Predikningar

Predikan 27 mars 2020

Kära medvandrare denna fastetid, Den stora skillnaden mellan de troende som går ofta i mässan och de som mer sällan kommer till kyrkans gemenskap är att de förra låter sig undervisas av Guds ord och att de senare litar mer på sig själva och sin egen trosuppfattning. Att vilja ta emot Guds undervisning kräver faktiskt både ödmjukhet och vilja att förändra sig själv till det bättre. Många har viljan till fortbildning och utveckling men inte så många vänder sig till Kyrkan för att med henne lyssna till Gud som talar till alla sina skapade varelser.

Kortpredikan 26 mars 2020

​​​​​​​Folket har ”tagit sig till vad fördärvligt är”. När Mose dröjer uppe på ber­get blir de otåliga och gjuter sig en kalv, som de tillber och kallar sin gud. Det kan tyckas barnsligt och dåraktigt, men är en bild för människans böjelse att söka hjälp i det synliga och i det hon kan åstadkomma med egen förmåga och intelli­gens. Människan söker det skapade före Ska­pa­­ren, när denne tycks henne avlägsen och oåtkomlig.

Predikan, Jungfru Marie Bebådelsedag – Herrens Bebådelse 2020

Om man ska visa EN bild av Kyrkan, är det en bild av Jungfru Maria: älskad, utvald och förberedd av Gud för att få erbjudandet att föda hans Son in i världen; med ett ja som gör detta möjligt, byggt på en tro, i meningen tillit till Gud, som hjälps och stärks av förnuftets kritiska frågor - ett ja uttalat i sann frihet, dvs när en människa ordnar allt i sitt liv för att Guds vilja ska kunna ske. Utan reservationer eller säkrande. Så ska Kyrkan, och varje kristen, verka i världen, för dess frälsning.

Kortpredikan, Jungfru Marie Bebådelsedag – Herrens Bebådelse 2020

Den sköna och skira Bebådelsen kan tyckas malplacerad i dessa bistra coro­na­tider. Men det är tvärtom. Dagens högtid bebådar inkarnatio­nen. ”Universums Herre dolde sitt ma­­­jestäts omätlighet och antog tjänargestalt”, säger Leo den store. ”Den oför­än­derlige för­smådde inte att bli en utsatt män­ni­ska, den odöd­lige böjde sig under dödens lagar”.

Kortpredikan 24 mars 2020

Profeten Hesekiel ser i en vision hur vatten rinner fram från templet för att göra havsvattnet friskt. Allt får liv genom vattnet och alla slags frukt­träd växer upp. Deras frukter tjänar till föda och deras löv till läkedom. Evangeliet vittnar om att källan till detta vatten är en person, en män­niska ”fylld av nåd och sanning”. Utsänd för att bota och hela den sjuka män­ni­skan. Han är källan till den nåd som rinner fram i Guds stad, den heliga Kyrkan. ”En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad.”

Kortpredikan 23 mars 2020

​​​​​​​Vi skymtar fornkyrkans dopundervisning bakom valet av läsningar. De beskri­ver vägen till tro och hoppet om ”nya himlar och en ny jord”. Jesaja berättar om den nya skapelsen. Redan i förväg fyller den honom med fröjd och jubel. Där skall inte mer höras gråt och kla­gorop. Där skall inte längre finnas oro och rädsla, ännu mindre pa­nik. På vägen dit följer vi de nödvändiga försiktighetsmåtten. Vi övar solidaritet med de särskilt drabbade genom att hålla ut i bön och förbön.

Predikan 4 söndagen i fastan 2020

Idag blir den liturgiska färgen rosa, vilket är en uppblandning av Fastans violetta färg med högtidernas vitt. Söndagen vill peka framåt. Vi är fortfarande på vandring längs botens väg men påminns om den glädje som väntar vid vägens slut, målet för all uppoffring: Påsken och uppståndelsen. Glädje är det också för den blinde tiggaren i dagens evangelium som Jesus ger synen åter. Jesus mirakel är sanna historiska händelser som bekräftar att Jesus är Messias, Guds utvalde, utifrån det Gamla förbundets stora profetior om just helande mirakel som det synliga tecknet på Messias ankomst. Men miraklen innehåller därutöver också ett symboliskt budskap.

Predikan 4 söndagen i fastan 2020

Det vanliga. Vad gör vi i coronatider? Vad gör vi, förutan att iaktta de nödvändiga försiktighetsmåtten? Svaret är detsamma som på frågan vad vi överhuvud gör i klostret: Inget särskilt. Vi gör bara det van­li­ga. Eftersom det är fastetid försöker vi ”beva­ra vårt liv i största renhet”, som regeln säger. Men inte heller det är något ”särskilt”, utan det som borde gälla alla tider. ”Det van­liga” in­nehåller allt vi är skyldiga att göra och allt vi behöver för att kunna göra det.

Kortpredikan 21 mars 2020, Den Helige Benedictus Himmelska Födelse­dag – invigningsdag för Den Helige Be­nedictus Kloster

​​​​​​​Instängda i vår karantän bryter vi oss ändå ut och firar Bene­dic­tus´ påsk, hans övergång, lat.  tran­si­tus, till den fulla och him­melska verk­ligheten. Gregorius den store berättar hur Benedictus lät sig föras till kyrkan där han tog emot kommunionen. Med lyfta händer, som Mose, stödd av si­na brö­der, överlämnade han sin ande. Det kan han göra eftersom han som Abraham redan har brutit upp från land, släkt och hem. Ingenting binder ho­nom vid den­na värld.

Kortpredikan 20 mars 2020

​​​​​​​Finns det ett gudomligt budskap i corona-krisen? Det för alla begripliga är att följa de förnuftiga åtgärder som de sakkunniga anvisar. Biskopen upp manar de troende att följa ”myndighe­ternas rekommendationer och allmänna regler”. Det utesluter inte att Gud har ett budskap i och genom det som sker. Inte minst för den som sätts i karantän. Vi hör Guds budskap genom hans profet: ”Vänd om, o Israel, till Herren, din Gud.” Det är den genomgående maningen i faste­tiden.