Kortpredikan 30 januari 2023
Heb 11: 32-40; Ps 31: 20-24; Mark 5: 1-20
På sina vandringar passerar Jesus den judiska gränsen, in på hedniskt område. Markus beskriver en värld i den ondes våld, representerad av en besatt man, fångad av destruktiva krafter. Han lever bland gravar, han skriker och sargar sig själv.
Att hans demoner skickas in i svinen förstärker ytterligare den orena atmosfären, eftersom svinen av judarna ansågs som orena.
En bild av den självdestruktiva värld som är bunden, plågad och sargad av mörkrets andemakter.
Motbilden ser vi när mannen botats av Jesus och svinen drunknat i sjön. Mannen ”sitter där klädd och vid sina sinnen”.
Hebreerbrevet berättar om troshjältar i Gamla Förbundet. De utför märkliga hjältedåd. ”De var svaga men blev starka”.
Ändå pekar det vidare. Det nya Förbundets röst säger att dessa hjältar skall ”uppnå fullkomligheten först tillsammans med oss”.
Den botade mannen vid Jesu sida, ”klädd och vid sina sinnen” – en bild för Kyrkan av både judar och hedningar, av fäderna kallad ”den helade mänskligheten”, iklädd sin Herres rättfärdighet och hans sinnelag.
Synlig för trons ögon i varje eukaristi.
pater Ingmar Svanteson
