Predikan Påskvakan 2024
Vakna, du som sover.
Så förkunnas påskens budskap av en tidig kyrkofader. Tiden och rummet tycks vara upphävda genom Kristi påsk och han kan söka upp våra stamföräldrar Adam och Eva som sitter i dödsrikets mörker och fångenskap. Han uppmanar dem att ”stå upp från de döda”. Vi ser det på östliga ikoner, där Kristus räcker Adam och Eva handen för att resa upp dem ur dödsrikets djup. ”Jag har inte skapat dig för att hållas bunden i dödsriket”, fortsätter han. ”Stå upp, du min bild, stå upp, du som jag har format till min avbild. För din skull antog jag, Herren, din tjänarestalt. Se märkena efter slagen på kinderna. Jag fick dem för att återupprätta din vanställda gestalt efter min avbild”. Genom påsken får människan sin avbild återställd till sin ursprungliga skönhet.
Vi antydde detta i långfredagens korsgudstjänst, där vi hörde om Jesu vanställda ansikte. Redan profeten hade ju beskrivit hans ansikte som motbjudande. Men det var våra synder som vanställde hans utseende. Han tog upp dem i sin kropp, som en smitta eller ett virus. Men eftersom Kristus själv var fri från synd berövades därmed synden sin kraft att skilja människan från Gud. Vår fornkyrklige predikant söker bilder för påskens hisnande innebörd. ”Bröllopskammaren är inredd, rätterna är tillagade, de himmelska boningarna och hyddorna är beredda, skattkamrarna med goda ting har öppnats”.
Samma budskap hörde vi i Exsultet, lovsången vid påskljuset, den kanske skönaste av kyrkans liturgiska böner. Den vänder sig först till änglarna. Kristi uppståndelse får dem att jubla. Hela kosmos dras in. Sedan uppmanas jorden att jubla av glädje. ”Hela världen må förnimma att mörkret har skingrats.” Vidare uppmanas kyrkan att glädja sig. Hon bär i sig försoningens och uppståndelsens krafter. Hennes barn bär påskljus i sina händer och Guds rike i sina hjärtan. Hela kyrkans liv och historia, inte minst hennes martyrer och helgon, hennes förmåga att resa sig ur djupaste förfall och ständigt bli ung på nytt, allt vore obegripligt utan Kristi uppståndelse.
Exsultet inleds som en eukaristisk prefation: ”Ja, sannerligen är det tillbörligt och rätt…” Nästan berusad besjunger den Kristi ömsinta omsorg och bottenlösa kärlek. Den kallar skulden ”salig” (felix culpa), ty den blev inlöst av en sådan Återlösare. Men eftersom kärleken är så allomfattande blir också valet så avgörande: ”Meningslöst är det att födas som människa om vi inte blir födda på nytt till det sanna, eviga livet”.
Brotten förjagas, skulderna utplånas, oskulden ges åt de fallna och de bedrövade får glädjen tillbaka, hatet förintas, fred skapas och makterna tvingas till lydnad. Skeptikern undrar: är inte detta överord? Tron svarar: Det är vi som är blinda, döva och tröga. Allt i historien som inte står under fåfänglighetens lag har sin källa i denna natt. Kristi uppståndelse är något vida mer än att han som människa blev levande igen. Vår förre påve Benedikt XVI säger: ”Uppståndelsen är något som har hänt i historien, men den spränger historiens rum och når utöver det”. Det är vi, de medelmåttiga, ljumma och likgiltiga, vars måttstockar därför är begränsade, det är vi som inte har upptäckt eller som glömmer påskens hisnande storhet. Döden är dödad, allt är förvandlat och nyskapat, ty Kristus har uppstått från de döda!
Vår fornkyrklige predikant valde ett ord av aposteln Paulus för att förkunna påskens budskap.
”Res dig! Vakna, du som sover”. Han syftar på den människa som sänkt blicken och somnat. Låtit sig fångas av bedrövelse och vanmakt. Något i bedrövelsens vanmakt är ett eget val. Människan väljer att sänka blicken och låta sig dras ner i djupen. Aposteln säger: ”Stå upp från de döda och Kristus skall lysa över dig”.
Hela tillvaron är påskpräglad. Kyrkoårets centrum är påsken. I Benedictus regel är man antingen på väg till påsken, eller lever man i dess ljus. I påskljuset ser vi livets hela kallelse och mening. Att leva genom att brinna upp, som påskljuset. Att följa Kristus, dö från synden och ingenting föredra framför kärleken till honom. Det är denna påsk som programmerats in i den döpte. För att vårt utseende skall förvandlas och Kristi ljus lysa över oss och i oss.
Älskade systrar och bröder: Låt oss vakna, stå upp från sömnen, ty Kristus har uppstått från de döda.
Amen.
pater Ingmar Svanteson
