Predikan 6 Påsksöndagen 2021

6 Påsksöndagen 2021

Apg 10:25–26, 34–35, 44–48; Ps 98:1–4; 1 Joh 4:7–10; Joh 15:9–17

”Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.” – hörde vi idag. Kan man verkligen befalla någon att älska? Befalla Kärlek? Kärleken som ett bud? Kärlek av tvång?

Caesarea och Joppe. Caesarea - en romersk stad vid kusten och prokuratorernas residensstad. Joppe – numera känt som Jaffa, ligger som en del av staden Tel Aviv, två städer 63 km från varandra. I Caesarea bor Cornelius. I Joppe vid Medelhavet vistas Petrus. Cornelius är en officer vid Italiska bataljonen. Petrus är en fiskare och en av Jesu tolv apostlar. Juden Petrus och hedningen Cornelius skulle egentligen aldrig fått träffas! Apostlagärningarna gör det tydligt: ”Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. (Apg 10:28)” Och efter att  rykten om mötet i Caesarea spritts fick Petrus problem: ”När Petrus kom upp till Jerusalem ställde de omskurna honom till svars för att han hade besökt oomskurna och ätit med dem. (Apg 11:2–3)”

Hur kom det sig att Cornelius fick besök av Petrus och att Petrus kom till Cornelius hus, att han bodde och åt där med Cornelius och de andra hedningarna?

Dagens läsningar nämner om Petrus besök i Caesarea hos Cornelius. Men det var faktiskt en längre historia. Petrus och Cornelius möttes ledda av Gud själv. De visste inte om varandra. De levde sina olika liv i  två olika städer: Caesarea och Joppe vilka ligger vid samma hav, vid Medelhavet. Petrus och Cornelius, en jude och en hedning, separerade av olika levnadssätt möttes inför samme Gud genom bön.

Men vilken bön! En hedning som ber? Jo, Cornelius ”var from och gudfruktig liksom alla i hans hus, gav rikligt med allmosor till judarna och bad alltid till Gud. (Apg 10:2)” I en bön fick han se och höra en ängel: ”Dina böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse om dig. (Apg 10:4)” Av Guds sändebud fick Cornelius veta om, att Petrus var i Joppe och så bjöd han aposteln hem till sitt hus, hem till sig och sin familj.

Petrus som samtidigt bad i Joppe fick också en syn av Gud. Tack vare Guds ljus förstod han: ”Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren. (Apg 10:28)” 

Petrus fick så småningom förstå ”att Gud inte gör skillnad på människor utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör. (Apg 10:34)” Här är ytterligare ett erkännande av detta oerhörda att inte bara ett folk hade andliga privilegier. Petrus är djupt gripen. Det stod klart för honom att det varken var omskärelsen eller avsaknad av omskärelse som var avgörande. Såväl judar som hedningar som tror, möts av NÅD.

Petrus berättade om Jesus för Cornelius och de andra hedningarna i hans hus. De tog emot budskapet om Frälsaren. Alla fick se den Helige Ande komma ner. Detta ledde fram till dopet: ”Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna. (Apg 10:44-45)”

***

Petrus och Cornelius skulle inte mötas. De separerades, hölls isär, av religion, social status, yrke, matvanor, nationalitet, geografi, språk mm. Men Herren skänker oss enhetens gåva. Vi liknar alla de separata enskilda människorna i Caesarea och i Joppe som ligger så nära varandra, vid samma hav. Nu börjar en ny tid i den kristna kyrkans historia. Icke-judar inkluderas och välkomnas i förbundsgemenskapen. Vi närmar oss varandra tack vare Guds vägledning. När vi ber av hjärtat liknar vi Petrus och Cornelius som möttes i samme Gud. Gud kallar oss till att vara med i Kyrkans gemenskap, att vara de levande stenarna i Hans mystiska Kropp. 

Den kristna kyrkan är gemenskap, ett liv tillsammans på Vägen. De första kristna, i urkyrkan, skulle inte förstå när vi talar om kristendom som en ideologi. Att bli kristen i urkyrkan, handlade uteslutande om att ta steget in i en gemenskap. Att vara en kristen var att vara en del i denna gemenskap, att tro som gemenskapen och att följa samma Herre som de andra. Att tillsammans vandra Vägen. Med den synen, blir privatkristendom en omöjlighet. Att sitta hemma och vara kristen för sig själv, är rent definitionsmässigt otänkbart. För att vara kristen är ju att tillhöra en gemenskap. Att tillhöra Hans Kyrka.

Genom tron och dopets nåd blir vi ju inmurade in i Honom. Detta är Guds gåva. ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er…” – hörde vi ju idag i läsningen ur Johannesevangeliet. Och denna gåva förpliktar oss till kärleken. 

För två söndagar sedan hörde vi av Jesus, som kallade sig för den gode Herden: ”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. (John 10:16)”. Jesus bryr sig inte bara om en nation eller en grupp människor, t ex endast fromma människor. Han ger sitt liv för alla. 

Bibeln nämner många hedningar som visade stark tro på Gud. På tal om hedningar hängivna Gud och officeren Cornelius, nämner Markus-evangeliet en annan officer som höll tjänst vid Kristi korsfästelse: ”När officeren som stod vänd mot Honom såg Honom ge upp andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds son. (Mark 15:39)””

Jo, Jesu död utgör kärlekens höjdpunkt. Jesus sa: ”Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.” och ”Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.” Att älska betyder något annat än att tycka om. Vi lär oss av Jesus att kärlek är ett måste, oavsett vad vi får i gengäld. Och detta är möjligt endast av och genom Gud. Är vi i stånd att älska på så sätt? Hur skall vi ändra våra hjärtan? Jo, Gud vet allt om oss:

”Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. (Mt 13:15)” 

Låt oss be om ett nytt hjärta så att även vi kan älska likt vår Frälsare. Det som är omöjligt för oss blir ju möjligt hos Gud: ”Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min egen ande skall jag fylla er. (Hez 36:26–27) ”

”Mina kära, låt oss älska varandra.” Amen.

pater Rafał Zarzycki