Predikan i påskveckan 2017, onsdag

Predikan i påskveckan 2017, onsdag

Apg. 3: 1-10; Luk 24:13-35.

Kära bröder och systrar,

Apostlagärningarna berättar visserligen om den troende gemenskapen omedelbart efter Kristi verkliga uppståndelse – män och kvinnor i Herrens närhet vittnar om uppståndelsen genom ett förändrat livsmönster – men den verkliga berättelsen handlar om Anden, om den ljusgivande nya närvaron i deras liv som förändras och upphöjs till en ny erfarenhet och glädje. Trons liv är apostlagärningarnas ämne!

Varje dag har fått ett nytt och levande innehåll för dem som lever i gemenskapen. De har blivit en kropp och en själ eftersom de delar tron på den Uppståndne. Precis som vi!

Allt som sker är Guds verk, allt som sker är också de troendes svar. Petrus fylld av kraft från Herren själv möter en man som varit lam från födseln och ingriper med sin tro så att mannen får kraft i sina ben och stiger upp och rör sig i nyvunnen glädje. Kristus har gjort detta mirakel genom en troende, Petrus, för att underverket samtidigt ska ske genom en människas medverkan. Gud verkar genom tecken i människors liv. Han gjorde det för 2000 år sedan, ja, men han gör det också i dag!

Lukas evangelium berättar om lärjungarna som får sällskap med den uppståndne Jesus på vägen från Emmaus till Jerusalem. Här är underverket inte fysiskt, kroppsligt, som i fallet med den lame mannen vid Sköna porten nära templet, utan ett underverk på andens område. De har lyssnat till Jesus, som de inte kände igen, men de kunde inte dra nytta av vad han sagt förrän senare, när de hade känt igen honom på brödsbrytelsen. ”Då öppnades deras ögon och de kände igen honom”, säger Lukas.

Vi får alla sådana ögonblick av nåd av Gud. Dagar då vi prövas, nätter då vi svettas av ångest, påminns vi om Guds nåd på ett sätt som får oss att gå vidare i vår tro. Jesus styrker oss genom Anden inom oss som är levande Ande. När det är så i vårt liv är det Påsk. När vi har prövningar och lider är det Långfredag och påskafton. Det ena kan inte finnas utan det andra. Guds försyn är det som visar sin gudomliga plan för oss när vi är uppmärksamma, gör det goda, har tålamod och tar vara på tillfällena Gud ger oss i sin godhet.

Vi måste vara Påskens vittnen, det är vi kallade till, kallade av Gud att i denna värld vara ett ljus som skingrar mörkret och ett salt som håller den sanna tron vid liv. Amen.

Diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.