pater Thomas Idergard

Detta gör kristen tro olik all annan religion. I Guds förbund med Israels folk liknar Gud ofta sig själv med en herde och förbundsfolket med en hjord. Som vi hörde i första läsningen ur profeten Hesekiel. I denna bild betonas hjordens bete, dvs att folket som helhet närs av allt det som Gud exklusivt har gett det för att det ska kunna leva i Guds gemenskap och vittna om Gud för världen; främst Lagen, profeterna och offergudstjänsten i templet. Allt detta beskrivs också ur den enskilde troendes perspektiv i kung Davids berömda, trösterika Psalm 23, vår responsoriepsalm idag.

Jesus varning för falska profeter gäller idag likväl som på S:t Thomas Mores tid. ”Falska profeter” och ”falsk profetia” är inget frikyrkligt begrepp, utan, som vi just hörde i evangeliet, ett djupt bibliskt. Något som framförallt Jesus själv och Aposteln Paulus ofta varnar för. Därför är det också något alla kristna i alla tider, också vi katoliker, också idag, uppmärksamt ska vara på vår vakt mot. Genom att då börja med att känna igen

Sanningens och kärlekens Ande i Kyrkan övervinner världsbilden hos vår tids ”Babels torn”. Kära systrar och bröder i Kristus, Med sin himmelsfärd har den uppståndne Jesus gått ur det synliga, och fört den skapade materian in i Faderns osynliga realitet. Det utlöser ett slags andlig kedjereaktion genom vilken den Helige Ande erbjuds den synliga, skapade materian.

Jesus uppdrag till oss: inte ”dialog” utan mission. Kära systrar och bröder i Kristus, När apostlarna hade sett Jesus försvinna ur deras synfält för gott, återvände de till Jerusalem ”under stor glädje”, hörde vi i evangeliet nyss. Ingen sorg, ingen förvirring, ingen oro. Nej, ”stor glädje”. Av det kan vi dra en viktig slutsats om innebörden i denna högtidsdag. Jesus har inte ”åkt upp, bort och iväg” till en distanserad plats. Han har dragit sig undan den synliga realiteten för att kunna vara helt och överallt närvarande i den osynliga.

Att bevara Jesus ord vaccinerar dig – och Kristi Kyrka – mot två farliga tankevirus. Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens evangelium talar Jesus om Guds Treenighet. Den förklarar nämligen vem Jesus är och hur hans röst samtidigt är rösten hos den som har skapat allt, upprätthåller allt, och vet vad allt, också vi och våra liv, har för mening. Vårt kristnalivsprojekt är inte att hitta på vår egen mening utan att söka Guds vilja och allt bättre försöka omfamna och förverkliga den i våra liv.

Jesus lever inte ”i mitt hjärta”. Jesus lever. Punkt. Och det förändrar allt! Kära systrar och bröder i Kristus, Den grav där en stendöd man hade lagts på fredagen, var tom på söndagen. På frågan om vad som hänt, hänger sanningen i den kristna tron, och, därmed förstås, dess ursprungliga och, som Andra Vatikankonciliet menar, mest fullständiga form, den katolska.

Bristande personlig syndamedvetenhet är största hindret för frälsningen. Kära systrar och bröder i Kristus, Den här söndagen kallar vi katoliker både för ”Palmsöndagen”, manifesterad av välsignelsen av palmkvistarna, och ”Passionssöndagen”, manifesterad av evangeliet med passionsberättelsen. Och det hör ihop: som inledning till Stilla veckan bekänner vi att Kristus kungliga triumf är förenad med, ja, förutsätter, hans lidande och död.

Jesus varning för två diken. Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens evangelium hörde vi Jesus mest kända och mest omtyckta liknelse. Uttrycket ”kärt barn har många namn” gäller för denna liknelse eftersom den ger flera olika beskrivningar av Gud och av oss. Liknelsens mest kända namn är ”liknelsen om den förlorade sonen” eftersom den först handlar om Israels folk, till vilket Gud har en relation som en far till en son. Gud utväljer det, räddar det, för det till ett utlovat land som vi hörde i dagens första läsning ur Josuas bok, formar det, ”uppfostrar” det andligt och särskiljer det för att vara ett ljus för alla jordens folk, vittne för sanningen.

”Min botgöring..? När det pågår krig runt knuten… och Putin är väl en större syndare än jag..?” Kära systrar och bröder i Kristus, Det kan verkligen kännas ”futtigt” att tänka på egna faste- och botgöringsbekymmer, när världen bokstavligen står i brand runt knuten; att kämpa med en egen omvändelse i det lilla, som att t ex sluta irritera sig på grannen, när politiska och militära ledare begår grova synder, därtill brott, öppet inför hela världen, utan vilja till omvändelse.

Motbilden till tidens ytlighet visar på hemligheten med sann lycka. Precis som kroppen och musklerna behöver träning för att kunna utföra sina uppgifter i våra liv, behöver också vår ande, det i oss som är öppet för Gud, tränas för att bli bättre på sin uppgift: att uppfatta hur Gud söker oss och vår gemenskap, och kunna svara honom. Fastetiden, som inleds idag, är, kan man säga, vårt andliga träningsläger. Och precis som med annan träning avgörs resultatet ganska mycket av vår inställning.