årgång A

Kära Guds älskade, ”Då öppnades deras ögon – och de kände igen honom…” De kände igen honom! Hur ofta händer det inte oss, att vi ”känner igen” Jesus i vår tro som den Uppståndne? Små, nästan alltför alldagliga och obetydliga, händelser för oss oväntat i närheten av Gud och precis som lärjungarna utanför Emmaus, ber vi honom stanna kvar hos oss. ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.”

Kära bröder och systrar, Apostlagärningarna berättar visserligen om den troende gemenskapen omedelbart efter Kristi verkliga uppståndelse – män och kvinnor i Herrens närhet vittnar om uppståndelsen genom ett förändrat livsmönster – men den verkliga berättelsen handlar om Anden, om den ljusgivande nya närvaron i deras liv som förändras och upphöjs till en ny erfarenhet och glädje. Trons liv är apostlagärningarnas ämne!

Kära bröder och systrar, ”Vårt påskalamm Kristus är slaktat”, skrev S:t Paulus, men Lammet har inte dött för alltid, lammets död är vår frihet och vårt liv. Frihet från vad, frihet till vad? Gud har visat oss sin barmhärtighet; Han ville detta offer eftersom hans kärlek inte känner några gränser. Gud gör det oväntade, han gör det när vi inte anar det. Skulle Gud ödmjuka sig för vår skull och anta människans syndfulla natur? Varför ville Gud detta?