Predikningar

Förra söndagen kunde vi tillsammans börja reflektera över Jesu ord i Bergspredikan som ett slags recept för det kristna livet eller som en slags bruksanvisning. Gud säger till oss: ”Här är ditt liv – du får det av mig!” Sedan säger Gud: ”Du får en bruksanvisning så att du kan lära dig ditt liv. Den heter Jesus! Kyrkan låter oss alltså än en gång ta ställning i vårt liv, för eller emot. ”Ert svar skall vara ja eller nej, allt annat kommer från det onda”. Förra söndagens evangelium!

De ska vara 40 dagar mellan Jul och Herrens frambärande i Templet – fastetiden är också 40 dagar, från Påsk till Pingst också 40 dagar. Guds folks vandring från Egypten till Kanaans land var 40 år. Tiden går igen. Tiden kan räknas. Tiden hör till vårt liv på jorden. När man är barn och ung går tiden långsamt. Alltid måste man vänta! När man är äldre, eller gammal, går tiden fort, för fort! Vart tog livet vägen?

Paulus pekar hela tiden tillbaka på Kristus; många i församlingen i Korinth var personer man såg upp till och beundrade. En del insåg riskerna med konkurrensen om ledarskapet bland de trogna och visade därför särskild vördnad för Paulus. Han var ju ändå den som först kommit till dem som förkunnare och andlig ledare. Att Paulus verkligen var inspirerad av den Helige Ande bevisar han när han undandrar sig all särskild tacksamhet eller vördnad från de troendes sida. ”Har Kristus blivit delad”, frågar han? ”Var det kanske Paulus som korsfästes för er?”

Under året som gått minns vi kanske den så kallade skandalen med politikern som av religiösa skäl inte ville hälsa på en kvinna som sträckte ut sin hand, som man gör i Sverige. Som muslim av viss övertygelse tar man aldrig en kvinnas hand, inte ens som det var en politisk kollega, om det inte skulle vara en de möjliga fyra eller fem hustrurnas hand. Och i så fall förmodligen inte på offentlig plats.

Budskapet från Herren är alltså detta: ni skall älska varandra. Johannes fortsätter: det måste vara en kärlek i handling och sanning. Båda dessa ord är var för sig stora och ibland svåra områden som måste engagera vårt genom tron och sakramenten formade samvete. Handlingen först. Katolsk uppfattning säger: vi kan aldrig använda onda medel för att uppnå något gott. Vi kan tänka på konflikter av olika slag, eller makt över något, eller prioriteringar. Men principen är alltid på handlingarnas område denna: inga onda medel kan tillåtas ens för att uppnå något gott.

Kära medlemmar i Guds familj, I dag får Kyrkan fira den Heliga Familjen som festdag. På samma sätt, och av liknande skäl som Gud upphöjt äktenskapet mellan döpta till värdigheten av ett sakrament, kallar Gud de kristna familjerna till en helig livsgemenskap för att leva i kärlek och samverka med Gud Skaparen i födandet av nytt mänskligt liv. Guds kärlek har ”burit frukt” i hela skapelsen och allt som finns till har kommit till i det Eviga Ordet, Faderns Son, vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus.

Och Ordet blev kött och bodde ibland oss! Ja, sannerligen, undret har skett, Gud är med oss, och ”hans fromma skall jubla, när de går in i hans boning”, som psalmen säger. Vi har en tid av ofattbar fröjd över ljuset som kommit i världen, ja, i alla kyrkor, familjer och församlingar, stiger sången, tacksamheten över Guds stora gåva till varje levande själ, och alla vill vi komma fram för att tillbe Honom som skänker oss nytt hopp.

Det som är viktigt för den värld vi lever i och som ännu inte lever med Gud och i Gud är de heliga. Varje helig, varje helgon har Guds nåd i sådan rikedom att vittnesbörden finns och uppenbarar sanningarna om sakramenten, om Guds kärleksfulla närvaro bland människorna.

Kära bröder och systrar i Kristus, ”Omvänd er – himmelriket är nära!” Det är en man som bland sina medmänniskor ser en andlig nöd – han undrar: ”har människor glömt Gud?” Johannes heter han. En profet i öknen! ”Har människor börjat tillbe avgudarna? Varför kommer de inte längre till Herrens tempel för att tacka Gud för allt han ger, allt han låter människor få del av, all godhet som bara Gud själv kan ge?”

Kära kristna, kära unga, kära barn! Ibland klarar man sig undan en liten olycka och säger: ”Det var nära ögat!” Ögat vill man alltid skydda, att få ont i ögat är lite skrämmande. Man kan ju bli blind! Om det var ”nära ögat” är man tacksam och glad att det värsta inte hände: Jag blev inte överkörd, jag ramlade inte från hästen och bröt nacken! Jag halkade inte omkull och bröt foten! Det började inte brinna i sovrummet! Men det var ”nära ögat”!