Kortpredikan, S. Nils Hermansson, biskop, 4 februari 2019

Heb 11:32-40 Ps 31:20-24 Mark 5:1-20

”Klädd och vid sina sinnen.”

Så beskrivs den man som tidigare levt bland gravar, varit besatt av de­mo­ner, som sargat sig med stenar och som inte kunde bindas ens med kedjor.

Världen beskrivs i bibeln drastiskt och dramatiskt. Redan Gamla för­bun­det berättar om en konfrontation mellan trons hjältar och de som plågar dem. Trons hjältar drevs ut i öde trakter och utsattes för ”hån och pry­gel, bojor och fängel­se”.

Redan det gamla förbundets hjältar ”ville nå en bättre uppstån­delse”. Hebre­er­brevet vittnar om deras tro, men vet att de skall uppnå ”full­komlighe­ten” först i det Nya förbund som brevet vittnar om. Redan om dessa hjältar kunde det sä­gas: ”de var svaga men blev starka”.

När Jesus träder fram på scenen konfronteras de onda makterna. För den bib­lis­ke författaren hör också svinen till den mörka hedniska värl­den.

Nils Hermansson vittnar om samma kraft i det dramatiska och plågade 1300-talet. Han var biskop i Linköping och fick ta de svagas parti mot den tidens mäktiga. Han var den heliga Birgittas biktfader, som i sina Uppen­barel­ser beskriver samma drastiska kamp mellan mörker och ljus.

Vi lever i en annan tid och kan ha svårt att förstå det bibliska språket, men kampen mellan kaos och frid undgår ingen som tar sanningen och tron på allvar.

Den bibliska dramatiken säger att sådana erfarenheter inte behöver för­vå­na oss. Framför allt vittnar evangeliet om den Starkare. Och om hans vilja med dem som följer honom.

Evangeliet berättar om den plågade mannen som befriats och som satt där ”klädd och vid sina sinnen”. Aposteln säger att tron ”ikläder” oss Kristi rättfär­dighet.

I varje eukaristi hör vi: ”Min frid ger jag er”.

                                                                                          pater Ingmar Svanteson