Predikan Alla Helgons Dag 2025
”Trepunktsprogrammet för sann lycka"
Upp 7: 2-4, 9-14; Ps 24; 1 Joh 3: 1-3; Matt 5: 1-12
Kära systrar och bröder i Kristus,
Om Kyrkan vore ett företag skulle affärsidén beskrivas som att producera helgon. Alla döpta är kallade att genom ett liv i tron, och med Kyrkans aktiva hjälp, bli helgon. Och vad är då ett helgon? Ja, det är någon som är helig i meningen avskild för Gud och ett liv efter Guds värdeskala, och som finns i skaran inför Guds tron som vår första läsning ur Uppenbarelseboken gav en bild av. Den skara som när Gud fullbordar allt ska få uppstå med och som Kristus med en ny himmel och jord.
Helgonen utgör vad som med katolsk terminologi kallas för den ”Segrande Kyrkan”. Genom Gud, i vars närvaro de nu vilar – vilket inte ska tolkas som att de är sovande utan snarare uppfyllda av frid - följer de oss som finns här i den ”Kämpande” eller ”Stridande Kyrkan” i tid och rum med sina förböner. Vi påminns om deras föredöme och eviga lycka, genom alla kända helgon som firas i liturgin på bestämda dagar, och alla okända som firas idag. När vi vördar helgon i deras reliker eller bilder vördar vi Jesus Kristus, vars offer i kärlek och sanning avspeglat sig i helgonets kroppsliga liv i tiden.
Ett helgon har lämnat livet i tid och rum fullkomligt uppfyllt av Guds kärleksfulla vilja. Då går helgonets själ, dvs personliga helhetsprincip eller ”ritning”, in i Guds härlighet inför Gud ”sådan han är”, i en total visshet, som vi hörde i andra läsningen ur Första Johannesbrevet. Under livet här i tid och rum har den som blir helgon tagit emot Guds gåva med ”skuldlösa händer och rent hjärta”, som responsoriepsalmen uttryckte det, för att kunna ”gå upp till Herrens berg”. Ett helgon har inte levt ett liv utan kamp eller synd, tvärtom, men vid hans eller hennes död har alla synder varit förlåtna och upparbetade, sonade genom botgöring.
Helgonet behöver alltså inte någon rening i form av en slutlig botgöring och omvändelse till Kristus i det tillstånd som kallas skärselden, i den ”Lidande Kyrkan”, som Alla själars dag den 2 november är en dag för särskild bön för, så som Bibeln också uppmanar oss att göra.
I skärselden plockar Gud ihop alla utspridda bitar som var ett liv, och låter den gudomliga kärleken bränna bort resterna av allt som inte återspeglat Guds vilja i oss. När i denna process den fullständiga följden av de förlåtna synderna står klar för själen, följer en stor smärta.
Vi här i den ”Kämpande Kyrkan” är delaktiga i en gemenskap som genom våra böner och bönerna från helgonen i himlen, den ”Segrande Kyrkan”, kan förmedla frukterna av Jesus Kristus seger över döden också till kända, nära och kära, och okända, själar i skärselden.
Att göra bot för syndens konsekvenser för oss själva och för själarna i skärselden är något Kyrkan, för att göra oss till helgon, gör möjligt genom avlat. Använd den möjligheten för någon avliden anhörig! Att efter bikt, kommunion, bön för påvens intentioner, och i uppriktig vilja att undvika synd, besöka en kyrkogård och be för de avlidna under tiden 1-8 november ger fullständig avlat för en själ i skärselden.
”Programmet” för att bli helgon är programmet för sann frihet, som inte handlar om maktutövning, och att kunna välja mellan två existentiellt likvärdiga alternativt som t ex två elbolag, utan är förmågan att i alla lägen kunna välja Gud. I tjänst för Gud och därmed för Kyrkan, nästan och världen. Och detta program för helighet, i sann frihet, ger Jesus i Saligprisningarna, dagens evangelium. Där förklarar han att något lyckligt, saligt, följer av bestämda hållningar.
Som vi hörde är det inte intelligens, utseende, personlighet, karisma eller världslig framgång som gör människor till helgon. Gemensamt är istället glädjen. Inte som ett känslorus, utan som en inre frid, byggd på tilliten till Jesus Kristus som fyllt deras liv med mening och hopp. En frid som inte beror på våra prestationer och inte rubbas av våra egna eller andras begränsningar.
Jesus saligprisningar kan sammanfattas i tre tips. För det första: Gör Jesus Kristus till centrum för allt, och låt allt annat viktigt stå i förbindelse med, få sin riktning från, och vara en hyllning till, det centret. Ofta är vi inriktade på omedelbar tillfredsställelse; saker ska ske nu, kännas bra nu. Men för att kunna bli helgon behöver vi uppskatta vägen, det vi konkret gör för att få vara mer med Jesus och lära mer av honom, ta emot honom i våra liv. Framförallt genom deltagandet i Kyrkans sakramentala liv och personlig bön. Men också genom att välja bort sådant som inte leder till himlen, och att försöka uppskatta det som sådana bortval står för, särskilt när de går emot våra impulser och kräver uppoffringar; att vi lider med Kristus.
För det andra: Erkänn att du är syndare, dvs ofta glömmer bort eller prioriterar ner kallelsen till helighet, i stort och smått, och behöver Jesus hjälp för att hitta tillbaka. Därför: gå i bikt, ofta, en gång i månaden helst, och låt Jesus städa bort damm och skräp som alltid på nytt samlas i själen, precis som i hörn och på hyllor hemma.
För det tredje: Inse att ditt liv inte handlar om dig. Jesus Kristus kommer nu strax till oss i den Heliga Eukaristin, som tjänare, för att vi ska kunna tjäna varandra. Att tjäna andra handlar om att leda andra till Kristus, genom att göra honom synlig i det man säger och gör, för och med andra. Be om Guds blick för att se var och hur i din egen närhet du kan tjäna så, och agera utifrån vad Gud visar dig.
Saligprisningarnas tips – att göra Jesus till centrum, förstå sig själv som syndare som behöver hans hjälp och inse att mitt liv inte handlar om mig – påminner oss här i den ”Kämpande” eller ”Stridande Kyrkan” om att målet inte är ekonomiska, sociala eller ekologiska reformer här, ett visst politiskt program, att konsumera och skaffa sig materiella fördelar, att njuta, att ”definiera sig själv”, ”ta för sig” eller vad som nu står på den världsliga – begränsade och förgängliga – agendan. Nej, idag påminns vi om att målet för oss är himlen, och att vägen dit är den sanna frihetens väg, där vi mitt i världens mödor, mörker och lidande, får upptäcka, och ge vidare, något av den heliga glädjens hemlighet. Den som lever av ljuset från den nya och eviga dag som Gud redan har låtit gry med Kristus och alla helgon. Amen.
pater Thomas Idergard
