februari 2019

Kommentar på sr Fredells kritik av kärnfamiljen

Det verkar som att syster Fredell anstränger sig mer för att helgonförklara folks syndiga leverne än för deras egentliga helgelse. Det intrycket får jag bl.a. då hon så våldsamt avfärdar kyrkans metoder för ett liv i överensstämmelse med den katolska kyrkans lära. Varför kallar hon naturlig familjeplanering och kroppens teologi på ett nedsättande sätt för den ”katolska kyrkans policyprogram” när de ger kyrkans barn verktyg för ett heligt och vackert liv?

Kortpredikan, Vårfrumässa, 2 februari 2019

”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” De räddhågade lärjungarna fick ett överväldigande tec­ken. Inte för att bli impo­nerade, utan för att komma till tro. ”Har ni ännu ingen tro?” Men också för att förundras och tänka efter. ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.” Abraham är trons fader. ”För sin tro fick han Guds vittnesbörd.” Hans tro gav honom förtröstan och mod att våga ”dra bort till ett land som skul­le bli hans, utan att veta vart han skulle komma”. Tron över­går i ett hopp som ger kraft. Hoppet i sin tur byg­ger på tron.

Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd

De som kanske kommer att se filmen Aniara som i dagarna får mycket beröm av kritikerna behöver inte ta budskapet bokstavligt och andligt sett följa rymdskeppet på dess resa till en avlägsen kosmisk grav. Det kommer inte att hända! Ett sådant rymdskepp som tar ombord de enda överlevande från jorden och för dem bort från en ekologisk katastrof kommer aldrig att byggas och aldrig att lämna vår jord.

Kortpredikan, S. Blasius, biskop och martyr, 1 februari 2019

”Ge inte upp er frimodighet.” Hebreerbrevet påminner sina läsare hur det var ”förr”, när de nyss ha­de blivit ”upplysta”. Författaren syftar på dopet, som kallades ”upplys­ning”. Dopet sker i tro, som ger kunskap och insikt. I början kunde de utstå mycket, men hade sin glädje i det. De visste att de ägde ”något bätt­re”. Nu har tiden gått. Trons första entusiastiska skede är över. De glömmer och fångas lättare av trög­het och upp­givenhet.