Kortpredikan 31 mars 2021

Jes 50: 4-9a; Ps 69: 8-10, 21b-22, 31, 33-34; Matt 26: 14-25

Profeten ber morgonbön. ”Herren väcker varje mor­gon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungars vis”.

Munkarna behöver enligt Benedictus tolv psalmer för att vakna och komma på rätt spår. Före dessa psalmer säger de realistiskt: ”Se, Herre, så många mina ovän­ner är”.

Bön är det första den troende gör var­je mor­gon, det är hans ”förstlingsoffer” till Gud, innan de egna tankarna slinker in, innan han utsätter sig för tid­ning­ar, ra­dio och an­nan påver­kan.

Jesus identifierar sig med den tjänare som profeten Jesaja sjunger om och be­skriver. I den tredje sången, och allra tydligast i den fjärde som vi hör på Lång­fredagen, blir han Her­rens lidande tjä­nare. ”Jag dolde inte mitt ansikte mot smä­­del­se och spott”. Men han vet att han inte skall ”kom­ma på skam”.

”En av er skall förråda mig”, säger Jesus till sina närmaste. Förräderiet kan komma utifrån, men människan kan också blir sin egen förrädare. Det sker när hon låter förrädaren ockupera och ta över tankarna. Då har hon, som Judas, börjat förhandla med fien­den och slutat att lyssna som lär­junge.  

Medan den som fortsätter att lyss­na ”på lärjungars vis” lär sig att skilja mellan andarna och avvisa falska do­mar, typ: ’Du duger inte, du är hopplös, det är kört för dig etc.’ Då får han också kraft att avvisa frestelsen.

Den lärjunge som ständigt lyssnar till den sanne Domaren låter sig inte bring­as ur fattningen av smädelser och falska domar. Mot dessa gör han ”sin panna hård som sten”. 

Han kan lugnt men be­stämt avvisa onda tankar och falska domar. Han kan skilja mel­lan det som kom­mer från Herren och det som kommer från fienden.

Människan har en enda Herre. Han ensam dömer. Han kan vara sträng, men han vill oss alltid väl och han är barm­här­tig. Fi­en­den, däremot, dömer för att för­vir­ra, plåga och leda till förtvivlan.

”Se, Herren, Herren hjälper mig, vem vill då döma mig skyldig?”

Profetens ord fullbordas av aposteln Paulus: ”Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds hög­ra sida och vädjar för oss. Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek?”

I den heliga eukaristin vädjar kyrkan till den barmhärtige domaren, som till och med ger sin tjänare ”en tunga med lärdom så att han förstår att ge­nom sina ord styrka den trötte”. Sig själv och andra.

                                                                                                                                     pater Ingmar Svanteson