pater Thomas Idergard

En fattig kyrka visar oss vår uppgift. Kära systrar och bröder i Kristus, En av mina många laster är att som avkoppling titta på actionfilmer. Deras logik är bekant: Någon utsätts för en orättvisa, ofta någon form av våld. Hjälten dyker upp, eller tar sig samman, och efter en del bakslag och många explosioner återupprättas den ordning som förstörts av våld genom hjältens rättfärdiga utövande av ett ännu mer effektivt våld. Utan att försvara ett inte särskilt uppbyggligt nöje, går det här att se en tidlös mänsklig logik. Den med mest våld vinner, men det är inte alltid klart ens vem som är hjälten.

Jesus vill att vi ska ha en bokstavstro. Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens evangelium hjälper Jesus oss att förstå Guds vägar som helt annorlunda än de vägar vi människor på egen hand väljer. Ett naturligt skäl är att vi ser allt i tid och rum, där vi finns, medan Gud, utanför tid och rum, ser allt i evighet. Vårt perspektiv begränsas sedan ytterligare, rent andligt, av arvsyndens skada. Den gör det mycket svårt att på egen hand tänka utanför ett ”jag- och mitt-perspektiv”. Detta är också vad Jesus syftar på när han skarpt tillrättavisar Petrus med referens till ”jag- och mitt-perspektivets” herre: ”Håll dig på din plats, Satan.”

Att finna är större än att söka. Kära systrar och bröder i Kristus, Att vara ”sökare” betraktas allmänt som något positivt. Och visst, vi människor är skapta för att söka sanningen om Gud och därmed om att vara människa, liksom om den egna, unika uppgiften i Guds plan. Men det betyder man söker ett svar: något som jag inte själv skapar, men inbjuds att ta till mig eller avvisa.

”’Humility’, inte ’pride’, är Jesus väg". Kära systrar och bröder i Kristus, Vad är egentligen Kyrkan och varför finns hon till? De hebreiska och grekiska ord i Bibeln som vi förstår som ”kyrka”, refererar till en församling av människor kallade av Gud, avskilda, från resten av det mänskliga samhället, för Gud. Andra Vatikankonciliet betecknar Kyrkan, etablerad av Jesus Kristus själv, som ett ”frälsningens sakrament”; ett synligt tecken på något osynligt men mycket, mycket större.