Kortpredikan 18 mars 2021

2 Mos 32: 7-14; Ps 106: 19-23; Joh 5: 31-47

Folket har ”tagit sig till vad fördärvligt är”. När Mose dröjer uppe på ber­get blir de otåliga och gjuter sig en kalv, som de tillber och kallar sin gud.

Det kan tyckas barnsligt och dåraktigt, men är en bild för människans böjelse att avguda det synliga och det hon kan åstadkomma med egen förmåga och intelli­gens. Människan söker det skapade före Ska­pa­­ren, när denne tycks hen­ne avlägsen och oåtkomlig. 

Mose vädjar och bönfaller för folket. Han på­minner om Guds egna löften till fä­der­na.

Det står att Herren ”ångrade” sig. – Kan Gud vredgas och sedan ångra sig? Egentligen inte, men det är sagt och skrivet för oss, på ett språk som männi­skan kan förstå.

Mose är en profetia om den nye Mose, vår Herre Jesus Kris­tus.

Men när Jesus träder fram kräver de ledande i folket vittnen som be­kräftar hans anspråk. En rimlig be­gäran med tanke på Jesu oerhörda anspråk.

Jesus hän­­­visar till Johannes Dö­paren, till Faderns vittnes­börd till exempel vid dopet, och till Skrifterna. Katekesen räknar upp sådant som ”gör uppenba­rel­­sen tro­värdig”. Tron drivs inte ”av en blind inre rörelse” (Art 156).

Alla vittnesbörd förblir dock stumma för dem som väljer att nöja sig med det skapade, med vad de med sina sinnen kan se, höra, känna och smaka.

Det valet samverkar med hinder i människan själv. Till exempel lusten att ”bli ärade av män­ni­skor”. De låter sig styras av vad män­­ni­skor an­­­ser om dem. De hindras av fruktan att bryta med det för dagen ”korrekta”. Paulus skulle säga att de ”håller sanningen fången i orätt­färdig­het”.  

I Jesu samtal med dem som känner Mose lag blir konfrontationen oundviklig. När Jesus kallar Gud sin ”fader” hör de bara en hädelse. Jesus säger att det är om honom som Mose har skrivit.

Jesus bekräftar sina ord med handling. Mose bön för folket föregriper Jesu offer av sig själv för sitt folk och för hela världen.   

Kyrkan bär fram samma offer i den heliga eukaristin, det offer där kyrkan väd­jar både för sig själv och för alla människor, i kraft av sin Herres eviga offer. 

Låt oss be om fördjupad tro och om hans barmhärtiga kärlek till dem som sak­nar tron, både goda och onda, både rättfärdiga och orättfärdiga.

                                                                                                                    pater Ingmar Svanteson