Söndagsbetraktelse 16 maj 2021

Johannes 17: 11b–19

Vid den tiden lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: »Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.
Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning. Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.«

Betraktelse

I Jesu prästliga bön, där Han talar till Fadern och offrar Honom sitt lidande och död, visar Han oss vad Hans Mission huvudsakligen handlar om:

Han lär oss hur vår bön ska se ut, något som utgör själva grunden för all bön: 

Guds förhärligande och själars frälsning.

Jesus, översteprästen, som sitter på högra sidan av Majestätets tron, 

"skild från syndare och upphöjd över himlarna" fortsätter att be och vädja för oss. 

Under sitt liv på jorden uppsände Han till Fadern höga rop och enträgna böner för att de som nalkas Gud genom Honom skulle få nåd att gå hela vägen fram till Jesu Heliga Hjärta som är ”Guds hus och himmelens port” (jfr Heb; 5).

Jesus ber för enhet. 

Också vi vänder oss till Gud i bön, därför att, som St. Johannes Paulus II har sagt, 

”enheten är den Helige Andens gåva”.

Det vore omöjligt för oss, av egna krafter, att kunna framkalla enhet.

Samtidigt kan vi inte bara vänta på att gåvan ska komma nerdimpandes uppifrån, vår längtan efter en Kyrka måste ”blötläggas” i böner och i ett heligt liv.

Men också i sanningen, som bara kan vara en, för ett ärligt sökande efter sanning består inte i att var ”sida” skär bort lite för att den andra ”sidan” ska få plats. 

Det finns ingen människa som kan ta på sig ansvaret att kompromissa något här, och skära bort något annat där, eftersom Kyrkan är instiftad av Jesus Kristus; det är Hans Kyrka och Brud, som Han har dött för. 

Vi söker inte heller en ekumenik som främjar likgiltighet till vår tro och som förenar oss i ett ”Ja”, gjort av människohänder.

Fast det verkar verkligen som vi redan gått in på den vägen.

”En Herre, en tro, ett dop”..

Vi kan inte bli förenade i "En Herre" om vi inte har  samma tro i Honom som vi tror på; 

”för om vi tror och önskar olika saker blir vår kärlek skingrad” .

                                                          (Thomas av Aquino;Commentary on St. John’s Gospel)

Fadern och Sonen är ett i varandra. Om vi blir ett likt dem, ger det frukt; världen ska tro. 

Men Den Allra Heligaste Treenigheten är inte enbart förenad i kärlek, för den kärleken skulle inte kunna existera om De inte först var Sanning.

Jesus ber inte för världen men för dem - som genom Apostlarna och deras lärjungar och efterföljare - tror. 

Jesus ber för enhet i Kyrkan.

Då ska världen tro.

”Gud är en Gud av Frid”,  ”så om lärjungarna håller sig till samma lära som Läraren, kommer de som lyssnar att känna Läraren genom lärjungarna”. 

                                                                             (Johannes Krysostomos)

Måste vi inte först tillåta att Guds kärlek som är oskiljbar från Guds Sanning formar våra liv i enhet med Kyrkans ständiga lära, och inte tillåter politik, ideologi och pengar forma Kyrkans enhet?

Jesus klagar smärtsamt över att Han är så lite älskad

( t.ex till St:a Margareta Maria Alacoque). Han sträcker ut sitt Allra Heligaste Hjärta till oss men så få besvarar Honom i en kärlek som vill förena sig med Hans korsfästa kärlek. 

Jesu Hjärta är symbol för Hans kärlek, vilket överflödar i den Heliga Eukaristin. 

Kärlek till Gud i det Heliga Sakramentet förenar oss inte enbart med Gud men också, i Gud, till varandra; den Heliga Eukaristin är således ett Sanningens Bröd som ”gör ett”.

Men Brödet förenar dem som "äter och dricker Jesus" därför att deras tro, redan har fört dem samman!

Hur ska världen tro på Jesus? 

Vi måste förstå att det är enhet inom Kyrkan som vittnar om Kristus! 

För Kristus ber att de som tror ska vittna till dem som inte tror så att också de ska tro. 

När de som inte tror får tro, blir dem ett med dem som redan trodde; Kyrkan…och 

så vill vår Herre att det ska fullföljas till världens ände - 

tills det blir en tro, ett dop…en Kyrka! 

När vi, var vi än är i världen, kan höra samma Evangelium, ta emot samma lära och uttrycka vår tro i en liturgi som består tidernas förändringar, blir vi också förenade i Kristi Kropp och Blod.

Är det inte den Helige Ande som är Kärlek, Kärleken med vilken och i vilken, Fadern älskar Sonen, och som vi, när vi har kommit så långt på vår väg, till fullo får ta del av så att vi älskar med samma Kärlek vi är älskade med? 

I så fall är enhet ett andligt förverkligande i var människas liv som då når in i den andre som blivit antänd av samme Ande, samma Kärlek, 

Halleluja!

Marias Lamm