Böjelser som inte är inordnade

3
min read

Böjelser som inte är inordnade

tors, 02/07/2019 - 15:28
Posted in:
0 comments

                                       Sandro Botticelli 1445 - 1510 Venus födelse

                                      ”Som man och kvinna skapade han dem” Första Mosebok, 1:27

Utdrag ur Health Care Ethics

A Catholic Theological Analysis

Den Katolska kyrkan lär att uttryck för sexuell attraktion och sexuellt beteende som inte sammanfaller med sexualitetens naturliga syften är ”oordnade”, det vill säga saknar möjlighet att uppnå syftet med sexualiteten. Troskongregationen har påpekat (1986) att ”Även om en homosexuell persons särskilda böjelser inte är synd är det en mer eller mindre stark tendens till ett redan i sig moraliskt ont; alltså bör böjelsen i sig själv uppfattas som objektivt ”oordnad.” Begreppet objektivt härleds från frågan om faktisk personlig skuld. I tydlig motsats till den vedertagna uppfattningen att homosexualiteten är ”oordnad”, tog ledamöterna i Amerikanska Psykiatriförbundet (APA, American Psychiatric Association) 1973 bort homosexualiteten och bisexualiteten från sin Diagnostiska och statistiska förteckning av mentalt oordnade tillstånd (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) med 58 procent för och 42 procent mot i omröstningen. Samma uppskattning är senare bekräftad (APA 2002). Huvudargumentet bakom undersökningen var att homosexuella och bisexuella, till skillnad från personer med oordnad könsidentitet, antas har god anpassningsförmåga och vara tillfreds med sin inriktning eller som skulle vara det, om det inte vore för de orättvisa och sociala stigmata som tillskrivs deras sexuella preferenser.  Dessutom tror förbundets majoritet att psykiatrin varit ineffektiv när det gäller övergången till annan sexuell orientering. Det enda sättet för psykoterapeuterna att hjälpa sådana personer är alltså att söka neutralisera de sociala stigmata som tycks medfölja deras orientering. Ett sätt är att betrakta den som en ofarlig variant av könsidentiteten. De psykoterapeuter som inte ansluter sig till APA aktiviteterna ifrågasätter dem av flera skäl. (1) Stämmer det att homosexuellas känsla av otrygghet i huvudsak beror på homofobi i den omgivande kulturen? (2) Stämmer det att homosexuella inte kan få god hjälp att bli heterosexuella? Och om det stämmer nu (3) finns ingen möjlighet att upptäcka hjälpmedel för ett sådant tillstånd? (Bayer 1987; Satinover 1996; Lamberg 1998).

En undersökning som gjorts av National Opinion Research Center på Chicagos universitet (Smith 2003) visar att bara 2 till 3 procent av sexuellt aktiva män och 1 till 2 procent av sexuellt aktiva kvinnor är sexuellt aktiva med personer av samma kön. I denna grupp är en väsentlig del bisexuella. Forskningen på homosexualitetens orsaker har inte varit allsidigt objektiv på grund av den hållning som präglar Diagonstic Manual som genomgående och systematiskt förnekar homosexuella aktiviteter och på grund av det starka stödet från grupper som vill uppnå politiskt och socialt godkännande av homosexuell och bisexuell livsstil. Bevisen för att det skulle kunna finnas en genetisk etiologi är dock för närvarande svaga (Whitehead and Whitehead 1999). I ett faktablad från APA kan följande läsas:

Ingen vet vad det är som ligger bakom heterosexualitet, homosexualitet eller bisexualitet. Homosexualiteten antogs tidigare bero på förhållanden i familjens sätt att fungera i besvärlig miljö eller på olycklig mental utveckling. Antagandena förstår vi nu vara grundade på felaktiga fakta och på fördomar.  Det som nu efterfrågas är om det kan finnas definierbara biologiska tillstånd som förklarar homosexualiteten.

Dock finns inte till dags dato bekräftade vetenskapliga undersökningar som skulle föra in homosexualiteten i en biologisk etiologi. Det finns inte heller någon viss psykosocial eller familjedynamisk förklaring till homosexualiteten eller andra förklaringar som till exempel berättelser om sexuellt utnyttjande av barn. Sexuellt utnyttjande tycks inte spela en större roll hos barn som med tiden identifierar sig som gay, lesbiska eller bisexuella, än för barn som under uppväxttiden identifierar sig som heterosexuella. 

Även om det till slut skulle visa sig att homosexualiteten har ett genetiskt ursprung skulle denna defekt, lika lite som andra genetiska defekter, inte ursäkta ett felaktigt beteende, utan skulle fordra fler ansträngningar att finna botemedel. Det framstår fortfarande som sannolikt att det finns ett flertal orsaker till homosexualiteten av vilka de viktigaste är en familj med inre relationsproblem, tidig masturbation, eller erfarenhet av homosexuella handlingar. Den enkla, allmänna bilden av personer som är genetiskt gay och lesbiska är en social konstruktion i nutiden som ger en grovt förenklande bild av historiska, biologiska, psykologiska och sociala fakta (Catholic Medical Association, 2004).

Adam och Eva
Adam och Eva
Handskrift från omkring 950

 

Kyrkan uppmanar enträget professionell vårdpersonal att i kontakt med homosexuella vara respektfulla och medkännande och också uppmana dem att söka hjälp av psykiatriker och psykologer som själva betraktar deras livssituation som oordnad men behandlingsbar. Kyrkan uppmanar enträget till vetenskapligt underbyggd, objektiv forskning för att få en tillförlitligare bild av homosexualitetens etiologi och möjliga behandlingsmetoder. När man kommer fram till att det är en oförmåga som skulle medföra allvarlig risk för ett bra och fungerande äktenskap, bör inte äktenskap rekommenderas, därför att Kyrkan erkänner en sådan oförmåga som godtagbart skäl för ogiltigförklaring. Om det förhåller sig så måste sådana personer rådas att fortsätta leva i kyskhet och celibat (KKK 2000, 2357-59). Det katolska själavårdscentrat ”Courage” (se www.catholic-pages.com/dir/homosexuality.asp), grundat av Fr John Harvey, O.S.F.S., erbjuder grupper stöd med hjälp av Kyrkans uppfattning, medan grupper som kallas ”New Way Ministry” (Zenit 1999; Courage 1999) och ”Dignity” (Helmeniak 2005) inte gör det.

Not. Health Care Ethics (328 sidor) är skriven av Benedict M. Ashley o.p., Jean Deblois, C.S.J. och Kevin D. O’Rourke, o.p., Georgetown University Press, 2006, femte upplagan 2007; Nihil obstat och imprimatur, 2005. Översättning till svenska av utdraget, februari 2019, Göran Fäldt. Jämför intervjun med Kardinal Müller, översatt för Katolsk Horisonts räkning inför toppmötet i Vatikanen i februari 2019: http://www.katolsk-horisont.net/post/kardinal-muller-sexuellt-utnyttjande-av-andra-inom-prasterskapet-handlar-om-otillborligt

De senaste artiklarna

Katolsk Horisont
27/05/2021