Predikan på tredje söndagen i Påsken 2017

Predikan på tredje söndagen i Påsken 2017

Apg 2:14a, 22-33; 1 Pet 1: 17-21; Luk 24:13-35.

Kära Guds älskade,

”Då öppnades deras ögon – och de kände igen honom…” De kände igen honom! Hur ofta händer det inte oss, att vi ”känner igen” Jesus i vår tro som den Uppståndne? Små, nästan alltför alldagliga och obetydliga, händelser för oss oväntat i närheten av Gud och precis som lärjungarna utanför Emmaus, ber vi honom stanna kvar hos oss. ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.”

Dessa möten händer oftare än vi tror, vi bara uppfattar det inte med hela vår förmåga! Vi vill gärna behålla vår andliga upplevelse, men Gud vet bättre, och drar den tillbaka till sig själv.

De kände igen honom… Så underbart det är för oss med dessa dyrbara ögonblick av kontakt med Gud – och så snabbt de är förbi. I samma ögonblick vi känner igen Herren, han som ”uppstått och är klädd i härlighet”, ”försvinner han”: ”De kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn!”, säger Lukasevangeliet.

Sådana erfarenheter bekräftar det mystikerna alltid hävdat, nämligen att Guds nåd ”ingjuts” i människans själ i en Guds plan för människan och inte på grund av människans egen strävan eller försök att vinna den gudomliga nåden. Gud älskar uppenbarligen att ”överraska” och göra det oväntade. Vi själva förmår ingenting och kan aldrig jämföra oss med Gud. Det är när vi erkänner vårt fullständiga beroende av Gud, som vi förmår något och ”samlar skatter åt oss i himlen”. Gud belönar alltid våra goda gärningar!

Ingen av oss ”förtjänar” dessa ögonblick av plötslig klarsyn och förståelse av mysterierna. Lukas sammanfattade på ett undervisande sätt: ”Då öppnades deras ögon…” det vill säga de förstod inte av sig själva, de identifierade inte Jesus på egen hand, utan någon öppnade deras ögon och förstånd.

Själva förstår vi inte, själva känner vi inte igen; Gud utväljer oss till detta för sin härlighets skull, men inte bara för sitt eget förhärligande utan framför allt av barmhärtighet och faderlig kärlek. Jesus pekade på vår mänskliga oförmåga när han sade, så som vi hörde: ”Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det profeterna har sagt?”

Gud har alltså ”känt igen oss först”. Apostlagärningarna säger att ”Gud uppväckte Jesus på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för hela folket, utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt (Apg 10:40).

Kära Guds älskade! Gud utväljer oss för att vittna om hans allmakt, godhet och försyn. Vi är hans älskade, inte för att vi ”känt igen honom” utan därför att han har ”känt igen oss” som sina barn. Det är bara genom vårt icke-vetande som vi kan veta något om Gud. Den enda kunskap om Gud vi människor kan ha är en kunskap som han ingjuter i oss av skäl vi aldrig kan fatta och förstå. Hans kärlek är alltid mysterium. Amen.

Diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.