predikningar

Den ödmjuke tullindrivaren möter vi i Benedictus regel, på öd­mjuk­­he­tens tolfte steg. Det är den broder som ständigt ber med tull­indri­varens ord: ”Her­re, jag är inte värdig, jag syndare, att lyfta mina ögon mot him­len”. Med honom har det hänt något. Hans böjda huvud är inte en ”from” gest. Allt är äkta. Det märks på att ”det goda blivit en vana och dyg­den en lust”. Vad har hänt med honom?

”Hör min röst, så vill jag vara er Gud, och ni skall va­­ra mitt folk.” Mitt i fastetiden, mitt i kakafonin av yttre och inre röster, hör vi pro­­­fe­ten Jeremia förmedla Herrens ord. Men Herren tvingas konstatera: ”De ville inte höra eller bö­ja sitt öra till mig, utan vandrade ef­­ter sina egna rådslag”.

”Vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nära som Her­ren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom?” Vi vet det i teorin, men behöver hjälp för att förstå det i hjärtat. Därför ges maningen: ”Akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta.”

Vissa ord i den heliga Skrift har fått särskilt fäste i Kyrkans liturgi. Delar av Asa­rjas bön i den brinnande ugnen beds i varje ka­tolsk mässa. När gå­vor­na burits fram på altaret ber prästen tyst och djupt böjd inför alta­ret: ”Herre, vår Gud, inför ditt an­sik­te ber vi med ödmjukt sinne och för­kro­s­sat hjärta: Tag emot oss och låt det offer som vi fram­bär i dag bli dig till behag”.

Vi benediktiner firar idag den helige Bene­dic­tus´ himmelska födelse­dag, hans övergång, lat.  tran­si­tus, till den fulla och him­melska verk­ligheten. När Benedictus förstod att dö­den nalkades, lät han sig föras till kyr­kan där han tog emot den heliga kommunio­nen. Med lyfta händer och stödd av si­na brö­der, över­lämnade han sin ande.

Ut ur vår mänskliga vanmakt – genom omvändelse. Vi lever i krigstider – och Jesus uppmanar till omvändel­se. Världsopinionen är så gott som enig om vem som främst borde omvända sig. Jag behöver inte nämna hans namn. I evangeliet antyds ett fruktansvärt övergrepp av Pilatus i Galileen. Men Je­sus riktar inte sin omvändelsemaning till Pilatus, utan till dem som ställer en fråga till ho­nom. Frågan gällde om de som drabbats var större syndare än andra.