Kortpredikan 27 maj 2019, S. Augustinus av Canterbury, munk, Englands apostel d. 604 eller 605

Apg 16:11-15; Ps 149:1-6a,9b; Joh 15:26-16:4a

I början av Europas evangelisering möter vi en frimodig och driftig kvinna, Lydia. Hon sålde purpurtyger och hörde till de gudfruktiga.

När hon lyssnade på förkunnelsen "öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade".

Det är den ”Sanningens Ande”, som vittnar om Jesus. Utan Anden förblir det bara ord. Lydia hörde till ”de gudfruktiga”, som drogs till den mosaiska förkunnelsen. Marken var beredd.   

När hon inbjuder Paulus och Silas till natthär­bärge finner Lukas anledning att tillfoga: "hon gav sig in­te".

Det liknar den ståndaktighet som lärjungarna behöver när de stöter på motstånd. De behöver mod och fasthet för att inte ”komma på fall”.  

Samma Hjälpare behöver vi för att stå vi emot onda tankar. Be­ne­dictus talar om "tankarnas laster". Antingen de frestar till förmätenhet eller till uppgivenhet och förtvivlan.

Hjälparen heter "Sanningens Ande". Lögner och känslor måste avslöjas och granskas. Sanningen för ut ur halvdunkla stämningar. Den är starkare. Men den behöver människans samverkan. Hon kan låta sig upplysas, ledas och stärkas. Eller låta sig dras ner i mörkret.   

Lydia lät Herren öppna sitt hjärta. "Hon gav sig inte".

Men det är Sanningens Ande som både upplyser och befäster.

O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.

                                                                                    pater Ingmar Svanteson