Kortpredikan 31 januari 2023, S. Giovanni Bosco, präst

Heb 12: 1-4; Ps 22: 26b-28, 30-32; Mark 5: 21-43

Jesus uppväcker syna­gogföreståndaren Jairos dotter. Det är ett svar på hans enträgna bön. Jairos kastade sig ner för Jesu föt­ter. Ett stort steg för en syna­gogföreståndare.

Kvinnan i evangeliet hade lidit av blödningar i tolv år. Lika många år som flic­kan har levt. Inga gyne­ko­loger hade kunnat hjälpa henne och det hade ”kostat henne allt hon ägde”. Hon ”hade hört vad som be­rät­tades om Jesus”. Det hon hört räckte för att tända trons låga i henne.

Mar­kus berättar om hennes plan. ”Hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder, skulle hon bli hjälpt”. Nu närmar hon sig Jesus bak­ifrån och rör vid hans mantel. En blödande kvinna betraktades som oren och hon måste handla strategiskt. Blev hon upptäckt kunde man frukta ett brutalt bortvisande. Hon bävade men handlade, modigt och målmedvetet. Tron tar hjälp av både förstånd och vilja.

Hon ”kände i kroppen att hon var botad från sitt onda”. Också Jesus ”märk­­­te att det hade gått ut kraft från honom”. Jesus säger: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig”.

Också för att förbli i tron behövs mod och uthållighet. He­breer­brevet uppma­nar de troende att befria sig från ”allt som tynger, all synd som ansät­ter oss och hålla ut i det lopp vi har framför oss”. 

Don Bosco vägledde pojkar som kommit på av­vägar. Han på­minner om att förmaning inte får ges när man är upp­rörd. Det får inte förekomma ”för­akt­­­fulla blickar eller sårande ord”, utan medlidande och hopp om bättring. Det hade han lärt av sin Herre, som stod ut med lärjungar­nas tröghet och brist på tro.

Vi påminns om helgonens stöd, ”en sky av vittnen”, och får rådet att ”ha blic­ken fäst vid Jesus, trons upphovsman och full­komnare.”

Jesus är inte bara upphovet till tron genom sitt ord. Han full­bordar den också. Konkret ges rådet: ”Tänk på ho­nom som har ut­här­dat sådan fi­endskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.” 

Att ”tänka” på Jesus, till exempel med hjälp av Jesusbönen, hindrar oss att kno­­­­ta och tän­ka att pri­set är för högt. ”Ännu har ni inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden”.

Den sjuka kvinnan ville beröra Kristi kropp, men litade på att kraften för­med­la­des genom hans kläder. Hans kläder är en symbol för Kyrkan, särskilt för de heliga sakramenten. Inte minst den heliga eukaristin.  

Kristi kropp i det eukaristiska offret ger oss både nå­den att hålla ut i kampen och påmin­ner om vem som ger oss kraften.

                                                                                                               pater Ingmar Svanteson