februari 2019

Under de två senaste vardagsmässorna har vi hört evangelisten Mar­kus berätta om Jesu makt över na­turens och över de­mo­niska krafter. Idag hör vi om hans makt över sjukdom och död. Jesus uppväcker syna­gogföreståndaren Jairos dotter. Det är ett svar på hans enträgna bön. Jairos har kastat sig ner för Jesu föt­ter. Ett stort steg för en synagogföreståndare.

”Klädd och vid sina sinnen.” Så beskrivs den man som tidigare levt bland gravar, varit besatt av de­mo­ner, som sargat sig med stenar och som inte kunde bindas ens med kedjor. Världen beskrivs i bibeln drastiskt och dramatiskt. Redan Gamla för­bun­det berättar om en konfrontation mellan trons hjältar och de som plågar dem. Trons hjältar drevs ut i öde trakter och utsattes för ”hån och pry­gel, bojor och fängel­se”.

Evangelisten Lukas målar en ikon för oss. Hans ord målar bilden av den gamle Sy­me­on med barnet i sina armar. Ikonen är målad i varma färger, den är genomlyst av glädje och ett fullbordat liv. Symeon kan be sitt livs aftonbön. Han får se det han hela livet har väntat och hoppats på. Han hade fått löftet att inte dö innan han fått se den utlovade Messias. Rembrandt har framställt honom som blind. Med sitt inre öga ser han frälsningen. Han har inte ögon för något annat. ”När jag har dig frågar jag efter intet på jorden.”