predikan

Kära medkristna, Våra första bröder och systrar i tron på Herren Jesus Kristus den uppståndne, kom inte tillsammans för bön i sådana vackra rum som vi känner till och som enbart är reserverade för gemenskapen i Kristus. De möttes på gatorna och i hemmen, ibland i någon större villa som tillhörde någon känd neofyt. Ändå var kraften i tron så levande att den inte kunde stanna kvar på platsen där de bodde och levde utan måste ut, vidare till andra. Snart hade tusentals blivit döpta och konfirmerade. Vi märker i dessa dagar en liknande rörelse, bort från ateismen och relativismen och till en stark övertygelse att sanningen i den tidiga kyrkan har förkunnats av apostlarna och deras många ivriga och lyckliga medhjälpare.

Kära medkristna, Jesu tystnad, ödmjukhet, och till och med vänlighet mot andra, under lidandet är ett mönster för oss själva som vill vara Hans lärjungar. Han har suttit i templet och undervisat och man har låtit honom göra det. ”Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. Nu vill ni gissla mig och föra mig till döden på korset”, säger han enligt antifonen i kvällsbönen inför Palmsöndagen.