predikningar

Kära bröder och systrar, Flyktingströmmarna har redan nu visat att kristendomen lever hos folken, om inte så tydligt i tron och praktiserandet av tron som i gärningarna, åtminstone i viljan att göra något för andra. ”Tusentals människor hjälper redan nu flyktingar, inte bara materiellt, utan också genom sin hjälp med myndigheter, med språkundervisning, integration, fritidsaktiviteter”, sammanfattar de nordiska katolska biskoparna i ett upprop. Samtidigt finns oroande ”tecken på rasism och främlingsfientlighet” här och var i samhällsväven.

Kära bröder och systrar, När vi nu närmar oss biskoparnas stora möte i Rom och frågorna om den kristna familjen har vi tillfälle att upptäcka vad det är som gör den kristna familjen till en särskild form av gemenskap mellan personer i kärlek. Ja, en gemenskap som fått värdigheten av ett sakrament! Det är inte minst viktigt för oss som katoliker att förstå vad detta egentligen säger, eftersom våra bröder och systrar i de evangeliska kyrkorna inte vill kalla föreningen mellan man och kvinna sakrament. Just frånvaron av den sakramentala förståelsen gör det möjligt för dem att acceptera föreningar mellan personer av samma kön, vilket för oss är en definitiv omöjlighet. En av de stora utmaningarna i vår tid för äktenskapet och familjen är just detta förhållande att kristna i andra kyrkor kan acceptera samkönade föreningar och till och med kalla dem äktenskap.

Kära bröder och systrar, Marias andliga spiritualitet är en Kristi gåva som innebär att hon själv är nådens moder. Denna värdighet har givits henne inte bara för hennes egen del utan för att vi alla – som Guds skapade varelser och avbilder av vår Skapare – skall kunna vandra genom vårt liv på jorden med stöd av denna gudomliga nåd. Den är i varje tid och överallt en verksam nåd – inte på hennes eget initiativ men väl genom hennes fulla samverkan – utan tack vare Kristi allmakt som kommer till ett avslutande uttryck vid Herrens lidandes kors. Hans ord till Johannes, lärjungen, bevisar denna nåds verkliga betydelse, ”Där är din mor” (Joh 19:27), vilket bekräftar hennes unika värdighet att vara nådens moder.

Kära bröder och systrar, Det var påven Sixtus II – också han martyr (258) – som kallade den vördade diakonen Laurentius till Rom från Toledo i Spanien för att ägna sina krafter och Kyrkans medel åt de fattiga och mest behövande. Ett av de märkligaste kännetecknen på de kristnas liv och engagemang under denna fornkyrkliga tid var just barmhärtighetsgärningar mot fattiga och sjuka människor.