon anklagas för kränkningar av homosexuellas mänskliga värdighet och för hat mot folkgrupp. Som grund för åtalet ligger flera uttalanden i skrift och i andra media som anses kränka homosexuellas människovärde. Riksåklagaren har i april 2021 lämnat in stämningsansökan till Helsingfors tingsrätt.
Päivi Räsänen själv anser sig inte skyldig till vare sig kränkning av homosexuellas människovärde eller att ha riktat hat mot folkgrupp. Hon anser att Riksåklagarens åtalspunkter är överraskande och upprörande.
Finska staten diskriminerar inte på något sätt homosexuella. Ur samhällssynpunkt finns inga bevis för kränkningar av homosexuella eller begränsningar av homosexuellas medborgerliga rättigheter i Finland. Andra synpunkter och värderingar om homosexualiteten finns alltid men hindrar inte de grundläggande rättigheterna.
Päivi Räsänen har som finsk medborgare rätt till sina åsikter och rätt att framföra dem. Hon bygger hela sitt resonemang på Bibelns utsagor om homosexuella handlingar. Hon har inte själv hittat på nya åsikter eller tolkningar i sakfrågan.
Utöver utsagorna i Bibeln, som är bekännelsegrund för alla kristna kyrkor, även Finska kyrkan, har Räsänen anslutit sig till den medicinskt-psykologiska uppfattningen att homosexualitet är ett tillstånd som kan vara skadligt för en människas harmoniska utveckling som person och sexuell varelse. Att den uppfattningen finns bör alltid kunna inrymmas i ett samhälles fria åsiktsbildning.
Det är ett påpekande av vetenskaplig karaktär, som naturligtvis kan diskuteras och motsägas, men som ändå hör till ett samhälles fria yttrandefrihet.
Det som är rättsfilosofiskt uppseendeväckande är att Riksåklagaren på eget bevåg och utan att homosexuella personer gjort polisanmälan av Päivi Räsänens uttalanden, bevisligen gjorda i skrift och i finskt radioprogram, vill väcka åtal på tre punkter vars enda evidens är tagna ur media och inte i något fall med utgångspunkt från handlingar riktade mot homosexuella.
Uppenbarligen kan inte Riksåklagaren väcka åtal mot Bibeln eller de kyrkor som har Bibeln som bekännelseurkund. Vad åtalet nu kan liknas vid är en form av religionsförföljelse mot personer som står för sina uttalanden. Fallet liknar processen mot kardinal Pell i Australien. I lägre instans dömdes han på tvivelaktiga grunder för sexuellt utnyttjande av unga ministranter i katedralen i Melbourne där han var ärkebiskop. Den allmänna opinionen och media ville se honom dömd för sexuella övergrepp bland annat därför att han alltid gjort uttalanden om den sexuella revolutionen i samhället och grundat sig – precis som Päivi Räsänen – på vad Bibeln säger. Bara ett till slut omutligt rättssystem kunde frikänna honom på samtliga åtalspunkter. Skandalerna i Katolska kyrkan med kända präster som begått brott men också skyddats av kyrkan för att undvika skandalerna har påverkat allmänna opinionen mycket negativt och kardinal Pell har genom sin senioritet och höga ställning också i Vatikanen setts som symbolen för en tystnadskultur som i decennier skyddat skyldiga präster för den civila och kyrkliga lagens arm.
diakon Göran Fäldt
