Predikningar

Påven Franciskus brukar uppmana de troende att då och då bara ställa sig framför ett kors och betrakta det länge. Vill vi se Jesus måste vi också se korset. Helgonet vi minns i dag valde korset som sitt identitetsnamn. Inte bara se korset utan vara det. Vara av korset! Av fri vilja lida med den korsfäste! Det är för världen en dårskap, men för de kallade och trogna en vishet.

Genom Jesu födelse ingår Gud ett nytt och för alltid gällande förbund med alla människor. Julfirandet måste självklart alltid innesluta en tacksägelse för denna ofattbart stora gåva till mänskligheten som i Kristus inbjuds till försoning och nytt liv här på jorden och i all evighet. Det spelar då ingen som helst roll om ”samhället” är sekulariserat och utesluter all gudomlig lag. Det som är en Guds lag förblir en lag för alla människor även om de skulle missbruka sin frihet att välja den väg Gud öppnat för alla genom sin Sons födelse. Även om klimatet skulle hota planeten, förblir Gud naturens Herre och människans.

”Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd”. Ja, det måste ligga oss varmt om hjärtat, ingen som är kallad, ”Kom och följ mig, jag skall göra er till människofiskare” (Matt 4:19), kan gärna se Guds skapade och älskade varelser dö av hunger och törst efter Guds ord utan att börja sitt arbete för Skördens Herre. Arbetarnas uppgift är att släcka hjärtats törst efter den levande Guden. Också vi kan se att människor lever som ”får utan herde”. Vart går de? Vilket syfte har deras liv?

Men det stämmer inte. Han inte bara har Sanningen, han är Sanningen. Och den som hör sanningen, går fri, räddar sin själ, lever sitt liv på rätt sätt. Särskilt i sådana situationer har Gud något att säga oss i Bibeln som förklarar och upplyser. Berättelsen om Adams och Evas synd visar att det onda kommer av synden. Guds röst säger att vi måste kämpa mot frestelsen till synd genom hans nåd.

Kära bröder och systrar, Dessa ord som Gud talar till oss genom den heliga Skrift öppnar våra hjärtan på olika sätt. De når oss i en och samma form med ett och sanna innehåll men det går ut ifrån oss i olika form och med olika innehåll. Att det är så bekräftar påståendet att Gud talar personligt till oss var och en även om han riktar samma ord till alla. Om någon alltså skulle känna sig helt övergiven av Gud och förbereda sig på slutet, använder Gud historien om en änka och hennes son. När Herrens profet Elia varken har vatten eller bröd vänder han sig till en änka som varken har det ena eller det andra för att lindra profetens törst och hunger. Men bådas hunger och törst är tecken på Guds hjälp i nödens stund. ”Frukta inte. Gå och gör som du har sagt”, är uppmaningen till änkan. Ja, använd din gåva – det lilla mjöl du har och den lilla mängden olja du har kvar – gör i ordning måltiden åt dig själv och din son – ”mjölet i krukan ska inte ta slut och olja skall inte fattas i kruset” – därför ska ni båda överleva.

Kära bröder och systrar, Stiftet och Kyrkan ger alla präster möjlighet att denna dag, Alla själars dag, fira tre själamässor. Traditionen spred sig i väst redan på trettonhundratalet, inte minst genom dominikanorden. Det är ett privilegium i Kyrkan, det får vi inte glömma bort. Kyrkan såg snart hur stort behovet var under världskrigen med sina miljoner döda. Privilegiet är nu utsträckt till hela den universella kyrkan.

Den heliga Thérèse av Jesusbarnet och det heliga Anletet – ”den lilla Thérèse” – vägledaren på den lilla vägen till helighet, har en titel som kyrkolärare som så tydligt talar om ett kristet liv, inte av världen men i världen. Hon tituleras doktor i den gudomliga kärlekens vetenskap. I en tid som i så hög grad kännetecknas av naturvetenskapen, det som kan mätas och analyseras med moderna instrument, och som så många moderna människor gjort till livsåskådning, föreslår vårt helgon en annan vetenskap, en djupare mänsklig förståelse av sin existens, genom trons instrument. I denna vetenskap är den korsfäste och lidande Guds tjänare, Jesus, läraren och den medlidande Medlaren mellan Gud och människan. Både hans liv och hans lidande och död är vad människan kan känna till, dras till och bli förvandlad av, ja en livsväg som genom erfarenhet ger kunskap, kunskap om vem Gud är och vem människan är.

Kära bröder och systrar, Flyktingströmmarna har redan nu visat att kristendomen lever hos folken, om inte så tydligt i tron och praktiserandet av tron som i gärningarna, åtminstone i viljan att göra något för andra. ”Tusentals människor hjälper redan nu flyktingar, inte bara materiellt, utan också genom sin hjälp med myndigheter, med språkundervisning, integration, fritidsaktiviteter”, sammanfattar de nordiska katolska biskoparna i ett upprop. Samtidigt finns oroande ”tecken på rasism och främlingsfientlighet” här och var i samhällsväven.

Kära bröder och systrar, När vi nu närmar oss biskoparnas stora möte i Rom och frågorna om den kristna familjen har vi tillfälle att upptäcka vad det är som gör den kristna familjen till en särskild form av gemenskap mellan personer i kärlek. Ja, en gemenskap som fått värdigheten av ett sakrament! Det är inte minst viktigt för oss som katoliker att förstå vad detta egentligen säger, eftersom våra bröder och systrar i de evangeliska kyrkorna inte vill kalla föreningen mellan man och kvinna sakrament. Just frånvaron av den sakramentala förståelsen gör det möjligt för dem att acceptera föreningar mellan personer av samma kön, vilket för oss är en definitiv omöjlighet. En av de stora utmaningarna i vår tid för äktenskapet och familjen är just detta förhållande att kristna i andra kyrkor kan acceptera samkönade föreningar och till och med kalla dem äktenskap.