Pater Ingmar Svanteson

”Han såg och trodde.” Den fjärde evangelisten berättar diskret om sin egen väg till tro. Det han såg, den tomma graven och de hoprullade bindlarna, blev tec­ken på att hans Herre hade uppstått. I den tron skall han sedan i sitt evangelium vittna om alla de ”tecken” han tidigare ha­de sett och hört. I en julprefation sjunger kyrkan: ”Ordet vart kött och tog sin bo­ning bland oss för att det nya ljuset, som strålar av din här­lighet, skulle skina klart för vår an­des öga”.

I går föddes Kristus till jorden, för att Stefanos idag skulle födas till himlen. Den glädje vi talade om i går, har tagit sin boning i diakonen Stefanos, den för­ste martyren. Kyr­kan har förstått det och därför firades tidigt Ste­fanos mar­tyrium som en frukt av Jesu födelse. Vi lever i martyrtider men glömmer det lätt, trots att antalet martyrer idag är större än någonsin tidigare i kyrkans historia. Det bekräftas av internationella undersök­ning­ar, men svenska medier rapporterar det ytterst knapphändigt. Kyrkor och heliga bilder skändas i stor omfattning. Ondskan utmanas av det kristna nam­net, som om den inte kan tåla var­ken sanningen eller kärleken.

Upptäcka och vårda julens glädje I midnattsmässan hörde vi Lukas berätta om den stora glädjen. Änglarna förkunnade den för de förskräckta herdarna. Lukas kollega bland evangelisterna, Johan­nes, talar om Ordet som lyser i mörkret och som inte har fått makt över detta ljus. Det gäller ock­­så glädjen. Johan­nes talar om ”nåd och åter nåd”. Vi kan lika gärna säga ’glädje och åter glädje’.

Idag har en frälsare fötts åt er. Människan har en Frälsare. Runt hela jordens krets firas hans födelse denna natt. Sam­ma budskap ljuder för alla människor: ”Idag har en frälsare fötts åt er”. Bud­skapet övergår allt vad filosofer kunnat tänka ut eller upptäcka. Därför är det äng­lar som förkunnar det. Herrens härlighet lyser omkring dem och herdarna grips av stor förfäran. Men de får höra: ”Var inte räd­da. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er”.

Ju närmare julen vi kommer desto ettrigare blir demonerna. Inte bara i familjer eller hos de ensamma. Också i kyrka och klos­ter. Det borde inte förvåna oss. De gillar inte det barn vars födelse vi snart skall fira. Barnets ljus är dem förhatligt. Antingen frestar de med klagan, irritation och vrede, eller med uppgivenhet, missmod, kryddat med självömkan.

Idag sjunger Kyrkan den sjunde O-antifonen: O Imma­nu­el… Man vet inte hur dessa antifoner uppstått. Men de kan spåras tillbaka till 500-talet. Kyrkan har sökt genom de heliga skrifterna för att finna de skö­naste profetiorna om den utlovade Messias: O Vishet, O Ado­nai, O Jesse telning, O Davids nyckel, O Soluppgång, O jor­dens Ko­nung, O Immanuel.

Är det möjligt att få besök av Herrens mor? Ett möte äger rum. Ett möte mellan två kvinnor. Elisabet, Sakarias hustru och Johannes Döparens mor, får besök. Hennes yngre släkting Maria skyndar till henne från Nasaret i Galileen. När de hälsat varandra utbrister Elisabet: ”Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig?” Det är också vår fråga inför den stundande högtiden: Är det möjligt att få besök av Herrens mor? Hon som förmedlar Herren till oss.

Ängeln Gabriel har berättat för Maria att ock­så hennes släkting Elisabet väntar barn trots sin höga ålder. Nu söker Maria upp Elisa­bet. På lätta fötter skyn­dar hon upp i Juda bergsbygd. Redan Höga Visan har förutsagt detta. Brudgummen söker sin brud och liknas vid en gasell som kommer ”spring­ande över bergen”.

Marias svar på ängelns budskap är historiens mänskliga nyckelreplik. Den helige Bernhard ”stannar upp” hela historien i ögonblicket mellan ängelns bud­­­­skap och Marias svar. Han säger att hela världen faller på knä och väntar: ”Skynda dig, jung­fru, att svara. Ett ord från dig, och de olyckliga tröstas, de fångna fri­köps, de fördömda frias, alla Adams barn, hela ditt släk­te blir räddat. Ge nu ditt svar till ängeln och genom ängeln till Gud.”

Manoachs ofruktsamma hustru får löfte om en son. Denne skall räd­da folket ur fiendens hand. Hans namn, Simson, är besläktat med det hebreiska ordet för ”sol”. Gud har inte övergett sitt folk. Fol­ket får nytt hopp. Sakarias och hans hustru Elisabet, som också var barnlösa, får även de löfte om en son. Han skall bli stor inför Herren och många kommer att glädja sig över hans födel­se.