Predikan Palmsöndagen 2021

Predikan Palmsöndagen 2021

Palmsöndagen - Passionssöndagen 2021

(Mark 11:1–10/Joh 12:12–16);

Jes 50:4–7; Ps 22:8–9, 17–20, 23–24 (R. 2a); Fil 2:6–11; Mark 14:1 – 15:47

I dag - fem dagar före påsk, och dagen efter gästabudet i Betania, väljer Jesus att komma till Jerusalem därifrån, en liten by vid Olivberget, detta Betania.

På en åsna, ett lastdjur, rider Han in i staden - Fredskungen! Nu kommer Fredskungen för att bära världens synd på sin rygg. Och vi finns med där. Vi har löv och kvistar i händerna. Här uppe i Norden finns inga vilda olivträd. Det gjorde det sannolikt inte i Jerusalem heller på den tiden, det var kallare där då, än i dag. Man måste alltså ha tagit med sig olivkvistarna från Jordandalen. Palmgrenarna symboliserade judarnas frihet. Mackabéerna hade burit palmgrenar vid sina stora segerfester 200 år tidigare. Den triumferande hyllningen av Jesus var noga planerad i förväg. Många kom Jesus till mötes från Jerusalem. Andra följde Honom från Betania Han var väntad! Han var efterlängtad!

Hur väntar vi? Hur förbereder vi oss? Längtar vi?

Redan av profeten Sakarja förebådades: (Sak 9,9) ”Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.” Judarna fick vänta över femhundra år tills profetian hade uppfyllts: ”De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den.” Folket uttryckte sin glädje med att ”breda ut sina mantlar på vägen”, med  ”att strö ut löv från träden runt om” och med att de ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!” – enligt evangelisten Markus (Mk 11). Varje israelit kunde orden utantill. Och nu ärades Jesus med denna lovsång! Hosianna är ett hebreiskt ord och det betyder ungefär ”rädda oss” eller ”kom med hjälp” (se Psalt. 118:25). Det är både en vädjan om hjälp, och en hyllning, alltså. Och likt de många i Jerusalem då, får även vi hylla vår Konung och be Honom om hjälp! Ja… hela en tredjedel av Marcus evangelium handlar faktiskt om Passionsberättelsen, och Kyrkan lägger därför stor vikt vid händelserna just under dessa dagar i Stilla veckan.

När Jesus red in i Jerusalem blev han av de flesta hälsad som kung. Dock blev Jesus inte Judéens kung. Han blev hängd på ett kors som en rövare. Jesu namn blev inte inristat på någon triumfbåge, utan skrivet på ett ironiskt och förlöjligande sätt som en varning för dårskap; detta att göra sig till kung: INRI ”Jesus från Nasaret Judarnas Konung.”

Allt detta skedde för att vi skulle få frälsning genom tron på Jesus. Att tro betyder att lita på, att visa tillit. Genom profeten Jesaja känner vi Jesu lidandes hemlighet och Hans tillit till Gud Fader i lidandets stund: (Jes 50) ”Herren Gud hjälper mig, därför känner jag inte skymfen, därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta, jag vet att jag inte blir sviken.”

Guds Son ”avstod från allt och antog en tjänares gestalt då Han blev som en av oss.” Detta var ett sätt att segra över djävulens högmod och och genom detta oförtjänt nåderika, skänka oss frälsning. I Filipperbrevet förklaras: ”När Han till det yttre hade blivit människa gjorde Han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.”

Den helige Paulus inte bara förklarar detta. Han ger oss sitt eget vittnesbörd. Han bekräftar orden och tron med sitt eget liv. Aposteln skriver nämligen brevet i fångenskap, i husarrest. Som fånge är Paulus berövad den yttre friheten, men i Jesus är han fri!

I dagens evangelium hör vi två starka rop: Det första är: HOSIANNA! Det andra: VARFÖR?! Jesus prisas med det glädjefyllda ”Hosianna i höjden!” Under sin dödskamp i lidande ropar Herren: ”Min Gud, varför har Du övergivit mig?!” Detta borde få oss att tänka efter. ”Hosianna” sjunger vi första Advent, ”Hosianna” sjungs idag, på Palmsöndagen, och även i varje helig Mässa sjunger vi: ”Hosianna i höjden! Välsignad vare han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” Hosanna in excelsis!

Men är vi lika entusiastiska i andra livsmoment? Överger vi vår Herre då? Tror vi även i prövningens stund? Eller när vi själva upplever motgångar, frågar vi då inte ofta : ”Varför?!”

Jesus är oss verkligen nära i allt, i all glädje och i våra krissituationer. I våra svårigheter, vårt lidande, vår nöd. Och i vår död.

Jesus, hjälp oss att behålla vår tro. Lär oss att lita på Gud Faderns vilja även om vi inte alltid får ett tydligt svar på vårt ”Varför Jesus, låt oss med Dig förenas i samma ord, i Dina ord: ”Herren Gud hjälper mig…” ”Jag vet att jag inte blir sviken.” Amen.

Pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał ZarzyckiJag föddes den 29 december 1969 i Koszalin i norra Polen, och växte upp med min äldre bror Paweł i en liten by där som heter Sianów. Mina föräldrar Weronika och Rajmund arbetade som hängivna apotekare. De var exempel och förebilder för mig; att vara disponibel och öppen för alla behövande. 

Jag hade den stora glädjen att få goda lärare. Redan som barn fick jag lära mig självdisciplin och känslighet genom att spela violin. Violinläraren prof. Józef Dąbrowski präglade min personlighet. Han visade att resultat kommer med hårt arbete och tålamod. Genom musiken lärde jag mig att uttrycka min egen själ, att öppna mig inför andra.  

Som tonåring träffade jag jämnåriga från den katolska trosrörelsen Ljuset-Livet. Deras exempel och förebild i tro på Gud och på kyskheten, räddade mig från påverkan av den marxistisk-materiella propagandan, som fanns överallt på den tiden. Samtidigt bestämde jag mig för att bli franciskan.

När jag avslutade novitiatet år 1989 återfick vårt land demokratin. Gränserna öppnades och Kyrkan sände ut många för mission. Jag sändes till Sverige direkt efter prästvigningen år 1995. 

Men min vistelse i Sverige hade två mellanakter. 1999–2001 blev jag kallad till katekesundervisning i en stor församling i Gdynia i Polen. 2001 kom jag tillbaka till Sverige och snart blev jag ansvarig för församlingen i Linköping. År 2004 blev jag kallad till Polen igen, som vice-rektor i vårt franciskanska prästsemiarium i Lodz-Lagiewniki och direkt därefter, år 2008–2020 följde tolv intensiva år i postulatet i Gniezno i Polen där jag blev ansvarig för Ordens kandidater. 

Jag brukar säga, att nu började min ”tredje apostoliska resa”. Med Guds hjälp och Eva-Lotta Svenssons korrektur och goda råd, förkunnar jag Guds Ord i franciskansk enkelhet, genom att skriva och förkunna Guds Ord i predikan på det vackra språket svenska.