pater Thomas Idergard

Buden kommer aldrig att bli ”inne” men uttrycker tron och skyddar kärleken. Kära systrar och bröder i Kristus, Har ni också hört att det blivit ”inne” på tidningarnas kultursidor att vara kristen? Förvisso säger ett gammalt ordspråk att en viss potentat blir religiös när han blir gammal, men flera skribenter vittnar uppriktigt om sökande efter mening och hur kristna ritualer berikar, tvärtemot vad de tidigare har trott.

Det är jättejobbigt att vara katolik – av en orsak. Kära systrar och bröder i Kristus, Evangeliet idag på Andra Fastesöndagen påminner om att det är jobbigt att vara katolik och ta den katolska tron på allvar. Det är jättejobbigt. Och så måste det vara, av ett gott skäl. Kristi förklaring, eller omvandling, som firas liturgiskt i augusti, visar uppfyllelsen av Guds löfte till Abraham, i första läsningen ur Första Moseboken, att återupprättandet av människans gemenskap med Gud, brottet med arvsyndens makt, en dag ska ges som möjlighet till hela världen av en ättling till Abraham.

Djävulen frestar oss att inte lita på Katolska kyrkan för att få oss tillbe en egenkonstruerad gud. Kära systrar och bröder i Kristus, Den amerikanske, katolske filosofen Peter Kreeft blev en gång ombedd att sammanfatta Guds budskap i Bibeln i korta fraser, ”oneliners”. Den första och mest centrala lät så här: ”Hallå allihop, det är jag som är Gud – inte ni!” Det här beskriver innebörden av kristen ödmjukhet, som inte är detsamma som att vara otydlig eller oklar om sanningen, utan en hållning av att vilja leva i sanningen, Guds avsikt, om vad det är att vara människa; en insikt att sanningen inte är något jag uppfinner utan upptäcker och omfamnar, även om det sker stegvis under ett helt liv.

Gamla Testamentets bud gäller förstås också för oss och Jesus höjer ribban – men hjälper oss att hoppa över. Hur förhåller sig egentligen kristendomen till Moses Lag? Från Aposteln Paulus vet vi att Lagen inte ger frälsning. Men i evangeliet idag hör vi Jesus Kristus själv säga i sin Bergspredikan att ”inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen” ska förgå, att han har kommit för att uppfylla, inte upphäva, Lagen – och att han t o m skärper innebörden av budorden, och sätter tolkningens ribba högre än Lagens bokstav när det gäller vrede, sexualmoral och personligt rättfärdigande.

”Frambär ditt liv som gåva till Gud - men inte som du har tänkt utan som Gud har tänkt”. Kära systrar och bröder i Kristus, För antikens judar var Jerusalems tempel mötesplatsen med Gud, där människan upprättades och styrktes i tjänsten för Guds vilja. Templet uttryckte visionen om att Israels folk skulle bära Guds ljus till alla världens folk, så att Israels Gud, den ende Guden, slutligen kunde samla mänskligheten, skingrad av synd och splittring, i ett evigt rike av fred och rättvisa. Med början i den här skapelsen, och en dag fullkomnad i en ny.

Vad Gud gör slut på genom den framtid som redan är här. Kära systrar och bröder i Kristus, Temat i denna söndags läsningar är ”salighet”, i Nya Testamentets begreppsvärld ett tillstånd av himmelsk lycka, utom- eller övermateriellt välbefinnande; av att vara frälst, räddad, från döden som ett evigt mörker, till evig glädje. Vår första läsning ur profeten Sefanjas bok gav en vision av en “skara” för vilken “Herrens namn skall bli … tillflykt”. En skara dit, som vi hörde, den som söker Herren i meningen ”handlar efter hans bud”, ”kanske” får höra; har en option på, för att prata finansspråk.