årgång B

Vi hörde i natt om den stora befrielsen. Vi hörde att Frälsaren är född, han som kom­mit för att befria oss från våra verkliga fiender, synden, döden och djävulen. Barnet som föds blev en käm­pe, en befriare. För att ge människan tillbaka hennes förlorade fri­het.

Texterna denna julnattmässa liknar en bägare som flödar över. Kollektbönen talar om ”det sanna ljuset som strålar”. Profeten om ”folket som vandrar i mörkret och ser ett stort ljus”. Fri­den skall vara ”utan ände”. Aposteln klargör att Guds nåd har blivit syn­lig som en rädd­ning för alla människor.

Sakarias kallar det han besjunger för en ”soluppgång”. Det är ti­den mellan nattens mörker och dagens fulla ljus. Vi lever inte i det fulla ljuset, men i gryningen. Kyrkan låter oss höra Sakarias ord på julaftonens morgon.  

Evangelisten Lukas väver in förelöparens och frälsarens födelse­be­rättelser i var­andra. Redan förelöparens födelse väcker förundran och glädje där up­pe i Juda bergsbygd. Frälsa­rens födelse skall av änglarna förkun­nas som en stor glädje för herdarna i Betlehem.