Predikningar

Alltings början och fullbordan. Vi har en Frälsare - det har varit det återkommande budskapet detta julfirande. Lukas be­rät­tade om änglarnas budskap för herdarna, och att dessa fann barnet i krubban. Johan­ne­s använder i sin prolog andra bilder och ett annat språk. ”Ordet blev människa” – så lyder julens budskap enligt den fjärde evangelisten.

​​​​​​​”Låt ingen föra er vilse.” Det finns en makt som vill föra vilse. Att känna till fiendens stra­tegi och avsikter är ett första motmedel. Gnostikerna, som Johannes varnar för i sitt brev, föraktade krop­pen. För den som har ”gnosis”, den rätta insikten, spelade det därför ingen roll vad man gjorde med kroppen. Endast ”det andli­ga” var viktigt.

​​​​​​​"Den som förblir i honom syndar inte." Det är lätt att huka sig när man hör detta. Men det är inte ett högt moraliskt ideal. Det är ett faktum, ett trons faktum. Att "förbli" i Jesus är att leva i sitt dop, att vara skyddad av ho­nom som har döpt oss med helig Ande. Det finns ingen naturnödvändighet i att synda, trots att det sker så ofta.

​​​​​​​Johannes samlar julens och människoblivandets budskap i en enda mening: ”Den som erkän­ner Sonen har också Fadern”. Medan ”den som förnekar Sonen inte heller har Fadern”. Det kan låta som torra ord och teori. Men han fortsätter med att tala om en ”smörjelse” som finns ”i” den troende och som ”undervisar om allt”. Smörjelsen syftar på An­den. Med detta som bakgrund förstår vi lättare varför Kyrkan kämpade så intensivt under 300-talet för att försvara tron på Sonens och An­dens gudom. Basileios och Gregorios var ledande.

Vi har en Frälsare. Gud blev människa, ty han har en mor. För en vecka sedan hörde vi julens budskap om Frälsarens födelse. Vi har en Frälsare. Änglarna förkunnade det och herdarna bekräftade det, när de fann Maria, Josef och barnet som låg i krubban. Idag, en vecka senare, hör vi det på nytt. Änglarna vittnar om hans gudomliga ursprung, men han blev människa, ty han har en mor.

​​​​​​​"Detta är den sista tiden." Röster om klimatet kan tala i den riktningen. Det låter nästan ”reli­giöst”. Historien ger många exempel på liknande budskap. Har det inte visat sig att människans his­toria är sig väldigt lik, år efter år, trots stora kriser? Men nu är det aposteln Johannes som talar om ”den sista tiden”. Vad menar han? Modern kosmologi säger att universum har existerat i många miljarder år.

”Pojken växte och fylldes av styrka och vishet.” Var inte Jesus fylld av vishet från början? Som Guds evi­ga Ord var han naturligtvis det. Han är Visheten. Men som människa an­tog han våra mänskliga villkor. Hans gudomliga väsen för­min­ska­de inte hans mänsklighet. Till de män­skliga villkoren hör att vä­xa till, eller avta, i styr­ka och vishet. Han antog våra villkor för att vara vårt föredöme. Han fres­ta­des men ”be­­segrade Frestaren och lärde oss att övervinna syn­den”.

Familjen – utrotningshotad, men skyddad från högsta ort. Nu och då hör man om utrotningshotade arter av djur eller växter. Frågan är om inte också famil­jen i vår kultur står under hot om utrotning? Under generationer har familjen varit lov­ligt byte för tjuvar och rövare. Ideologer och politiker av olika slag har försökt förvandla oss till enbart individer i ett stort kollektiv och därmed berövat människan den närmiljö hon be­höver för att växa och mogna som människa. Inte minst staten har i vår kultur svikit sin skyl­dighet att ”stöd­ja och stärka äktenskap och fa­milj”.